Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Ta vara på Pisa-glädjen och satsa på lärarna

Skäl att vara glad.
Skäl att vara glad. Foto: Christine Olsson TT

Den svenska skolan är på rätt väg. Vi är åter ett lagomland när det gäller skolresultat.

Otack är varje politikers lott.

När Göran Persson förlorade valet 2006 försökte han med en dåres envishet förklara att den svenska ekonomin gick bra och att sysselsättningen var på väg upp. Men väljarna orkade inte lyssna. Efter tolv år var de trötta på den socialdemokratiska regeringen.

Men den som tittar i den historiska statistiken ser att Göran Persson hade mer rätt än fel i sin verklighetsbeskrivning.

Liberalernas partiledare Jan Björklund drabbades av ett liknande perssonskt öde inför valet 2014. I åtta år arbetade han intensivt med att försöka förbättra den svenska skolan. Men på valdagen för två år sedan var väljarna skeptiska. Björklunds reformer hade gjort mer skada än nytta, resonerade många. I den internationella Pisamätningen fortsatte Sverige att tappa. 2012 års resultat gick till historien som en ”chock”.

Men den som betraktar de björklundska insatserna med distans ser att bilden är mer ljus.

Två tunga internationella mätningar – Timss och Pisa – visar att resultaten i den svenska skolan har förbättrats tydligt. Och den förbättringen kan i allt väsentligt hänföras till Jan Björklunds år som ansvarig minister.

Om politiken var rättvis skulle Jan Björklund och Göran Persson få upprättelse efter alla år av utskällningar. Så lär det inte bli. I stället får båda glädjas åt att berömmet i stället går till Sverige.I en tid då många svenskar anser att landet går åt fel håll är signalerna från Pisamätningen särskilt viktiga.

Även om den svenska skolan fortfarande ligger efter många jämförbara länder har den nedåtgående trenden brutits. 15-åringar har förbättrat sina resultat, särskilt när det gäller läsförståelse och matematik. Förbättringen tycks även gälla naturvetenskap. I Pisa 2012 – den så kallade chockmätningen – låg Sverige under OECD-snittet i samtliga kunskapsområden. Nu ligger vi på eller över snittet.

Precis som med sysselsättningen 2006 har Sverige en stor outnyttjad potential på skolområdet. Men vi rör oss åt rätt håll. Och det är värt mycket.

Åratal av krisrapporter har en självförstärkande dimension, inte minst när det gäller skolans attraktionskraft för nya lärare. Håller framgångsvindarna i sig kommer lärarrekryteringen att underlättas.

Pisarapporten visar att Sverige åter blivit ett lagomland på skolområdet. För den som vill förstå vad vi behöver förbättra är det värt att lägga tio minuter på den videohälsning som Andreas Schleicher, chef för Pisamätningarna, skickade med i samband med den senaste rapporten.

Ett par saker utkristalliserar sig:

För det första – svensk skola har växande problem med likvärdighet. Schleicher berättade att han som ung student betraktade den svenska skolan som en guldstandard, en modell som gynnade alla grupper i samhället.

Så ser det inte längre ut. Sverige har oroande skillnader mellan såväl skolor som elever, som kan hänföras till föräldrars socioekonomiska bakgrund.

Åtskilliga länder, som inte alls är lika rika som Sverige, har en mer jämlik skola.

För det andra – och denna punkt hänger ihop med den första – så är den svenska skolan alltför uppsplittrad. Kombinationen av kommunalisering (Göran Perssons baby) och friskolor (borgerlighetens favoritprojekt) frigjorde mycket kreativitet. Men låt-gå-mentaliteten har också skapat en baksida: skolor som konkurrerar om betyg, skolor som glöms bort, skolor som riskerar att mer fokusera på sitt moderbolags ekonomiska resultat än på samhällets bästa.

 

”Den som betraktar de björklundska insatserna med distans ser att bilden är mer ljus.”

 

Statsvetaren Johan Wennström uppmärksammade nyligen på DN Debatt hur betygen dragit i väg samtidigt som kunskapsresultaten sjunkit. Mycket talar för att denna betygsinflation bidragit till nya klyftor.

Det finns många som kan vittna om hur skolan hjälpt dem att göra en klassresa. SVT:s mångårige journalist K-G Bergström, numera på Expressen, berättade i veckan hur skickliga lärare varit avgörande för honom i livet, särskilt eftersom han kom från enkla förhållanden.

Precis så ska det vara. Därför är det upprörande när elever som redan är gynnade hemifrån belönas med orättvist höga betyg. ”Det är en nationell skandal”, skrev K-G Bergström, och det är bara hålla med.

Staten måste ta ett mycket större ansvar för skolan än under de senaste 20 åren. Det är ett riksansvar att alla barn i Sverige, oavsett bakgrund, får en bra skolgång. Den rollen kan inte ”outsourcas” till kommunpolitiker eller skolkoncerner. Staten måste ta sig an uppgiften, även om vardagsarbetet bedrivs lokalt.

Det behöver inte ske genom att staten formellt övertar huvudmannaskapet från kommunerna. En bra början är att arbeta ännu mer med kvalitetskontroller och spridning av goda erfarenheter och insikter.

Nästa steg är att omfördela resurser till skolor och elever som behöver dem för specialinsatser. Och i valet mellan mindre klasser och bättre lärare är Pisaexperterna tydliga: lägg krutet på lärarna.

Jan Björklund förtjänar beröm. Sverige har äntligen nått tillbaka till godkäntnivån. Nu ligger bara mer än ett dussin jämförbara länder före oss i Pisarankningen.

Läs mer. Peter Wolodarski
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.