Ateismen provocerar
Publicerat 2009-06-11 00:20
Kolumnen: Lena Andersson om intellektuella som väljer fel sida.
För tjugo år sedan förväntades i vanliga sällskap den som var kristen förklara sig. I dag är det ateisten som får göra det. Detta trots att ingenting har förändrats i materien.
Den deklarerade ateismen provocerar numera ordentligt, främst intellektuella i kulturskiktet. Med tröttsam frekvens blir ateistens hållning förminskad och medvetet missförstådd. Människor tycker sig höra att ateisten påstår mer än hon gör, att hon sitter inne med triumferande svar på de obesvarade frågorna.
Det är en fullständigt bakvänd analys. Ateismen förklarar ju ingenting och påstår mycket lite, medan religionen ger kolossalt många svar och förslag i heltäckande idésystem. Ändå är det ateisterna som konsekvent beskylls för att hävda saker som inte går att veta. ”Så du är troende”, är en vanlig spydighet till ateisten som uppvisar minsta lidelse i sitt motstånd mot knasigheterna som större delen av jordens befolkning inrättar sina liv efter.
Ordet tro är intressant i sammanhanget, för vad personen avser är motsatsen: ”Så du tror att du vet.” Och meningen med hela denna retoriska övning är att tala om för gudsförnekaren att hon är religiös.
Det finns ett uppenbart behov i det offentliga samtalet att trycka till ateister, för vad de säger och inte säger. De som grundar sin världsbild i orimligheter möter däremot ingen liknande reaktion från de ljumt icketroende intellektuella, trots att intellektuella bör ha sanningssökande och mänsklighetens framåtskridande för ögonen.
I kunskapsteoretisk mening är ateismen givetvis en tro, på samma sätt som det är en trossats att jorden snurrar runt solen. I det hänseendet är alla uppfattningar om världen trossatser. Men belackarna avser inget sådant och borde därför vara mer omsorgsfulla med tankar och språk.
Agnosticismen anses bland de ljumma icketroende ha högre filosofisk halt och tyda på ett öppnare sinne. Det diffusa, lösa, otydliga, svala, svårtolkade och otolkade hålls högt i kulturlivet, medan tydlighet och hetta har lägre status då även okunniga personer i folkdjupet gärna fastslår både det ena och det andra med eftertryck. Den reflekterade agnostikern är dock i praktiken ateist i betydelsen att hon inte tror på ”Gud”.
Båda hållningarna är provisoriska och bygger i motsats till den religiösa tron på rimlighetskalkyler. Den eventuella agnostiker som menar att somligt till sitt väsen är oförklarligt drar möjligen mer mot dogmatik och tro. Men skillnaden ligger främst i olika temperament.
”Ateismen förklarar inte mysterierna”, är en vanlig invändning från ljumma icketroende. Det är riktigt, det är inte dess funktion. Och förmodligen har irritationen här sitt källsprång. Man retar sig på att ateisten inte tycks begripa att livet är svårt och att folk behöver ”Gud” som stöd.
Naturligtvis känner ateisten till människans villkor lika väl som någon annan, och det är inte till ateismen hon går för att handskas med skuldkänslor och oro eller uthärda sorg. Men att omfatta vad det innebär att vara människa och att tillägna sig en genomtänkt moral har heller ingenting med ”Gud” att göra. Inre förkovran når vi alla genom studier och ett uppmärksamt förhållningssätt till egna och andras behov.
Ateistens förståelse av mening och moral betingas självklart av föreställningen att människan är ensam, ändlig och utslängd i universum. Om vi vill vara vuxna varelser har vi att hantera den ångest det skapar och acceptera att den är inbyggd i våra förutsättningar. Vi har att leva med insikten att frågan ’varför’ rörande de yttersta tingen inte har ett tillfredsställande svar. De som ändå framhärdar med frågan hamnar hos ”Gud”, som förklarar att han är förklaringen, varpå ett nytt varför uppstår.
I Humanisternas reklamkampanj denna vecka lyder texten ”Gud finns nog inte”. Liknande förbehåll hos de troende vore ägnade att förvåna: ”Herren, om han finns och är vad vi förmodar att han är, låter sitt ansikte lysa över dig.”
Tvärtemot vad som slappt anförs är det ateismen som kännetecknas av intellektuell hederlighet gentemot det vi inte känner till. Och det vore välgörande om de ljumma icketroende kunde lämna bakvändheten och sarkasmerna därhän och upphöra med sitt reflexmässiga förringande av denna hållning och sin lika reflexmässiga förståelse för hokus-pokus.
Det är inte okänt för någon att livet innefattar komplicerade existentiella, själsliga och kroppsliga behov, och att den mänskliga samvaron är full av gåtfullheter. Men det förändrar inte verklighetens beskaffenhet, den som motsättningen mellan tro och otro ytterst handlar om.
Visar 1-10 av 59. Per sida:
"Den reflekterade agnostikern är dock i praktiken ateist i betydelsen att hon inte tror på ”Gud”."
