Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Gud är inte död

På senare tid har en nygammal religion fått ett uppsving. Den kallas ateism och förkunnar att Gud inte finns och att all religion är vidskepelse och vanföreställning. I en bok med titeln "The God delusion" (Gudsillusionen) försöker Richard Dawkins inte bara leda i bevis att Gud "nästan säkert" inte finns, utan också att religionen är roten till nästan allt ont. I undertiteln på en motsvarande bok påstår Christopher Hitchens att "religionen förgiftar allt". Varken Dawkins eller Hitchens gör någonsomhelst skillnad på religiösa fanatiker och religiösa sökare. Alla är de offer för Gudsillusionen och alla bidrar de till att förgifta världen med sina oförnuftiga och ovetenskapliga och i grunden skadliga föreställningar och fantasier.

De som propagerar för ateism anser sig naturligtvis inte alls propagera för en religion utan för raka motsatsen. De anser att religionen bygger på irrationell tro medan förnekandet av religionen bygger på rationellt vetande. Ateister tror sig veta att de frågor som religionen försöker svara på (om tillvarons ursprung, mål och mening), redan är besvarade eller kommer att besvaras av förnuft och vetenskap.

Enligt Dawkins kan allting i tillvaron förklaras av fysikens lagar. Fysikens lagar förklarar nämligen kemins lagar, som förklarar dna, som förklarar evolutionen, som förklarar människan. Enligt både Dawkins och Hitchens skulle världen dessutom sett bättre ut om inte religionen hade funnits.

Jag antar att de flesta ateister delar deras uppfattningar.

Jag fruktar att de flesta ateister inte är medvetna om att dessa uppfattningar bygger på tro och inte på vetande.

Det är fullt möjligt, och i mitt fall, ganska troligt att världen inte har skapats av Gud eller någon annan form av högre intelligens. Jag tror kort sagt inte på det som kallas intelligent design. Det betyder inte att vare sig jag eller Richard Dawkins vet hur, och än mindre varför, världen har kommit till. Vare sig vi tror oss veta att universum är resultatet av en unik urexplosion (Big Bang) eller att människan är resultatet av en unik molekyl med förmågan att kopiera sig själv (dna), så vet vi därmed ingenting om vad som har orsakat denna unika urexplosion (än mindre vad som fanns före den) eller vad som frambringat denna unika molekyl. Eftersom evolutionen förutsätter dna kan evolutionen inte förklara dna. Sannolikheten för en så komplex molekyl som dna att uppstå utan evolution, det vill säga av ren och skär slump, är så minimal att Dawkins tvingas ta hjälp av några miljarder andra planeter i universum med "jordiska" förutsättningar för liv, för att få ihop det. Jag säger inte att han har fel. Jag säger bara att det han säger bygger på tro och inte på vetande.

Samma sak med hans (och många ateisters) påstående att alla religioner är av ondo och att världen hade varit bättre utan dem. Om detta vet vi naturligtvis ingenting eftersom människan aldrig har levt utan religion. Det finns helt enkelt ingenting att jämföra med.

Vad vi möjligen kan jämföra med är de samhällen som det senaste århundradet har styrts utifrån uttalat ateistiska eller anti-religiösa världsåskådningar, exempelvis kommunismen och nazismen. Kommunismen ville ersätta religionen med en "vetenskaplig" historieuppfattning, nazismen med en "vetenskaplig" rasbiologi. Båda lärorna gav upphov till de två mest destruktiva samhällssystem som mänskligheten hittills skådat. Skiljelinjen mellan gott och ont gick i alla händelser inte mellan religion och ateism.

Vad som komplicerar jämförelsen är att såväl kommunismen som nazismen också var religioner. Sekulära eller ateistiska religioner närmare bestämt. Religioner utan Gud. Religioner där människan satte sig själv i Guds ställe. Religioner som uppenbarade vägen till Paradiset på jorden - och pekade ut de klasser, raser och idéer som stod hind-rande i vägen. Under den franska revolutionens terrorvälde instiftades bokstavligen en religion för dyrkan av Förnuftet (le culte de la Raison), vilket inte mildrade terrorn utan stärkte och legitimerade den.

Alla sekulära religioner behöver inte vara destruktiva. Det amerikanska samhället vilar ytterst på en sekulär religion instiftad av sekulära dokument och traditioner. Gränsen mellan sekulära religioner och icke-sekulära är dessutom oklar. Buddismen är inte en sekulär religion men har likväl ingen Gud.

Så vad menas med religion? I sista hand, tror jag, varje slags trosföreställning om hur verkligheten är beskaffad, om vad det innebär att vara människa, om livets mål och mening. En sådan trosföreställning lever vi alla i, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Ingen människa lever i verkligheten "som den är", utan i sina mer eller mindre välgrundade föreställningar om den.

Med ateismen som sekulär religion har jag inga problem. Med ateismen som "förnuft" och "vetenskap" har jag samma problem som med alla andra religioner som i namn av sina särskilda gudar tror sig veta hur allting hänger ihop och hur allting bör vara organiserat och som i sina fundamentalistiska avarter har visat sig kunna inrätta de mest gudlösa helveten på jorden.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.