Eurokrisen

Europa behöver hopp

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Gästkolumnen – Timothy Garton Ash.

Gästkolumnen – Timothy Garton Ash.

Fler tror att euron kan räddas, men fruktan för ett sammanbrott räcker inte för att det euro­peiska projektet ska överleva.

På mötet i Davos försäkrade Angela Merkel återigen finansvärldens ledare att euron kommer att räddas. Den här gången verkade fler tro på vad hon sade. Var finns då tillväxtstrategin, om eurozonen räddas? Och hur hjälper räddningen till att lösa Europas större politiska problem?

Annons:

Beträffande euron märker jag en tydlig förändring i stämningen. För ett halvår sedan var varken näringslivet eller politikerna säkra på att Europa och särskilt Tyskland skulle sätta till alla klutar. En successiv ackumulering av pragmatiska åtgärder, helt i Merkels stil, har haft verkan. Vi har beslutet att påskynda införandet av den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) i sommar, hack i häl på stabilitetsfonden. Vi har IMF:s mycket aktiva roll, ännu ett indirekt sätt för europeiska regeringar att sträcka ut en hjälpande hand åt sina bröder. Vi har Mario 1 och 2. Mario Draghis initiativ med generösa treåriga lån från Europeiska centralbanken till europeiska banker har beskrivits som den europeiska formen av USA:s ”quantitative easing”. Mario Montis professorliga program för Italien har också inbringat honom lovord. Det är inte fråga om gigantiska insatser i amerikansk eller kinesisk stil. Den europeiska varianten är en serie små till medelstora åtgärder.

Eftersom marknaderna styrs av känslor och de människor som marknaderna består av är starkt representerade i Davos, kan man säga att dessa känslor också är en verklighet. Stämningen kan skifta igen, och det snart, om man inte tar sig ur den grekiska skuldkrisens återvändsgränd. Men Grekland omtalas alltmer sällan som ett specialfall.

Inställer Grekland betalningarna måste eurozonen agera blixtsnabbt för att visa att den inte låter Portugal gå samma väg. Men om det sker kan det också bli en positiv vändpunkt. En gräns skulle dras.

För resonemangets skull antar vi alltså att eurozonen räddas under det kommande halvåret. Men var ska tillväxten komma ifrån? Med det åtstramningsrecept som Merkel tror sig behöva för att övertyga motvilliga tyska väljare (med ett förbundsdagsval 2013) kan varken Bundesbank eller den tyska författningsdomstolen svara på den frågan.

Utan en tillväxtstrategi riskerar Europa att fastna i en deflationsdrivande skuldspiral. Om ekonomierna försvagas och skatteintäkterna sjunker ökar statsskulden i förhållande till BNP. IMF kom nyss med en reviderad prognos som spår en kontraktion av eurozonens ekonomi med 0,5 procent 2012 – där en del länder klarar sig mycket sämre än andra och Storbritannien dras ner tillsammans med eurozonen.

Därmed är vi inne på politiken. Demokratierna styrs också av känslor. Och känslorna i Europa är inte glada. Läs tidningarna, se på tv, studera opinionsmätningarna, lyssna till debatterna i de olika parlamenten, titta på demonstrationerna på gatorna: ingenstans finner man det som Merkel kallade för glädjen i att kunna utforma framtiden gemensamt.

Det finns mycket aggressioner mellan nationerna: greker mot tyskar och tyskar mot greker, nordeuropéer mot sydeuropéer, britter mot nästan alla andra och nästan alla mot britterna. Förtroendet för det europeiska projektet är krisartat lågt. Och på såväl det nationella som det europeiska planet råder skepsis, om inte cynism, till politikerna.

Om det är eurons räddning vi bevittnar är det en fruktans seger, inte hoppets. Andra stora moment i det europeiska projektet – införandet 1989 av den inre marknaden, utvidgningarna, euron själv – drevs av hopp. Det är fruktan för att kostnaderna för ett sammanbrott blir högre än det impopulära alternativet, att rädda länder i knipa, som förmått Tyskland och andra att genomföra det nödvändiga minimum.