Helt fel, en ateist förnekar gud, en agnostiker skulle mycket väl kunna tro på gud då agnosticism handlar om kunskap. A=utan, gnosis=kunskap, det betyder utan kunskap, inte utan tro. Jag råkar vara en agnostisk ateist men känner väldigt många agnostiska teister, det är fullt möjligt, känner även väldigt många agnostiker utan tro.
Magnus Edvall, 23:21, 17 juni 2009. Anmäl
@Anna Borg
Det enda ateisten anser sig veta är att han/hon inte tror på gud. Det är väl ändå inte dogmatiskt? Det innebär inte i mina ögon att man säger sig sitta på någon sanning, tvärt om, man tror inte på det som påstås vara sanningen med stort "S".
Jazzy, 09:18, 17 juni 2009. Anmäl
Vad pratar hon om? Jag har varit retad genom hela högstadiet för att jag är kristen och Humanisterna hjälper till att sprida intoleransen mot kristna och muslimer i samhället. Artikelförfattaren har verkligen ingen koll alls hur vanliga människor har det....
Sara, 09:26, 16 juni 2009. Anmäl
Den religiöse, den troende per definition är den som anser att vi jordingar haft kontakt med någon superboss. Vi icke troende ser inga bevis för denna kontakt.Vi får själva ta itu med problemen. Det är de villkor vi
tilldelats. Är det konstigare än så?
Nils, 11:31, 15 juni 2009. Anmäl
Det mest roande måste ändå vara hur alla dessa religioner och flera tusen variationer av dessa alla tror att dom har rätt och resten har fel. Om något så är det ett bra exempel på hur många som har fel även om gud existerar.
Kittlar dödsskönt i kistan!
FD, 00:55, 15 juni 2009. Anmäl
”Ateismen förklarar inte mysterierna”, skriver Lena. Det gör nog inte de flesta religiösa tänkare heller. Som Gabrielle Marcel säger; Problem försöker man förstå och lösa, mysterier FÖRHÅLLER man säg till. Agnostikern förhåller sig för det mesta till både den religiösa och den ateistiska tron med samma ödmjuka förhållningssätt: Om detta har jag inte och kan inte få kunskap.
Och det Lena är något helt annat än att dras mot dogmatism och tro. Men agnostikern tror sig VETA att det inte finns ett givet likhetstecken mellan dogmatism och religiös tro (tänk bara så många olika trossystem det finns). Men det tycks mig att det är vanligt med ett dogmatiskt förhållningssätt hos ateisten.Denne vet Sanningen med stort S, har sett ljuset om man så vill. Detta förhållningssätt ogillas djupt av agnostikern.
Anna Borg, 10:54, 14 juni 2009. Anmäl
Mycket bra och välbehövlig kolumn! Den trampar tydligen på många ömhudade kristna tår också, tår som i århundraden smekts med silkesvantar.
Jonas, 21:59, 13 juni 2009. Anmäl
@simon rask
Nu passar det tydligen att kalla ateismen för en trosföreställning, men om du läser ovanstående kolumn måste du väl hålla med om att det inte går för sig, eller?
Man kunde önska att ateismen stod för ett "intellektuellt anständigt liv"; i brist på något eget budskap, bortsett från gudsnegationen, kunde man väl hoppas att den åtminstone gav en viss intellektuell skärpa. Tyvärr blir man inte sällan besviken, då ateismens företrädare (som här Lena Andersson) ofta sänder ett budskap som antingen är indränkt i affekt eller där man tar den lätta vägen och idiotförklarar debattens motpart(er), ihopklumpade under storbegreppet "religion" (jfr. ditt eget inlägg), vilket snarare tyder på intellektuell lättja än skarpsinne.
Lalande, 11:31, 13 juni 2009. Anmäl
Skribenten inleder med "För tjugo år sedan förväntades ... den som var kristen förklara sig. I dag är det ateisten som får göra det. " Vilken planet har hon bott på? Sedan fortsätter skribenten att kasta ur sig "sanningar", inte i ett enda fall bevisas eller exemplifieras påståendena. Och var är problemet att den som hävdar en åsikt förväntas motivera sig? Varför skall inte en ateistisk åsikt få ifrågasättas eller debatteras, precis som alla andra åsikter?
Sedan är det en annan fråga hur DN kan tillåta en skribent att på ledarplats ge sin egen organisation obetald reklam.
Jag tror dock att ateisterna får lida för det aggressiva debattklimat som Humanisterna skapat.
Magnolia, 10:29, 13 juni 2009. Anmäl
@simon rask
Nu passar det tydligen att kalla ateismen för en trosföreställning, men om du läser ovanstående kolumn måste du väl hålla med om att det inte går för sig, eller?
Man kunde önska att ateismen stod för ett "intellektuellt anständigt liv"; i brist på något eget budskap, bortsett från gudsnegationen, kunde man väl hoppas att den åtminstone gav en viss intellektuell skärpa. Tyvärr blir man ofta besviken, då ateismens företrädare (som här Lena Andersson) sänder ett budskap som antingen är indränkt i affekt eller där man tar den lätta vägen och idiotförklarar debattens motpart(er), ihopklumpade under storbegreppet "religion" (jfr. ditt eget inlägg), vilket snarare tyder på intellektuell lättja än skarpsinne.
Lalande, 10:26, 13 juni 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
