Fördelen med en värld utan män är att det förenklar studiet av demografi. När jag funderar över världens befolkning brukar jag alltså enbart tänka på kvinnor.
Det avgörande för befolkningstillväxten är inte hur många döttrar en kvinna föder utan hur många döttrar som överlever till vuxen ålder. En stabil befolkning kan således uppnås på helt olika sätt.
I regnskogens grönska har människor bott i ekologisk balans med naturen i tusentals år. En orsak är deras kunskap om hur naturens resurser nyttjas på bästa sätt. Men huvudorsaken är att de förblivit så få. Även om kvinnorna fött både två och tre döttrar har i genomsnitt endast en dotter överlevt till den ålder då hon kan föda barn. Barnadödligheten är förskräckligt hög i regnskogen. De som bor där lever inte i ekologisk balans; de dör i ekologisk balans.
Välfärdens Sverige liknar regnskogen i ett avseende: befolkningens storlek är stabil. Men i välfärden förblir storleken stabil genom att kvinnor i genomsnitt föder endast en dotter som överlever till den ålder då hon i sin tur i genomsnitt föder en dotter, och så håller det på. Varje kvinna ger upphov till endast en vuxen kvinna i nästa generation.
Övergången från att ha en stabil folkmängd med hjälp av döttrars tidiga död till att ha det genom att endast föda en dotter som överlever kallas demografisk transition. Grovt sett gick den till så här: Hungriga döttrars död drev kvinnorna att uppfinna jordbruk. Familjen fick mer mat och befolkningen växte sakta. Sedan kom den industriella revolutionen. Familjen fick rent dricksvatten ur en kran och hade råd med tvål. Vacciner och läkemedel upptäcktes. Livet och hygienen blev bättre. Dödligheten sjönk. Av i genomsnitt tre födda döttrar överlevde två sin barndom. En mormor gav upphov till två vuxna döttrar, som tillsammans gav upphov till fyra unga döttrar. Befolkningen fyrdubblades på bara två generationer.
När livet blev bättre och döttrarna överlevde började kvinnorna föda färre och färre döttrar. Men befolkningen slutade inte att växa i och med att det endast föddes en dotter per kvinna. Tänk er hur en släkt såg ut det år de unga kvinnorna beslutar sig för att endast föda en dotter var. En mormor, två vuxna döttrar med tillsammans 4 unga döttrar som just överlevt barndomen: 1+2+4=7 kvinnor.
De unga överlevande döttrarna föder så endast en dotter var som överlever och en generation senare har det blivit 2+4+4=10 kvinnor. De yngsta kvinnorna får åter en dotter var som överlever; i nästa generation blir det 4+4+4=12 kvinnor.
Först två generationer efter att kvinnor endast födde en dotter slutar befolkningstillväxten. Då har släkten ökat från 7 till 12 kvinnor, nästan en fördubbling. Orsaken är att de yngre generationerna är större än de äldre generationer de ersätter när de växer upp. Denna oundvikliga slutliga ökning under den inbromsning som följer efter att tvåbarnsfamiljen blivit norm är huvudorsaken bakom världens fortsatta befolkningstillväxt.
Under 1900-talet ökade antal födda per år i världen, men år 1990 slutade ökningen. De senaste 20 åren föds konstant ungefär 135 miljoner barn per år. Antalet barn under 15 års ålder är knappt två miljarder och förutspås av FN förbli detsamma under detta sekel.
Att antalet barn i världen slutat öka förvånar den som vet att kvinnor i de fattigaste länderna fortfarande föder upp till sex barn. Jo, i dessa länder ökar antalet barn. Ökningen är snabbast i de allra fattigaste länderna, som Kongo och Afghanistan. Det är bara i vissa avlägsna delar av regnskogen som döden alltjämt stoppar befolkningstillväxten.
Men ökningen av barn i de fattigaste länderna kompenseras helt av att miljarder människor i Asien och Europa redan får färre än 2 barn per kvinna. Antalet barn minskar lika mycket i dessa länder som det ökar i de allra fattigaste. Bland drygt 80 procent av jordens befolkning är tvåbarnsfamiljen numera norm. I länder som Kina, Thailand, Iran, Tunisien och Brasilien föder kvinnorna numera färre barn än i Sverige.
Antalet vuxna i världen kommer dock att fortsätta att öka till år 2050, då antalet vuxna stabiliseras på 6 miljarder. I FN:s befolkningsprojektion ökar sedan antalet pensionärer ända till seklets slut. Då förväntas det finnas drygt två miljarder som är äldre än jag är i dag.
Huvudskälet till att jordens befolkning fortsätter att öka är således att redan födda människor lever sina liv (se faktaruta). Det går inte att undvika de ytterligare två miljarder som världens befolkning kommer att öka med. Alltså ska mina barnbarn leva tillsammans med 9 miljarder medmänniskor i balans med naturen. Människan har aldrig gjort det tidigare. Vi har antigen dött i balans eller levt i obalans med naturen.
Under mina barnbarns liv finns för första gången möjlighet för människan att få leva i balans med naturen. För detta krävs många förnuftiga och modiga beslut i stort och smått. Dessutom behövs en hel del nya uppfinningar samt ändrade värderingar och livsvanor.
Men en minskning av antalet människor i världen är inte möjlig förrän mot slutet av detta sekel.