Om eurozonen inte får fart på tillväxten, eller om det bara sker i några få länder där läget är bättre, blir aggressionerna än fler. Allt fler kommer att undra vad detta Europa egentligen tjänar till. (Vi ska komma ihåg att EMU grundades inte enbart som en ekonomisk åtgärd utan, kanske ännu mer, som en politisk.) Det finns goda svar på den frågan och de måste sägas ut klart. De rör vår kapacitet att förhandla i 2000-talets värld av framväxande giganter utanför väst som Kina och Indien, med globala utmaningar som klimatförändringen, med den arabiska våren som är detta årtiondes mest hoppingivande skeende, och med att försvara det senaste halvseklets inrikespolitiska landvinningar, till exempel en speciell europeisk blandning av relativt välstånd, livskvalitet, social rättvisa och trygghet.

Det vore enfaldigt att låtsas att euron har varit den bästa och genaste vägen till dessa större mål. Om euron inte fanns skulle den inte behöva uppfinnas just nu. Men nu finns den, och med alla de grundfel som nu har kommit i dagen. Att gå bakåt nu vore sämre än att gå framåt. Hur svårt det än blir måste euroländerna rätta till felen i sina nödvändiga restriktioner och lägga till en tillväxtstrategi.

Framför allt måste vi göra klart för oss att räddningen av euron inte ersätter det större politiska projektet, vars kärna och katalysator euron en gång var avsedd att bli. Fruktans politik kan ha räddat euron. Vi behöver en hoppets politik för att få fram ett europeiskt svar på den arabiska våren.

Översättning: Margareta Eklöf 2012

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

brasse
Foto:Fredrik Sandberg/TT

 Blev 69 år. Skådespelaren ”Brasse” Brännström är död. 1053  43 tweets  1007 rekommendationer  3 rekommendationer

 Magnus Härenstam: Ledsen och förtvivlad över hans bortgång. 6  1 tweets  5 rekommendationer  0 rekommendationer

 DN:s Björn Wiman: Framför allt var ”Brasse” Brännström barnens man. 52  31 tweets  21 rekommendationer  0 rekommendationer

 Bildspecial: Lars Erik ”Brasse” Brännströms karriär i bilder. 15  5 tweets  10 rekommendationer  0 rekommendationer

 ”Detta är riktiga slagskämpar.” Torgmöte i Stockholm på lördagen. 686  53 tweets  633 rekommendationer  0 rekommendationer

 Svensk nazilinje provocerar FN. SVP får fortsätta med propagandan. 97  5 tweets  92 rekommendationer  0 rekommendationer

 Flera omhändertagna i Gävle. Vid Svenskarnas partis torgmöte.

Annons:
putin
Foto:Mikhail Klimentjev/AFP

 Talade till ungdomar: Vi måste alltid stå beredda att slå tillbaka. 113  20 tweets  93 rekommendationer  0 rekommendationer

 DN:s huvudledare den 30 augusti: Bluffmakaren i Moskva. 22  4 tweets  16 rekommendationer  2 rekommendationer

 Höjd beredskap i Sverige. Efter Rysslands agerande i Ukraina. 35  4 tweets  31 rekommendationer  0 rekommendationer

 Ukraina söker skydd hos Nato. Enligt premiärministern. 29  0 tweets  29 rekommendationer  0 rekommendationer

I onsdags skrev någon i Kanadas Natodelegation en tweet och bifogade en karta.  Läs mer. 50  14 tweets  36 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:

 Banbrytande djurförsök. Med den experimentella ebolamedicinen ZMapp.

”Väljarna säger sitt – sen tar jag ansvar”

 Peter Wolodarski mötte Stefan Löfven. Samtal om framtiden. 90  12 tweets  78 rekommendationer  0 rekommendationer

 Peter Wolodarski mötte Stefan Löfven. Hela sändningen. 10  2 tweets  8 rekommendationer  0 rekommendationer

 SvD/Sifo: Sverigedemokraterna blir vågmästare. 22  7 tweets  15 rekommendationer  0 rekommendationer

knorr
Foto:TT

DN Valfrågekollen jämför partiernas åsikter i en rad frågor.  Vad tycker du? Testa själv!

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: