Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Mångfalden måste försvaras

KOLUMNEN. Ngaire Woods är professor i internationell ekonomi och dekanus vid The Blavatnik School of Government vid universitetet i Oxford.

Politiker som med sin valpropaganda slår in kilar mellan människor sår även frön till ovänskap, misstro och våld i sina egna samhällen. Ett nej till mångfald övergår lätt i ett nej till demokratin och dess institutioner.

Demokratiska regeringar i väst tappar alltmer mark. Från förskjutningen mot illiberalism i Polen och Ungern till Brexitomröstningen i Storbritannien och Donald Trumps seger i USA:s presidentval infekteras samhällena av en särskilt dödlig form av populism, och den sprider sig.

Populismens lockelse är enkel. Inför stagnerande löner och sjunkande livskvalitet är människor frustrerade, desto mer som deras ledare hela tiden säger att allt bara blir bättre. Då stiger populisten fram, lovar att få ordning på allting och försvara ”folkets” intressen (fast i realiteten bara någras) och vinkar med något som är mer attraktivt än genomförbara lösningar: syndabockar.

Högst upp på syndabockslistan står ”eliterna” – etablerade politiska partier och företagsledare. I stället för att skydda ”folket” från ekonomiska påfrestningar och osäkerhet frodas denna grupp på folkets plågor, dundrar populisten. Genom alltmer utbredd globalisering – genom att pracka på folket ständigt mer öppenhet – har de samlat väldiga förmögenheter som de slår vakt om med skattefusk, placering i skatteparadis och liknande.

Men det är inte bara eliterna som får skulden. Ja, de har svikit folket. Men ett sätt de gör det på är att påtvinga folket lika rättigheter och möjligheter för minoriteter, invandrare och utlänningar, som sägs ”stjäla” arbete, hota nationens säkerhet och luckra upp traditionella levnadssätt.

Trump vann presidentvalet delvis med sitt löfte att utvisa miljoner papperslösa invandrare och hålla muslimer utanför landet. Brexitkampanjens ledare utlovade ett slut på fri invandring från EU. Efter omröstningen sade Storbritanniens inrikesminister Amber Rudd att företag som anställde utlänningar skulle pekas ut offentligt.

Dagens populism sprider en ny främlingsfientlighet som hotar att förgifta våra samhällen. Politikerna får en lättvindig metod att snabbt förvandla människors fruktan och maktlöshet till en berusande blandning av vrede och auktoritet. Den intalar uppskrämda (ofta äldre) väljare att de kan ”återta kontrollen” över sina liv och länder, främst genom att fördriva utlänningar.

Demografin gör den nya främlingsfientligheten särskilt farlig. I väst blir samhällena alltmer blandade. Latin­amerikanerna står nu för 17,6 procent av USA:s befolkning. En tredjedel av Londons invånare är födda utanför Storbritannien. I Frankrike beräknas uppemot 10 procent ha muslimska rötter. Och cirka 20 procent av Tysklands befolkning har invandrarbakgrund.

När politiker predikar antagonistisk och splittrande identitetspolitik i valrörelserna sår de fröna till ovänskap, misstro och våld i sina egna samhällen. Om de gång på gång säger till exempel att muslimer är farliga är det inte underligt att en våg av hatbrott kommer vällande, så som har skett efter både den brittiska folkomröstningen och Trumps seger. Sådana splittrade samhällen måste hållas under kontroll av allt hårdare tvångsmedel.

Mångfald borde vara en styrka som hjälper ett samhälle att blomstra. Det är därför som den nya främlingsfientligheten måste bekämpas. Ett sätt är att uppmuntra och bredda sociala kontakter och samtal mellan grupper av skiftande slag. Omfattande psyko­logisk forskning visar att interagerande grupper inte känner sig lika hotade, och utsikterna för att skapa tillit i hela samhället ökar.

Om människor med olika religioner, kulturer och härkomst möts i skolor och andra offentliga inrättningar får främlingsfientligheten svårare att slå rot. Också att bo i ett område där andra umgås fritt kan bidra. Det är så som den nya xenofobin i stort sett har hindrats från att få fäste i Europas mest pluralistiska städer.

Ett annat sätt att hålla den nya främlingsfientligheten stången är att förstärka skyddet för medborgerliga rättigheter. Rättsstatens principer måste vidmakthållas även inför terroristhot, och domstolarna måste förbli självständiga.

På senare tid har olycksbådande steg tagits i motsatt riktning. I Ungern och Polen har man monterat ned konstitutionella skyddsåtgärder. I Frankrike upphävs rättigheterna av ett långvarigt undantagstillstånd, och brittiska och amerikanska politiker har offentligt spytt galla över domare. På 1930-talet störtades demokratin av främlingshatare, inte för att de totalitära partierna var starka utan för att de demokratiska ledarna inte värnade sina länders författning.

En tredje väg går genom innovation. Internet betraktas ofta som en stor utjämnare, men sociala medier bidrar till splittringen. Innehållet som människor erbjuds är filtrerat, genom självurval eller av algoritmer.

Resultatet är ekokammare där likasinnade förstärker gemensamma uppfattningar och bygger upp alltmer polariserade silon. Men om de sociala medierna omskapades på innovativa sätt skulle de kunna få motsatt verkan och bilda utrymme för medborgare från olika bakgrund att mötas.

Den nya främlingsfientlighetens hot ska inte underskattas. I dag lika mycket som förr är ett nej till mångfald lika med ett nej till demokrati. Det är därför som mångfalden måste försvaras innan dess fiender vinner mer terräng.

Översättning: Margareta Eklöf

Copyright: Project Syndicate

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.