Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Läs på! Världen har förändrats

Kolumnen – Hans Rosling.

Många känner inte till de stora globala framsteg som skett. Världen är inte tudelad och antalet nyfödda slutade växa för 20 år sedan.

Jorden är rund och snurrar runt solen. Det vet alla. Namn och utseende på de stora kontinenterna ingår också i allmänt kunnande. Att denna kunskap hålls vid liv underlättas av att världskartans konturer inte ändrat sig sen kontinenterna upptäcktes för 500 år sen.

De flesta svenskar kan även huvuddragen i världshistorien. Europeiska länder koloniserade större delen av jorden, och för 200 år sen började den industriella revolutionen omforma Västeuropa och Nordamerika. Industriländernas befolkningar blev rikare, friskare och bättre utbildade.

För 90 år sen började demokrati införas och för 60 år sen inleddes kolonialismens avveckling. Världens historia ändrar sig inte. Krångligare är det att veta hur världen är nuförtiden.

Tiden ändrar det mesta. Det som hade hänt fram till för några årtionden sen fick vi lära oss i skolan. De snabba och plötsliga förändringarna förmedlar medierna. Men riktning, takt och mönster i de största förändringarna som gradvis men totalt omformar världen får vi varken i oss från läroböcker eller medier.

Den etablerade världsbilden är fortfarande ett ramverk byggt för att passa 1960-talets tudelade länder. I-länder med folk som på det hela taget var rika, friska, utbildade samt hade två barn per kvinna och befolkningar som slutat växa. U-länder med folk som var fattiga, sjuka, okunniga samt hade sex barn per kvinna och därför snabb befolkningstillväxt. Denna tudelade värld var så orättvis att Sverige och andra i-länder började ge utvecklingsbistånd till u-länderna för att folken där skulle få ett drägligare liv.

Nu har bistånd
getts i 50 år. Varje år frågas ett urval svenskar om de är positiva till att fortsätta. I år svarade som vanligt en stabil majoritet att de förblir positiva till att ge bistånd!

Beror stödet på att svenskarna vet att livet verkligen blivit drägligare för de som fått bistånd under det gångna 50 åren? Nej, konstigt nog är svenskarna positiva utan att veta hur bra det gått i många länder.

Årets enkät inkluderade kunskapsfrågor och svaren visar att huvuddelen av de tillfrågade inte alls känner till de stora framsteg som skett i de flesta länder som fått bistånd. En av frågorna löd: Hur stor andel av unga (15–25 år) i Tanzania kan läsa? Rätt svar är ungefär 8 av 10. Men de flesta svenskar tror att mindre än hälften av unga tanzanier kan läsa. En tredjedel tror att det bara är 2 av 10 som kan läsa. Endast några få procent av svenskarna svarar rätt.

De flesta
svenskar tror att medellivslängden i Vietnam är ungefär 55 år eller kortare. Men ett barn som föds i Vietnam har i dag en förväntad medellivslängd på ungefär 75 år. Fattigdomens sjukdomar har besegrats i Vietnam, men det vet bara några få procent av svenskarna. Så vietnameserna har blivit friskare och de flesta unga tanzanierna kan numera läsa, men under de senaste 30 åren har svenskarnas kunskap om dessa länder inte uppgraderats.

Viktiga frågor i enkäten handlade om befolkningstillväxt. Först gällde det Bangladesh, ett av världens största muslimska länder. På en yta som är mindre än halva Sverige bor nu 142 miljoner, men lyckligtvis har där skett ett familjeplaneringsmirakel. Sedan 1970 har barnadödligheten sjunkit, och antalet födda per kvinna har rasat från 7 barn till nu färre än 2,5 barn.

Bistånd från Sverige har bidragit till detta mirakel. Men 70 procent av tillfrågade svenskar tror att kvinnor i Bangladesh föder 5 barn, de vet inte vad som hänt de senaste 25 åren.

Endast 5 procent av svenskarna valde rätt svar av fyra möjliga. Bland aporna på Skansen skulle 25 procent ha svarat rätt! Svenska folkets svar beror inte på okunnighet, ty i så fall hade de gett slumpmässiga svar och fått samma resultat som aporna. Svenskarna vet hur världen var för 30 år sen, men inte vad som hänt sen dess. Det är därför de får sämre resultat än aporna.

Den folkbildare i Sverige som gjort till sin livsuppgift att lära ut grundläggande fakta om de stora förändringarna i världen rodnar i blygsel inför dessa resultat. Och jag som använt antalet barn per kvinna i Bangladesh som det främsta exemplet på positiv förändring. Jag har misslyckats totalt.

Hjälp mig, snälla läsare, berätta för alla ni träffar att det numera till och med föds färre än 2,5 barn per kvinna i Bangladesh. Motsvarande siffra i de andra stora muslimska länderna är 3,5 i Pakistan, 2,6 i Indien, 2,1 i Indonesien och bara 1,7 barn per kvinna i Iran (lägre än i Sverige). Muslimer är som andra, när de blir friska och får det bättre så är de lika motiverade och bra som alla andra på att ta p-piller eller sätta på kondom.

Till sist den svåraste frågan. Endast 2 procent av svenskarna vet att antalet barn som föds per år i världen slutade öka redan 1990. Det finns nu 2 miljarder barn på jorden och antalet förväntas inte öka.

Bakom detta faktum ligger en stor variation. Det kvarstår ett desperat behov av mer tillgång till familjeplanering på landsbygden i Afrikas fattigaste länder, där det fortfarande föds mer än 5 barn per kvinna. Men de stora barnkullarna bland den fattigaste miljarden kompenseras sen två årtionden helt av att det bland flera miljarder i Asien och Europa föds färre än 2 barn per kvinna.

Nu återstår att få slut på den absoluta fattigdomen bland de fattigaste 2 miljarderna av våra medmänniskor och att säkra tillgång till familjeplanering när de kommer ut ur fattigdomen. Om detta åstadkoms så slutar världens befolkning växa på en nivå mellan 9 och 10 miljarder omkring år 2070. Om skolor och medier berättar hur mycket bättre det blivit, så blir nog mer än 70 procent av svenskarna positiva till bistånd.

Lösningen är att sluta tala om i-länder och u-länder. Hälften av värdens befolkning bor nu i medelinkomstländer med mellan 1.000 och 10.000 dollar växelkurs per person i BNP. Dit kan biståndet avvecklas och samarbete i stället stödjas av Exportrådet och Svenska institutet. Biståndet bör snabbt fokuseras på de 2 miljarder som bor i låginkomstländer för att hjälpa de fattigaste att genomgå samma positiva utveckling som biståndet redan hjälpt de flesta att få del av. Vi får då en frisk, kunnig och stabil världsbefolkning som förhoppningsvis använder jordens resurser på ett varsamt sätt, väljer sina ledare, undviker krig samt köper svenska varor och tjänster (om vi klarar av att fortsätt producera nyttigheter som de vill ha).

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.