Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

George Soros: En tvekamp på liv och död

Illustration: Magnus Bard

Putins Ryssland och EU kämpar mot tiden. Frågan är vem som stupar först. Moskva hotas av bankrutt men kan vinna stora ekonomiska fördelar på att splittra Europa, skriver George Soros.

USA:s och EU:s ledare begår ett grovt misstag när de tror att president Putins Ryssland är en potentiell allierad i kampen mot Islamiska staten. Alla bevis talar emot dem. Putins syfte just nu är att påskynda EU:s sönderfall, och det bästa sättet är att översvämma EU med syriska flyktingar.

Ryskt flyg har bombat civilbefolkningen i södra Syrien och tvingat den att fly till Jordanien och Libanon. Nu väntar 20 000 syrier i flyktingläger ute i öknen på att bli insläppta i Jordanien. Ett mindre antal hoppas att få komma in i Libanon. Båda grupperna växer.

Ryssland har också inlett ett luftangrepp i stor skala mot civila i norra Syrien. Det följdes av en attack på marken av Syriens president Bashar al-Assads armé mot Aleppo, en stad som tidigare hade 2 miljoner invånare. Tunnbomberna drev 70 000 på flykten till Turkiet. Markoffensiven kan fördriva ännu fler.

De flyende familjerna kanske inte stannar i Turkiet. Tysklands förbundskansler Merkel flög till Ankara den 9 februari för att i sista minuten göra upp med Turkiets regering om att förmå de som redan är i Turkiet att stanna en tid till. Hon erbjöd sig att flyga 200 000–300 000 syriska flyktingar om året direkt till Europa, på villkor att Turkiet hindrar dem från att bege sig till Grekland och tar emot dem igen om de gör det.

Putin är en skicklig taktiker men ingen strateg. Det finns ingen anledning att tro att han intervenerade i Syrien för att förvärra den europeiska flyktingkrisen. Hans intervention var i själva verket en strategisk dumhet, för den drog in honom i en konflikt med Turkiets president Erdogan till förfång för bådas intressen.

Men när Putin väl såg chansen att påskynda EU:s sönderfall grep han den. Han har svept in sina åtgärder i dimma med sitt prat om samarbete mot en gemensam fiende, IS. Han har följt en liknande linje i Ukraina och undertecknat avtalet i Minsk men inte genomfört det som stipuleras i det.

 

Man undrar varför ledarna i både USA och EU tror på vad Putin säger, i stället för att döma honom efter hans uppträdande.

 

Man undrar ofrånkomligen varför ledarna i både USA och EU tror på vad Putin säger, i stället för att döma honom efter hans uppträdande. Den enda förklaring jag kan komma på är att demokratiska politiker försöker lugna sina väljare genom att måla upp en vackrare bild än verkligheten motiverar. Sanningen är att Putins Ryssland och EU kämpar mot tiden. Frågan är vem som stupar först.

Putins regim gör statsbankrutt 2017 då en stor del av dess utlandsskulder förfaller, och det kan mycket väl bli politiska oroligheter dessförinnan. Putin är alltjämt mycket populär, men hans goda opinionssiffror vilar på ett socialt system som kräver att staten levererar finansiell stabilitet och sakta men säkert höjer levnadsstandarden. Västs sanktioner i kombination med att oljepriset har fallit brant kommer att tvinga regimen på knä på båda punkterna.

Rysslands budgetunderskott uppgår till 7 procent av BNP, och regeringen måste skära ned det till 3 procent för att inflationen inte ska skena. Fonden för social välfärd är snart slut och måste slås ihop med den statliga infrastrukturfonden för att fyllas på. Dessa och andra faktorer sänker levnadsstandarden, och väljarna kommer att bli mer kritiska före parlamentsvalet i höst.

Det effektivaste sättet för Putins regim att undvika ett sammanbrott är att se till att EU faller sönder dessförinnan. Ett EU som går upp i sömmarna kan inte upprätthålla de sanktioner det införde mot Ryssland efter invasionen av Ukraina. Tvärtom vinner Putin stora ekonomiska fördelar på att splittra Europa och utnyttja de förbindelser med kommersiella intressen och EU-fientliga partier som han har odlat med stor omsorg.

Så som läget ser ut i dag kommer EU att falla sönder. Ända sedan finanskrisen 2008 och räddningspaketen till Grekland har EU lärt sig att trassla sig igenom den ena krisen efter den andra. Men i dag hotas unionen av fem eller sex kriser samtidigt, och det kan bli övermäktigt. Som Merkel alldeles riktigt förutsåg har migrationskrisen potential att förinta EU.

När en stat eller en sammanslutning av stater befinner sig i livsfara måste dess ledare se den bistra verkligheten i vitögat, inte blunda för den. Kapplöpningen om överlevnad ställer EU mot Putins Ryssland. IS hotar båda men ska inte överskattas. Attacker av jihadterrorister är skrämmande men tål inte att jämföras med hotet från Ryssland.

IS (och dessförinnan al-Qaida) har hittat den västerländska civilisationens akilleshäl, fruktan för döden, och lärt sig att exploatera den. Genom att väcka den slumrande islamofobin i väst och förmå både allmänhet och regeringar att bemöta muslimer med misstänksamhet hoppas de kunna intala unga muslimer att terrorism är det enda möjliga. Det finns ett enkelt motgift mot den strategin: vägra att uppträda så som dina fiender vill att du ska uppträda.

Foto:  Hotet från Putins Ryssland blir svårt att stå emot. Om vi inte erkänner det blir det ännu mycket svårare.

Översättning: Margareta Eklöf

Copyright: Project Syndicate

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.