Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Europa fyller inte tomrummet

Utan USA:s aktiva engagemang i världen töms begreppet väst på sin mening. Kina kommer att flytta fram sina positioner, och i Europa släpps mörka krafter lösa.

Nu när Donald Trump har valts till USA:s president försvinner högst sannolikt det som vi hittills har kallat ”väst”. Ordet betecknade en transatlantisk värld som trädde fram ur 1900-talets båda världskrig och som omskapade den internationella ordningen under det fyrtioåriga kalla kriget. Den dominerade hela jorden – till nu.

Väst ska inte förväxlas med occidenten, det historiska västerlandet. Västs kultur, normer och dominerande religion uppstod där men utvecklades till något annat. Occidentens grundkaraktär formades av Medelhavsregionen (även om Europa norr om Alperna lämnade många viktiga bidrag till dess utveckling). Väst däremot är transatlantiskt och ett barn av 1900-talet.

Första världskriget började som en europeisk konflikt mellan centralmakterna och ententen, det vill säga Storbritannien, Frankrike och Ryssland. Det blev ett äkta världskrig först 1917 när USA gick in. Då föddes det vi nu kallar väst.

Väst kan sägas ha mognat under andra världskriget. I augusti 1941, då det nazistiska Tyskland invaderat Sovjetunionen, möttes Storbritanniens premiärminister Winston Churchill och USA:s president Franklin D Roosevelt på ett krigsfartyg utanför Newfoundlands kust och undertecknade Atlantdeklarationen.

Med tiden utvecklades den till Nato, som i 40 år gav en allians av självständiga demokratier med gemensamma värderingar och marknadsekonomi kraft att stå emot det sovjetiska hotet, och som har tryggat Europa fram till nu.

Väst grundades på en amerikansk utfästelse att rycka ut till de allierades försvar. Den västerländska ordningen kan inte existera om inte USA utför denna livsviktiga uppgift, som landet nu kan dra sig ur under Trump. Västs framtid står på spel.

Ingen kan säkert veta vad valet av Trump kommer att betyda för USA:s demokrati eller vad han gör när han tillträder ämbetet. Men vi kan redan göra två rimliga antaganden. Att han blir president kommer att skapa kaos i amerikansk inrikes- och utrikespolitik. Han vann genom att bryta mot så gott som alla politikens oskrivna regler. Han besegrade inte bara Hillary Clinton utan också det republikanska partietablissemanget. Vi kommer inte att få se honom plötsligt överge denna vinnande strategi den 20 januari.

Vi kan också utgå från att Trump står fast vid sitt löfte att ”göra Amerika stort igen”. Det blir hörnpelaren i hans ämbetsperiod, vad som än händer. Ronald Reagan lovade samma sak, men kalla kriget pågick då fortfarande och han valde att uppträda som ledare för ett imperium.

Reagan satsade på upprustning i stor skala, vilket fick Sovjetunionen på fall, och med den väldiga ökningen av statsskulden banade han väg för en amerikansk högkonjunktur.

Något sådant alternativ har inte Trump. Under valkampanjen öste han tvärtom kritik över USA:s sanslösa krig i Mellanöstern, och hans anhängare vill inget hellre än att landet överger sin roll som global ledare och drar sig tillbaka från världen. Ett USA som går mot isolationistisk nationalism förblir världens mäktigaste land med bred marginal, men det garanterar inte längre västländernas säkerhet och försvarar inte heller en internationell ordning som vilar på frihandel och globalisering.

Nu gäller det hur snabbt USA:s politik kommer att läggas om och hur genomgripande förändringarna blir. Trump har redan sagt att han ska spola frihandelsavtalet TPP, ett beslut som är rena julklappen till Kina, vare sig han förstår det eller ej.

Han kan också komma att ge Kina ännu en present: minskat amerikanskt engagemang i Sydkinesiska havet. Kina kan snart vara den makt som sätter spelreglerna för den globala frihandeln, och troligen den nya globala ledaren även i kampen mot klimatförändringen.

Angående kriget i Syrien kan Trump rätt och slätt överlämna detta förödda land till Vladimir Putin och Iran. Det skulle i praktiken välta maktbalansen i Mellanöstern, med allvarliga följder långt utanför regionen. Moraliskt vore det också ett grymt svek mot den syriska oppositionen och en gåva till Syriens president Bashar al-Assad.

Om Trump viker sig för Putin i Mellanöstern, vad kommer denne då att ställa till i Ukraina och Kaukasus? Ska vi vänta oss en ny Jaltakonferens där Putins nya inflytandesfär erkänns?

Den nya kurs som Trump ritar för USA syns redan; vi vet bara inte hur snabbt fartyget kommer att segla. Mycket beror på vilken opposition (demokrater och republikaner i lika mån) Trump möter i kongressen och på en eventuell motstöt från den majoritet av amerikaner som inte röstade på honom.

Men vi ska inte göra oss några illusioner. Europa är alldeles för svagt och splittrat för att ersätta USA strategiskt, och utan ett amerikanskt ledarskap kan väst inte överleva. Väst sådant som nästan alla som lever i dag har känt det kommer alltså med stor säkerhet att gå under inför våra ögon.

Och hur blir det sedan? Vi får räkna med att Kina gör sig redo att träda i USA:s ställe. Och i Europa, där nationalismens källarhål ännu en gång har öppnats, släpps demonerna ut.

Översättning: Margareta Eklöf
Copyright: Project Syndicate

Joschka Fischer var under mer än

Joschka Fischer var under mer än 20 år en av de tongivande inom Tysklands gröna parti. Han var utrikesminister 1998–2005.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.