TRO INTE ATT europeiska politiker och journalister snabbt såg eländet i Lenins, Stalins och Hitlers riken. Åtskilliga skribenter, inte minst engelska författare, kom tillbaka från Sovjet efter att ha vallats omkring i kulisser uppbyggda för att lura utlänningar. De vilseförda publicerade vid hemkomsten artiklar och böcker, som påstod att det nya Ryssland var början på ett storartat projekt för rättvisa och jämlikhet.
Under 30-talet fick också andra medlöpare sin chans, hos nazisterna. Tyskarna hade behandlats så illa i Versaillesfreden; nu reser sig Tyskland äntligen. Weimar-republiken var oduglig på att bekämpa arbetslöshet; i dag visar Hitler de krafttag som behövs för att ge folket bröd, tro och framtid.
Kanske inte så konstigt att det nu i vårt sekel sägs och skrivs så många dumheter om islamismen. Vissa lär sig aldrig. Många vägrar att se historiens givna paralleller när de lanserar inställsamma förklaringar till ännu en idékrets som lockas av förtryck och dödskult.
ENGELSKA ILLUSIONISTER har däremot ingenting att skylla på den här gången. Dödandet i Londons tunnelbana berättar åtskilligt om förövarna. Redan dagen efter massakern tryckte The Times (8/7) en artikel som kort och kunnigt förklarade vad det handlar om.
Amir Taheri, utbildad i Teheran, Paris och London,var förr chefredaktör för en iransk dagstidning. Senare har han skrivit ett tiotal böcker och mängder av artiklar i internationell press. I sitt senaste inlägg utgår han från mordet på den holländske regissören Theo van Gogh, som gjort en film om förtrycket av kvinnor i vissa muslimska länder.
van Gogh vädjade till sin mördare, Muhammad Bouyeri, som i Amsterdam började skjuta på honom. Han bad om barmhärtighet: vi kan diskutera saken, låt oss prata om den. Men Bouyeri fortsatte att med ett tiotal skott trasa sönder van Gogh och slet till slut fram kniven, skar halsen av sitt offer. Nyligen har han i rättegången i Holland hånat den sorg och förtvivlan som van Goghs mor gav uttryck för.
Taheri förklarar nu varför det inte fanns mycket för van Gogh att diskutera när han hotades till livet av en beslutsam islamist. Fienden vill inget speciellt som man kan förhandla om. Han vill helt enkelt ta full kontroll över ditt liv, diktera varje rörelse du gör dygnet runt, och om du vågar motstå honom följer han sin gudomliga kallelse och dödar dig.
De flesta som predikar i västliga moskéer har lyckligtvis en annan mening. De föredrar dialogen eller propagandan som medel att omvända människor.
Men de som dras till Usama bin Ladin anser att den västliga civilisationen har sjunkit så djupt ner i en gyttja av korruption att människor där inte orkar höra sakskäl. De måste i stället skrämmas till omvändelse och underkastelse. Bara med chockmetoder såsom sensationella attacker, ghazawat i New York och Washington den 11 september 2001, i Madrid förra året och i Londons tunnelbana denna sommar kan det stora målet uppnås.
Just den al-Qaidagrupp som tog på sig ansvaret för 7 juli-bomberna förklarade att denna militära räd i Storbritannien var en sådan ghazwa utförd av heliga krigare som ihärdigt och under lång tid planerat framgången.
ISLAMISMEN ÄR en både utopisk och apokalyptisk ideologi. Den utlovar en värld styrd av Gud genom islam. Ska den uppnås måste kristna, judar och andra godta islam och ledas av den. Denna radikala tolkning av Koranen fick kraft under 1900-talet genom tänkare såsom Hasan al-Banna och Sayif Qutb.
Den leder ofrånkomligt till ett dödande så omfattande att metoderna börjar likna folkmord.
En av världens främsta forskare om Förintelsen och antisemitismen, professor Yehuda Bauer, har ofta varnat för islamisternas fanatism och slutmål. De senare hundra åren har tre totalitära idésystem fötts och plågat världen: Sovjetkommunismen, nationalsocialismen och islamismen. Alla har strävat efter världsherravälde.
Bauer visar att de tre rörelserna utgår från att andra åsikter och åskådningar ska kvävas. De har alla försökt utrota politiken som sådan och staten såsom vi tidigare uppfattat den.
SVERIGE HAR kanske Europas mest försåtliga och omhuldade islamologer, alltså så kallade kännare av muslimska rörelser. I olika medier låtsas till exempel professor Jan Hjärpe analysera när han i stället ursäktar de mest extrema. I en understreckare i Svenska Dagbladet (15/7) når han slutsatsen: behandla människor som terrorister och de blir det.
Kanske kan Hjärpe i dag förklara för oss på vilket sätt engelsmännen i förväg gjorde dem som sprängde tunnelbanan till terrorister. Var det skolorna eller myndigheterna i Leeds som förvandlade dessa medborgare till massmördare? Eller hade de möjligen hjärntvättats och övertygats av groteskareligionsskolor i Pakistan och deras anhängare?
Professor Hjärpes specialitet är att förneka totalitarismen. På hösten 1989 försvarade han i Stockholms tingsrätt intensivt den nazistiska radiostationen Radio Islam. Han vägrade se att Ahmed Ramis agitation upprepade Tredje rikets hat och slagord. Hjärpe ville frikänna Rami, som därefter dömdes till fängelse för hets mot folkgrupp.
Nu fortsätter han att tjusa till motiv och bakgrund för andra barbarer, vilka när som helst, och var som helst, plötsligt kan börja massakrera oskyldiga människor.