Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Hongkongs svåra balansgång

Illustration: Magnus Bard

Att försvara rättsstaten och dess principer är bästa sättet att göra motstånd mot Pekings försök att strypa friheten i Hongkong. Öppna självständighetskrav riskerar att förvärra situationen.

För snart 40 år sedan, då jag besökte Moskva för första gången, blev jag framför allt överraskad. Om standard och service på hotell och restauranger var något att gå efter kunde jag inte föreställa mig att den militära sektorn var så kompetent skött att den hotade Sovjetunionens fiender. Ändå fruktade vi i väst Röda armén, och det på goda grunder.

Min favoritstad Hongkong sänder motsatt budskap. Restaurangerna sköts med precision och där ligger några av världens bästa hotell. En stad som så perfekt tar hand om besökare borde inte ha något att oroa sig för, utom kanske hur den bäst ska använda vinsterna av sin kompetens och företagartalang. Men återigen kan skenet bedra.

Hongkongs framgång avspeglar en grundläggande måttfullhet i själva kulturen, en kompetens och en rationalitet som låter staden – ett autonomt kinesiskt territorium – blomstra i ett komplext sammanhang. Men när jag var i Hongkong förra månaden verkade alla mer nervösa än tidigare.

Anledningen är att en nyfödd självständighetsrörelse skakar om läget i Hongkong. Det började med typiskt måttfulla vädjanden om mer demokrati. Men hotfulla signaler från Kina, kombinerade med att Hongkongs regering inte ens har prövat på en förnuftig dialog med dem som kritiserar styrelseskick eller ekonomiska svårigheter, har drivit många demokratiaktivister till extremism. Det är oklokt.

Sanningen är att Hongkong inte är en blivande nationalstat och aldrig blir någon. Kina skulle motsätta sig den tanken in i det sista. Det är inte en strid som Hongkong någonsin vinner.

Hongkong är en kinesisk stad med stark identitet som ett fritt, pluralistiskt, anständigt och öppet samhälle där rättsstaten härskar. Det är vad demokratiaktivisterna borde ägna sig åt. Där står de på stadig grund och kan föra fram positiva mål.

Så snart de börjar kräva självständighet riskerar de att splittra sitt stöd och förlora det moraliska företräde som de vann med kampanjen 2014. Det spelar rakt i händerna på Kinas kommunistparti- och dess marionetter i Hongkong.

Inte nog med att kraven på självständighet skadar den demokratiska saken; vissa ivrare tillgriper dumdristig taktik som slår tillbaka mot dem själva. Det främsta exemplet är att två unga aktivister som valdes in i den lagstiftande församlingen – Yau Wai-ching och Baggio Leung Chung-hang – gycklade med sin ämbetsed i september.

Sådana eder är vanliga i lagstiftande församlingar. Exempelvis i Storbritannien får man inte axla sin roll som vald representant utan att avlägga en. Men Yau och Leung ville få publicitet för sin sak, så de ändrade edens formulering, höll upp en banderoll med orden ”Hongkong är inte Kina” och talade om Kina i förolämpande vändningar.

Yau och Leung väckte omedelbart centralregeringen vrede. Hongkongs domstolar kunde ha hanterat frågan själva – i enlighet med grundprincipen ”ett land, två system” är Hongkong garanterat ett självständigt rättsväsende utöver rätten att välja sin egen lagstiftande församling – men ett ursinnigt Kina ingrep. Återhållsamhet är ju inte en leninistisk dygd.

I en extraordinär åtgärd ”klarlade” folkkongressens permanenta utskott paragraf 104 i grundlagen och slog fast att eder avlagda av förtroendevalda och ämbetsmän måste vara ”högtidliga, korrekta, fullständiga och uppriktiga”. Yau och Leung hindrades från att inta sina platser i lagstiftande församlingen.

De flesta jurister i Hongkong tolkade demonstrationen av politisk makt som ett steg mot nya regler. Och Hongkongs regering inleder nu processer mot ytterligare fyra ledamöter – alla tämligen måttfulla demokratiaktivister – och hävdar att också deras ämbetseder är ogiltiga. Kort sagt kan Hongkongs demokrati bli ännu mer kringskuren än tidigare.

Det är nedslående att se Hongkong än en gång berövat ett inkluderande ledarskap och bragt i gungning av politiskt spel för gallerierna. Om detta fortgår kan Kinas ingripanden i Hongkong mycket väl bli ännu fräckare. Det är därför som Hongkongs invånare måste se till att deras vision inte grumlas av extremism och tydligt markera att de ämnar värna de principer som deras unika identitet vilar på.

Lyckligtvis finns det många i Hongkong som gör det. I synnerhet juristkåren fortsätter att modigt upprätthålla rättsstaten, något som regelbundet kritiseras av kommunistpartiets funktionärer som inte förstår vad den innebär eller vet det bara alltför väl.

Civilsamhälleliga organisationer som Project Citizens Foundation går in för att informera allmänheten om Hongkongs regler och rättigheter. Delvis tack vare deras insatser är allmänheten kunnig och uppmärksam på allt inkräktande på Hongkongs friheter, till exempel när fem förläggare nyligen fördes bort av agenter från fastlandet.

Det är oroliga tider för Hongkong. Men problemet har ännu inte slagit så djup rot att det inte kan räddas av ett djärvt försök att skapa samförstånd mellan regeringen och dem som den ska tjäna. Med tillräckligt mycket politisk vilja – och sans hos beslutsfattarna – kan Hongkong återgå till en väg som leder till en friare och mer öppen demokrati.

Chris Patten är före detta EU-kommissionär

Chris Patten är före detta EU-kommissionär och Storbritanniens siste guvernör i Hongkong.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.