Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Tre överraskningar 2017

KOLUMNEN. Anatole Kaletsky är brittisk ekonomijournalist och grundare av konsultföretaget Gavekal Dragonomics i Hongkong.

Med Trump blir det sannolikt slut på perioden av sjunkande inflation och låga räntor. Skuldtyngda tillväxt­länder sätts under press av en allt starkare dollar. Hoppet står till goda nyheter från Europa.

Orakel på ekonomins område har för vana att i januari komma med sina (oftast otillförlitliga) spådomar inför det nya året. Förhållandena i världen har dock varit sådana att den traditionen är svår att upprätthålla: det var lämpligt att vänta tills den amerikanska presidenten hade funnit sig till rätta i Vita huset. Detta för att kunna väga in några av överraskningarna som kan skaka om världsekonomin och finansmarknaderna.

Att döma av det nuvarande läget kan världen komma att få uppleva tre potentiellt omtumlande fenomen.

Det första är att Trumps ekonomiska politik troligtvis kommer att resultera i högre räntor och inflation i USA än vad marknaden har förväntat sig. Och det är med stor sannolikhet slut på trenden av fallande inflationstakt och låga räntor som i 35 år har präglat de ekonomiska förhållandena och pris­nivåerna runtom i världen. Investerare och makthavare tror dock ännu inte att det blir så.

När Trump sätter sin politik i verket kommer den amerikanska centralbanken Fed troligtvis att strama åt sin penningpolitik mer än den hade planerat före presidentbytet och inte mindre, vilket marknaden fortfarande förväntar sig. Och viktigare är att de långa räntorna, som påverkar världsekonomin mer än styrräntorna som sätts av centralbankerna, nog kommer att stiga brant, eftersom Trumps politik innebär högre inflation och ökad ekonomisk aktivitet.

Logiken i detta scenario är enkel. Trumps planer i fråga om skatter och statliga utgifter kommer att bryta den stabilisering av statsbudgeten som skedde under Obamas tid vid makten. Hushållens skulder kommer att öka drastiskt om Trump håller fast vid sitt löfte om att upphäva den reglering av bankernas verksamhet som infördes efter finanskrisen 2008. Eftersom dessa stimulansåtgärder driver på en ekonomi som redan närmar sig full sysselsättning kommer inflationstakten att öka och protektionistiska tullhinder och en eventuell ”gränsskatt” att höja priserna väsentligt på importerade varor.

I Japan och Europa däremot kommer penningpolitiken att förbli expansiv eftersom centralbankerna fortsätter att ge den ekonomiska tillväxten stöd med nollränta och stora köp av statspapper. Och denna skillnad i politik talar för en andra potentiell chock som finansmarknaderna verkar oförberedda på.

Dollarn kan komma att stärkas ytterligare, i synnerhet gentemot tillväxtmarknadernas valutor, trots Trumps uttalade vilja att öka USA:s export. Det som kan orsaka en stigande dollarkurs är inte bara högre räntor i USA, utan även en press på tillväxtländerna som har ökat sina utlandsskulder med 3 000 miljarder dollar sedan 2010. En stark dollar och stor upplåning i utlandet orsakade skuldkriser i Latin­amerika och Asien på 1980- och 1990-talet. Nu kan Trumps protektionism göra det hela ännu värre, i synnerhet för länder som Mexiko och Turkiet, som har baserat sin utvecklingsstrategi på snabbt ökande export och finansierat sin egen ekonomi med skulder i dollar.

Detta var de dåliga nyheterna. Lyckligtvis finns det ett tredje viktigt fenomen som finansmarknaderna ännu inte har reagerat på men som kan bli mycket positivt för världsekonomin: utvecklingen inom EU kan 2017 bli oväntat god och EU är en viktigare marknad än USA för nästan alla länder utom Mexiko och Kanada.

Alla ekonomiska variabler i merparten av EU-länderna har förbättrats snabbt sedan i början av 2015 då Europeiska centralbanken stoppade uppsplittringen av eurozonen genom att sjösätta ett ännu större program för köp av statsobligationer än det som USA:s centralbank skapade.

Den ekonomiska återhämtning detta ledde till hotades dock förra året av risken för politiskt sönderfall. I Nederländerna, Frankrike, Tyskland och Italien, där populistiska rörelser växer sig allt starkare, har Brexit och Trump skapat en oro för att ännu en viktig domino­bricka ska falla och senare kanske hela EU.

Dessa farhågor öppnar en möjlighet för den största överraskningen 2017: att EU inte faller sönder utan stabiliseras, vilket leder till en ekonomisk nystart och en period med stark finansiell utveckling liknande den USA upplevde från 2010 till 2014. En avgörande faktor är det franska presidentvalet, som kommer att avgöras i en andra omgång den 7 maj.

Om François Fillon eller Emmanuel Macron vinner kommer vi att få se ett program för ekonomiska reformer som liknar Gerhard Schröders i Tyskland 2003. Bara vetskapen om detta kommer att tona ner eventuell åtstramningspolitik från den tyska regering som tillträder efter valet den 24 september. En mer konstruktiv relation mellan Frankrike och Tyskland lär även urholka stödet för den populistiska Femstjärnerörelsen i Italien.

Det som kan sätta detta hoppingivande scenario i fara är naturligtvis att Marine Le Pen vinner valet i Frankrike. I så fall är det realistiskt att räkna med att EU kan gå i graven. Alla opinionsundersökningar och seriösa analyser visar dock att Le Pen omöjligen kan dra det längsta strået, men var det inte just det alla opinionsundersökningar och seriösa analyser visade i fråga om Trump?

Översättning: Claes Göran Green

Copyright: Project Syndicate

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.