Hanne Kjöller påstår (DN 10/5) att jag skulle ha avstått från att ta ut lön ur mitt bolag för att av skattetekniska skäl ”håva in en statsrådspension” på 6.000 kronor i månaden. Detta är naturligtvis inte sant.
Inför varje år ska de som har rätt till statsrådspension till Statens pensionsverk (SPV) uppge sin förväntade inkomst. Slutligen regleras pensionen när taxeringen för det aktuella året är avklarad. Då jämför SPV vad man uppgett med vad man faktiskt tjänade.
Inför år 2011 redovisade jag för SPV en förväntad inkomst av tjänst på 910.000 kronor, 200.000 från mitt bolag och resten från olika styrelseuppdrag.
910.000 kronor är, med alla mått mätt, en väldigt bra årslön. Om ett före detta statsråd tror sig ha 910.000 kronor i förväntad årslön kan man tycka att resultatet per automatik borde reducera den så kallade statsrådspensionen till noll.
Nu är reglerna inte sådana. SPV minskade min inkomstgaranti från dryga 50.000 kronor till cirka 6.000 kronor i månaden. Jag är lika frågande som alla andra inför regler som ger så märkliga utfall. Det är inte rimligt att man måste ha långt över en miljon kronor i årslön för att bli av med denna automatiska förtidspension. Senhösten 2011 anmälde jag därför i särskild ordning att jag helt och hållet vill avstå från ”statsrådspension”.
Jag vill inte, har inte och kommer inte att ligga skattebetalarna till last. Sedan jag började min näringsverksamhet för tre år sedan har jag betalat 3,5 miljoner kronor i bolagsskatt. Det är vida mer än den totala kostnaden för min ”statsrådspension”.
Pär Nuder
Fd finansminister (S)