Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Muslimhatet bakom masken

Kolumnen – Maja Hagerman.

Det danska Trykkefrihedsselskabet och dess svenska avläggare använder en gammal taktik. En tidning får klä ett extremt budskap i en seriös kostym.

J F Lehmann var en inflytelserik förläggare verksam bakom scenen i de antidemokratiska, extremnationalistiska kretsar där nazismen föddes i början av 1920-talet i München. Han använde sina företagsskickligheter till att utveckla rörelsen på många sätt. Försåg den med flera nya tidskrifter, gjorde förlagets katalog till ett slags politiskt manifest, startade nya sällskap som han gav ekonomiskt stöd och var aktiv i mängder av organisationer, även privatmilitära frikårer.

Högerextremister jagade för politiska mord fann gömställe i hans hem och nazister förvarade vapen där i samband med den misslyckade ölhallskuppen. Men det var just som förläggare Lehmann kunde ge rörelsen något våldsverkare aldrig kunde skapa: legitimitet. En respektabel kostym som fick idéerna att nå ut, ända in i vardagstänkandet hos vanligt folk.

I Europaparlamentet i Bryssel i somras anordnades en konferens om mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Arrangör var en organisation som få hört talas om, International civil liberties alliance (ICLA), men deltagarna var gamla välkända antiislamister. På den prestigefulla platsen inne i ett auditorium i parlamentet antog de en ”Brysseldeklaration”, läste upp ett dokument med handlingsprogram som de högtidligt skrev under.

Och de delade ut pris till ”Frihetens försvarare”, ett diplom i guldram. Priset gick till dansken Lars Hedegaard, som i sitt hemland är mest känd för att ha framfört åsikten att muslimer våldtar sina barn. Han har vunnit ett mål i Högsta domstolen, som gällde rätten att säga precis vad man tycker och tänker privat. Om någon filmar det, och ger påståendet spridning på webben, så är man inte skyldig.

Hedegaard har en stilig titel, ordförande i danska Trykkefrihedsselskabet – en sammanslutning han själv har tagit initiativ till. Han ger även ut böcker på sitt förlag Trykkefrihedsselskabets Bibliotek samt en nättidning, Sappho. Skaldinnan från antikens Grekland finns i loggan för alla verksamheterna. Men vad som ännu saknas är en riktig tidning.

Skillnaden mellan fritt svävande digitala ord, framförda i olika forum på nätet, och sådana texter som även blir tryckta är lätt att förbise. Men för Anders Behring Breivik var den uppenbar. Respektabilitet handlar det om. I en ny bok, ”Massmorderens private e-poster”, av Kjetil Stormark i Norge framgår att han försökte etablera en ny ultrakonservativ nyhetstidning i Norge samtidigt som vapeninköp och terrorförberedelser pågick.

Boken handlar om 8.000 e-mejl till och från massmördaren, som han själv inte avsåg skulle sparas till eftervärlden men som togs fram av datahackare dagarna efter dådet. I mejlen söker han finansiering för sin tidning hos Fremskrittspartiet och beställer offerter på vad tryckningen skulle kosta. Till den nationalistiska bloggaren Fjordman skriver han inte om mordplaner, men däremot att det viktigaste nu är att starta den tidning som kan säga sanningen, ”tala om hur det verkligen är”.

Till nyår 2013 kommer en sådan tidning, med snarlika ambitioner, att börja ges ut i Sverige. Dispatch International är tänkt att bli en internationell veckotidning med utgivning på flera språk. Men den ska börja i Skandinavien, där tidningen ska tryckas i två versioner – en dansk och en svensk – med samma innehåll. På internet ska den även finnas på engelska och tyska.

Ett provnummer lanserades häromveckan, där den prisade Lars Hedegaard – som är ansvarig utgivare för danska, engelska och tyska utgåvan – beskriver ambitionen: att leverera de viktigaste nyheterna och analyserna, de som har betydelse för vår framtid. Det kommer att handla mycket om muslimsk invandring och islam som är en ”krigsherreideologi”, enligt Hedegaard, och den farligaste utmaningen för Norden och västvärlden. I förra veckan talade han vid den antiislamistiska Sionkonferensen i New York, där även Lars Vilks framträdde.

Huvudnyheten i provtidningen är ”avslöjandet” att man har räknat antalet muslimer (!). Utifrån antagandet att ett förnamn räcker för att veta om bäraren tillhör den nämnda krigsherreideologin har man använt namnstatistik från SCB över personer folkbokförda i Sverige, och ”avslöjar” att det är 6 procent av befolkningen, eller av nio miljoner är det 574.000 personer som bär dessa oroväckande namn.

På tidningens internationella avdelning kan man läsa om ovissheter i president Obamas bakgrund, närmare bestämt om oklarheter kring presidentens födelsebevis och härkomst.

Chefredaktör för den svenska utgåvan är Ingrid Carlqvist, som tituleras ordförande för svenska Tryckfrihetssällskapet, en förening som bär samma sobra formgivning med Sappho i loggan som sin danska systerorganisation. Den höll sitt första möte i januari i år i Malmö. I oktober bjuder man in den holländske högerpopulisten Geert Wilders, och uppståndelsen det skapar blir nog en god lansering av tidningen.

Alltsammans får mig att tänka på Lehmann, som skickligt kunde få de mest råbarkade traktater att verka respektabla. Efter det misslyckade, väpnade kuppförsöket 1923 insåg nazisterna att de skulle byta taktik. Det gällde att få folk med sig om man skulle lyckas. I tidskrifter och böcker med seriös framtoning kunde de få tesen om en världskonspiration, där västerlandet hotades av främlingar från Mellan­östern (den gången judar, inte muslimer), att börja framstå som rimlig.

Maja Hagerman är författare, vetenskapsjournalist och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.