Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Peter Wolodarski: Welcome to Sweden, Mr President

Det fanns gott om skäl för USA att ställa in mötet med Vladimir Putin. Men fallet Edward Snowden var ett av de sämre.

Sommarens mest omtalade namn är utan tvekan Edward Snowden. På två månader har han gått från att vara anonym dataexpert hos den amerikanska underrättelsetjänsten NSA, till att bli en global whistle blower som orsakar världs­politiska förvecklingar.

Klimax nåddes förmodligen i veckan, då Barack Obama ställde in ett planerat möte med sin ryske motpart Vladimir Putin.

Orsaken? I Vita husets pressmed­delande nämns särskilt den amerikans­ka ”besvikelsen” över att Ryssland beviljat Snowden temporär asyl.

Som en konsekvens ändrar Obama sina resplaner och kommer överraskande nog till Sverige den 4–5 september; det första bilaterala mötet i sitt slag på svensk mark.

”Sakläget, föga förvånande, är att detta besök diskuterats under en längre tid”, påpekade utrikesminister Carl Bildt snabbt på sin blogg.

Of course.

Att den amerikanske presidenten hälsar på i Stockholm är förvisso en framgång för ett litet land som Sverige och en ”halvstor hund med den stora hundens attityd”, för att låna ett uttryck från den amerikanska diplomatposten.

Besöket stärker vårt utrikespolitiska inflytande och understryker värde­gemenskapen mellan Sverige och USA, trots meningsskiljaktigheter i vissa frågor. Det är drygt 40 år sedan Olof Palme rev de politiska broarna över Atlanten genom att klumpa samman de amerikanska bombningarna av Hanoi med bland annat det nazistiska koncentrationslägret Treblinka. Därmed ersatte den svenska statsministern befogad kritik av Vietnamkriget med orimliga jämförelser, som orsakade diplomatisk kris och sådde misstro under lång tid (se DN Fokus i dagens tidning).

Den tiden är länge sen förbi.

Det betydelsefulla med Barack Obamas besked var egentligen inte hans prioritering av Sverige, även om resan hit är goda nyheter. Det internationellt uppmärksammade var hans signal till Vladimir Putin; ett skarpt besked som för tankarna till kalla krigets gråa dagar.
Problemet var hänvisningen till fallet Edward Snowden. Att jakten på en whistle blower ska kyla ned relationen mellan Washington och Moskva säger något ledsamt om vår tid.

Snowden är ingen fiende till USA. Han kan möjligen ha begått ett brott och agerat oetiskt, men det ursinne som läckaget framkallat står inte i proportion till den skada som eventuellt åstadkommits. Tvärtom. Man skulle kunna hävda att Snowden stärkt den amerikanska demokratin genom att låta allmänheten få veta mer om säkerhetsapparatens dubiösa metoder.

De västliga demokratierna blir inte tryggare om man i terrorbekämpningens namn kompromissar med rätts­statens grundläggande principer, oavsett om det sker i Europa, på Kuba eller i USA. Om detta talade Barack Obama med engagemang och skärpa innan han blev president, men i praktiken har han fullföljt Bushadministrationens linje – idéer som dessvärre fräter på USA:s globala anseende.

Vad beträffar Ryssland fanns åtskilliga skäl att ompröva relationen, och dessa har inte ett dugg med Edward Snowden att göra. Obama nämnde några i förbifarten.

Där finns det upprörande politiska och militära stödet till Syrien, som förhindrar FN att göra något meningsfullt mot mördandet. Tillsammans med Kina lade Ryssland in sitt veto när ­säkerhetsrådet förra våren ville fördöma al-Assadregimens grova kränkningar av mänskliga rättigheter.

Där finns Putins auktoritära makt­ambitioner, som successivt går ut över landets redan tilltufsade opposition och trängda civilsamhälle.

Där finns den så kallade Magnitsky­affären, ett skrämmande fall av rättsröta och korruption med förgreningar i den ryska statsapparaten.

Över huvud taget är de mänskliga rättigheterna hårt ansatta, vilket senast blivit belyst i den repressiva lagstiftningen mot homosexuella och deras möjlighet att leva fritt.

Det var ett stort misstag att låta Ryssland stå värd för vinter-OS 2014 i Sotji.

Som DN:s korrespondent Ingmar Nevéus påminde om i fredags utnyttjar Putin de internationella idrottsevenemangen till att skapa inhemska prestigeprojekt, som dessutom blir en källa till massiv korruption. En i raden av troféer för Kreml är för övrigt det pågående friidrotts-VM i Moskva.

Det finns ingen anledning för Europa och USA att bryta kontakten med Ryssland, men det finns heller inga skäl att vara naiv. Putin respekterar varken demokratins spelregler eller motparter som är svaga.

Precis som sin företrädare Bush försökte Obama hålla Moskva på gott humör under början av sin president­period, bara för att upptäcka att Ryssland fortsätter att röra sig i fel riktning.
I detta sammanhang är Edward Snowden ett stickspår. Han leder bort från de avgörande sakfrågorna och ger Putin en chans att påminna världen om USA:s hårdföra sida, som på Guantánamo mer liknar Putins eget tänkande än den amerikanska konstitutionen.

Trots detta förtjänar Barack Obama ett hjärtligt mottagande när han kommer till Sverige nästa månad. Han leder världens viktigaste demokrati och står upp för liberala värden, både hemma och internationellt. Fredrik Reinfeldt har anledning att vara stolt över Sverigebesöket, men får se upp för hybris under den korta mellanlandningen.