Eftertanke är ett ord vi sällan hör politiker uttala. Frågan är om en sådan företeelse som omprövning ens har fäste i den politiska verkligheten. Utvärdering har det däremot. Det var sådant som den nu kände mejlkampanjaren på det socialdemokratiska partihögkvarteret sysslade med ställa frågor, analysera svaren, ställa nya frågor, vrida det mediala ljuset på ett nytt sätt. Att kunna förpacka politiken på rätt sätt är en efterfrågad kvalifikation.

Undra på om den som besitter den blir otålig när allt inte går som han tänkt sig och frestas rätta till ett och annat med några knapptryck. Oförstånd i överdrivet nit. Det är så partiledare Göran Persson och partisekreterare Marita Ulvskog vill se mejlkampanjen mot moderatledaren.

Knappt hade deras ursäkter förmedlats av medierna förrän en SSU-ombudsmans bloggsida avslöjades, en sida där moderatledaren utgavs för att vara pedofil. Inte något att bråka om tyckte SSU:s pressekreterare, sådan är jargongen.

Visst har de rätt som hävdar att ryktesspridning och mer eller mindre organiserade opinionsyttringar om motståndaren brukar höra till i valrörelser. Men måste de det och är det ett skäl att ursäkta vilka tillmälen och försök till karaktärsmord som helst? Nej. Därför är den skarpa reaktionen på den socialdemokratiska mejlkampanjen välkommen. Moderaternas misstankar om att det ingalunda är en ensam person som agerat är befogade. Partisekreterarens resonemang om medier och deras brist på balans i sin granskning är väl kända och stämmer bara alltför väl med mejlkampanjarens tillvägagångssätt.

En annan fråga är om det nödvändigtvis är en sak för polisen. När moderaterna avvisar socialdemokraternas erbjudande om att ställa relevant material till förfogande, gror en misstanke om att avsikten är att hålla liv i rollen som offer så länge som möjligt polisutredningar har en tendens att dra ut på tiden.

I och med att de fyra borgerliga partierna formerade alliansen beställde de också en hård valrörelse 2006. Ett av de gamla socialdemokratiska paradnumren har varit det om den borgerliga splittringen. Det föll nu bort.

Dessutom vände moderaterna politisk kurs. Somliga gick så långt att de blev kollektivavtalsfantaster. Där försvann en annan favorit: Varningen för högerspöket.
Dessutom pekade opinionssiffrorna stadigt på borgerlig valseger fram till senhösten, och alliansen har alltjämt ett övertag i de senaste mätningarna. Nervositeten är därför störst i det socialdemokratiska lägret. Därmed inte sagt att inte andra partier använt eller tänkt sig använda av fula tricks i valrörelsen.
Det allra mest olustiga med den sorts kampanj som nu riktats mot moderaterna och Fredrik Reinfeldt är att den bygger på att misstänkliggöra personen, en form av karaktärsmord som drivits fram i amerikansk politik och borde få stanna på andra sidan Atlanten.

De blåser under föreställningen att politiker inte står för det de säger utan har en dold agenda, att politiker drivs av låga egoistiska intressen. I sammanfattning: De struntar i oss, vanliga väljare, och tar bara för sig.
I ett vidare perspektiv riskeras den form av demokrati vi har: Den som bygger på öppenhet och förtroende och som vanligtvis håller folkförare av skilda slag borta. I ett nära perspektiv triggar det människor som av olika skäl käner sig misshandlade av samhället. Hatmejlen till beslutsfattare blir fler, utfallen mot förtroendevalda och deras familjer likaså. Och i de yttersta fallen förgår sig någon handgripligt.

I kväll är det 20 år sedan en svensk statsminister dödades i ett sådant hatiskt impulsdåd. Snart har det gått två och ett halvt år sedan en svensk utrikesminister föll offer för en annan våldsverkare. Givet är att det inte går att dra en rät linje mellan tonen och temperaturen i den politiska debatten och dessa mord. Men det går heller inte att hävda att där inte skulle finnas ett samband.

Ett mått av eftertänksamhet och vi skulle slippa anonyma mejl och äreröriga påståenden om ledande politiker. Den politiska diskussionen ska gå på sak, gärna hårt, men aldrig på person. En politiker ska ställas till svars som politiker, ingenting annat.
DN 28/2 2006