Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Maja Hagerman: Kritiska röster tvingas till tystnad

Martin Kinnunen, till höger, med sin advokat Thomas Olsson.
Martin Kinnunen, till höger, med sin advokat Thomas Olsson. Foto: Marcus Ericsson/TT

Obehagliga nyheter som den om rättegången mot riksdagsmannen Martin Kinnunen har ingen plats i SD-sfären. Internkritik är bannlyst och som partiet styrs vill SD styra Sverige.

Väljarna gavs ingen chans att ta ställning till det som valet egentligen handlade om. Varken i Orbáns Ungern 2010 eller i höstas i Polen där PiS, partiet Lag och rättvisa, segrade. Det var först efteråt som de nationalkonservativa partierna gjorde klart att de skulle förändra grundläggande demokratiska institutioner.

I public service-medierna i Polen pågår utrensningar, höga chefer ersätts med lojalt regeringsfolk, kända nyhetspresentatörer och tv-profiler sparkas och massor av journalister på de polska motsvarigheterna till SR, SVT och TT hotas av uppsägning. Regeringen har nu direkt kontroll över den statligt ägda televisionen och radion inklusive nyhetsbyrån Pap.

I Sverige visar riksdagens tredje största parti ett liknande förakt för gängse spelregler. SD har redan visat sig berett att sabotera varje försök att regera Sverige som inte faller det i smaken. Metoderna är främmande för andra partier, som att rösta på en budget man egentligen inte stödjer.

Under hösten har partiet också förklarat att det inte prioriterar riksdagsarbetet. I stället satsar det på ett intensivt kampanjarbete för att samla en majoritet av svenska folket. Upptaktsmöten hölls i november i Malmö och Göteborg. Det hette att det handlade om ett upprop för folkomröstning ”om invandringen och Sveriges framtid”.

SD:s mål är att bli landets största parti – och få tillfälle att göra om Sverige. Förmodligen på samma sätt som Orbán i Ungern och Kaczynski Polen. Drevet går redan mot SVT och SR på bloggar som står nära SD, och där talas öppet om att det vore dags för en polsk eller ungersk lösning även i Sverige.

Men tills vidare måste partiledningen nöja sig med att kontrollera sina egna mediekanaler. Det vill säga tysta obehagliga nyheter. SD:s riksdagsman Martin Kinnunen stod i förra veckan åtalad för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott med partiets pengar. Rättegången omnämndes inte med ett ord vare sig på partiets hemsida eller på SD-Kurirens eller den SD-ägda webbtidningen Samtidens nyhetssajter. Ändå riskerar riksdagsman Kinnunen upp till 1,5 års fängelse.

 

I Polen och Ungern har nationalkonservativa regeringar försökt säkra sitt framtida maktinnehav genom att kontrollera medier och domstolar.

 

Under rättegångsdagarna var det ingen partimedlem, inte ens minsta gräsrot i SD, som yppade ett ont ord, inte ens en undran, i Aktuellt, Rapport eller radions Ekot. Vad tycker medlemmarna om att alla i ledande ställning inför domstol skyller på någon annan? Vad säger de om att partiledningen körde ut Erik Almqvist från riksdagen efter ”järnrörsskandalen” för att han var alltför rasistisk men under bordet ändå gav honom 3,75 miljoner kronor ur partiets valfond?

I höstas handlade heta debatter om Stockholmsavdelningen och ungdomsförbundet. De ledde till att partiledningen klippte banden med SDU. Men inte heller detta blev särskilt belyst i tidningen SD-Kuriren.

Partiets kommunikationsavdelning, som gör tidningen, tilltalar sin läsekrets som om den vore en lydig, rätt korkad hord som inte ska ställa några frågor. Efter landsdagarna, som är partiets högsta beslutande organ, där motioner om det avkapade ungdomsförbundet inte släpptes in på dagordningen, omnämndes saken bara flyktigt. I stället fylldes tidningen med sju sidor julpyssel.

Det är förbjudet att föra fram internkritik öppet inom SD. Den som bryter mot kommunikationsplanen och kritiserar partiets hantering av utrensningar och meningsmotsättningar löper risk att bli ett ”personärende” i partiets medlemsutskott.

Partimedlemmen Jan-Olov Bengtsson berättar i sin blogg den 4 december om hur han som anklagad av utskottet hade att försvara sig mot anonyma beskyllningar och ”uppgifter”. Bengtsson fanns med i William Hahnes styrelseförslag för SD Stockholm. Enligt citat ur hans blogg hade han även yttrat sig antisemitiskt.

Utskottet beslutade ändå att inte utesluta honom. I stället berättar Bengtsson att man sköt in sig på att han skulle följa ”sverigedemokratisk politik”. Medlemsutskottet förmanade honom att även i sin verksamhet som akademiker och vid föreläsningar på universitetet rätta sig efter SD:s partiprogram. Man utdelade en varning och uppmanade Bengtsson ”att ta del av partiets kommunikationsplan och principprogram”; ”om du behöver utbildning kring detta”, hette det, ”ber vi dig kontakta partiets ombudsmän”.

I Polen och Ungern har nationalkonservativa regeringar försökt säkra sitt framtida maktinnehav genom att kontrollera medier, domstolar och andra demokratiska institutioner. Nya lagar riktar sig mot rättsväsendets oavhängighet och mediernas frihet och kritiska uppdrag. Demokratins grundpelare har attackerats. Kritiska röster har tvingats eller skrämts till tystnad. Det är samma mekanismer som redan verkar vara satta i arbete inom Sverigedemokraterna.

Man undrar om de andra partierna har förstått att för SD har valrörelsen inför 2018 redan börjat. Deras mål är att bli landets största parti, och nu förbereder de sig på att styra Sverige. Förmodligen med samma metoder som de redan har utvecklat och nu använder inom partiet.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.