Frågan om vad man inte ska äta framkallar människans religiösa och sekteristiska tendenser.
I de flesta religioner är maten central. Vad man stoppar in i sin kropp är reglerat eller omgärdat av ritualer och vördnad. På senare tid har maten gått från att vara en del i religionen till att bli religionen. Just nu finns goda möjligheter att studera urmekanismerna i en religiös läras begynnelse.
Vi tittar in på bloggforumet för en ny församling:
– Jag har varit en sökare i hela mitt liv. Prövat allt men inte nått fram till något som känts bra. Förrän nu. Från att ha trott mig vara nyttig när jag tvingade i mig müsli med lättfil på morgnarna består min frukost nu av 34-procentig crème fraiche och några skivor brie. Håller med den som skrev att det bästa med vår lära är att energilagarna upphävs. Att aldrig mer behöva räkna kalorier.
– I dag fanns det inget jag kunde äta på lunchen så jag åt ost med smör på. Gott! Mättande!
– Ersätt mjölet med mandelmjöl och mjölken med fetaste grädden så kan du vara med när familjen äter pannkakor. Vispgrädde med lite, lite hallon i ersätter sylten.
– I dag åt jag bröd. Jag vet inte varför det blir så. Jag tycker ju mycket mer om köttet, smöret, äggen och nötterna. Tidigare unnade jag mig syndardagar. Men det kändes som att säga att vårt sätt att äta är en uppoffring. Det är det inte!
– Vi behöver inga syndardagar eftersom vi funnit det perfekta sättet att leva och äta. Låt kolhydratvännerna ha sin diabetes och sin död. Vi avstår gärna.
– Till dig här ovanför som tror att nötter är bra, har du kollat innehållsförteckningen? Tolv till trettio gram kolhydrater beroende på sort! Själv vill jag ha ett långt liv och skippar dom.
– Läste en forskningsrapport från en så kallad professor som påstår att en kost med stor mängd fett försämrar minnet. ”Forskaren” säger också att man behöver kolhydrater för att tänka klart och skärpt. Hennes egen skärpa verkar i alla fall inte ha främjats av potatis, bröd och efterrätter.
– Hennes ”forskningsrapport” motsägs av flera randomiserade interventionsstudier.
– Vad trodde ni? Hennes så kallade forskning bekostas av spannmålslobbyn. Hur länge ska fullkornsbedrägeriet få fortsätta? Hon kunde lika gärna rekommendera nasi goreng gjord på Ahlgrens bilar och geléråttor. Kräver lika stor mängd insulin.
– Vi får inte vara så hårda mot dem. De förstår inte vad de säger.
– Jag har märkt att jag mår bra av att äta lite frukt när jag känner mig låg på energi. Gör jag fel?
– Frukt innehåller mer kolhydrater än läsk. Vill du bli tjock ska du äta frukt.
– I början gick jag ner jättemycket. Nu har det planat ut. Kan det bero på att jag åt ett äpple efter ungefär tre månader? Sen dess har jag avhållit mig.
– Faran med frukt har människan alltid känt till. Redan i Bibeln finns den beskriven. Ta bort frukt, bär och grönsaker helt och öka mängden grädde och smör så går du ner. Det visar alla studier.
– I går var jag bortbjuden. Jag petade undan allt som innehöll mjöl och frågade vad som var i purén. Senare på kvällen fick jag veta att det inte bara var blomkål i utan också palsternacka. Fysiskt far jag kanske inte illa av den lilla stärkelsen en enstaka gång, men att följa Lagen strikt är det enda som ger mig stadga. Så fort jag insåg att jag fått i mig palsternacka kändes det som att allt var förstört och att jag lika gärna kunde vräka i mig lösgodiset också.
– I sin nya bok ”Fit forever” skriver Dolph Lundgren: ”När vi människor började få i oss större mängder kolhydrater – när vi lärde oss att göra bröd av odlade sädesslag – började vi också tänka skarpare och började göra tekniska framsteg som förbättrade våra levnadsförhållanden. Verktyg och maskiner uppfanns av våra kolhydratspeedade hjärnor.” Jag blev besviken på att till och med Dolph, som verkat vettig, sprider dessa falska idéer. Jag kastade ”Rocky IV” som varit min favorit. Men så kom tvivlet. Ligger det något i det dom säger?
– Ligger något i vad? Människan kom före jordbruksprodukterna, det räcker som belägg. Om man läser i boken ser man ju att han kalorimässigt är på svältgränsen. Vilket han måste vara för att hålla vikten eftersom han äter havregryn och rågbröd. Och potatis till biffen. Man tar sig för pannan.
– Hej alla på forumet. Jag vill berätta om min väg till välmående och hälsa. Jag har alltid varit noga, nästan asketisk, med vad jag stoppar i mig. Därför längtade jag efter en kosthållning där man fick äta obegränsat (inom bestämda ramar).
Det är en enorm befrielse att veta att man gör rätt så länge man bara avstår från det förbjudna. Det gör att man inte är prisgiven åt hjärnans försök att lura en till dåligheter. Att följa det fastlagda är att överlämna sig. Självdisciplin och måttfullhet är människan inte kapabel till.
Det räcker att se sig om i vår värld av kolhydrater där folk fritt följer sina impulser och lustar. Fetma, diabetes, hjärtinfarkt. När jag längtar efter lössläppthet påminner jag mig hur oroligt det var att bestämma allt själv utifrån tillfälliga nycker och behov. Människan behöver ledning.