Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Brusa högre lilla å

Miljökraven skärps på vattenkraftsindustrin. Mer fisk och ett rikare växt- och djurliv i våra utbyggda älvar är målet.

I dag presenterar vattenverksamhetsutredningen sina slutsatser. Förslagen innebär en smärre revolution av svensk vattenlagstiftning. Vattenkraftsindustrin kommer att tvingas ta betydligt större miljöhänsyn än i dag. Fiskvägar förbi kraftstationer och mer naturliga vattenflöden i de reglerade älvarna kommer att bli vanliga krav för att få fortsatt tillstånd för elproduktion. Hotade arter som ål och flodpärlmussla ska få en bättre livsmiljö. Vandrande fiskarter som lax, harr och öring ska kunna röra sig mellan lek- och tillväxtområden.

Vad som kan tyckas vara en självklarhet – att alla vattenkraftsföretag ska drivas i enlighet med modern miljölagstiftning – ska bli verklighet. Därmed väntar ett gigantiskt prövningsarbete.

Eftersom Sverige var en pionjärnation inom vattenkraftsproduktion byggdes nästan alla kraftverk långt innan samhället började ställa krav på miljöhänsyn. Bara 73 av 3 727 befintliga vattenkraftverk och regleringsdammar har tillstånd som prövats enligt Miljöbalken. Lejonparten av alla vattenkraftstationer drivs med tillstånd av 1918 års exploateringsinriktade vattenlag, eller ännu äldre rätt.

Medan andra industrier genom åren anpassat sig till ökade miljökrav och nya regleringar, har vattenkraftsindustrin suttit i orubbat bo, och kunnat hänvisa till gamla privilegiebrev och äldre vattendomar som gällt mot ”alla” för ”all framtid”. En särskild reglering i miljöbalken har gjort att vattenkraftsbolag med äldre tillstånd sluppit leva upp till de miljörättsliga principer som gäller för andra stora miljöpåverkande verksamheter.

Men nu finns alltså hopp om fler glada laxar. Om en riksdagsmajoritet går på utredarens linje innebär det att alla vattenkraftsföretag ska ha ett miljöbalkstillstånd.

Arbetsgången blir att länsstyrelserna kräver att ett vattenkraftsföretag inom en viss tid ska ansöka om tillstånd enligt miljöbalken. Länsstyrelserna föreslås prioritera bland vattenkraftsföretagen utifrån kriterier som Kammarkollegiet och Havs- och vattenmyndigheten sätter upp. Utredaren öppnar också upp för möjligheten att ställa generella villkor på vattenkraftsföretag, om expertmyndigheterna kommer fram till att det går att formulera generella miljövillkor, för en heterogen bransch där varje vattensystem har unika egenskaper.

Utredaren anser även att tidsbegränsade tillstånd ska användas i större utsträckning. Att ha tillstånd som gäller för evigt är svårt att legitimera och hantera i en verklighet med snabb teknisk utveckling och politiska värderingsförskjutningar. Juridiskt föreslås vattenkraften behandlas på ungefär samma sätt som miljöfarlig verksamhet.

Bakgrunden till omsvängningen är att Sverige måste implementera EU:s ramdirektiv för vatten, som kräver att även kraftigt påverkade vatten ska ha ”god ekologisk potential” senast år 2021. Sverige har egentligen inget val, och det verkar som att även vattenkraftsindustrin sakta börjar inse detta.

Det kommer inte att vara möjligt att uppfylla EU-rättens krav på vattenkvalitet och påverkan på växt- och djurliv utan att genomföra de lagförändringar som föreslås. EU-kommissionen har redan kritiserat Sverige, och påpekat att även vattenkraftsindustrin ska omfattas av principen ”förorenaren betalar” och kravet på att ”bästa möjliga teknik” ska användas.

Men någon djupare konsekvensanalys av förlorad elproduktion eller påverkan på den biologiska mångfalden har inte utredningen presterat. Några siffror nämns dock. Vattenfall uppskattar att tappad elproduktion i deras storskaliga anläggningar blir drygt 1 till 3 TWh (terawattimmar) på grund av fiskvägar, minimitappning (visst vattenpåsläpp i torra älvfåror) och miljöanpassade vårflöden.

Men samtidigt väntas klimatförändringen generera ytterligare 6 TWh per år. Renoveringar av äldre kraftstationer beräknas också kunna tillföra cirka 3 TWh, så till viss del kommer förlusterna på grund av miljöåtgärder kunna kompenseras av uppgradering av teknik.

Att växt- och djurlivet får det bättre med färre barriärer och mer vatten är självklart, men effekterna är svåra att uppskatta innan praxis i mark- och miljödomstolarna är utarbetad.

I arbetet med att göra vattenkraften mer miljövänlig är det framför allt viktigt att bedöma hela vattensystem, och koordinera insatserna i landskapet. Alla vattendrag och älvar är unika och kräver särskilda avvägningar för att miljönyttan ska bli så stor som möjligt. Helt industrialiserade älvar, som Lule älv, har sämre förutsättningar att hysa stora ekologiska värden än mindre utbyggda älvar. Hanteringen får därför inte bli för fyrkantig och stelbent.

I dessa dagar, när rapporterna från FN:s klimatpanel duggar tätt, går det inte heller att överskatta vattenkraftens enorma betydelse för Sveriges klimatsmarta elförsörjning. Insatserna för den biologiska mångfalden måste därför vara väl planerade.