Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Brexit förminskar Storbritannien

Om Storbritannien lämnar EU försvagar landet sin ställning även i förhållande till USA. Dessutom kommer skottarna åter att vilja kapa banden till London och motsättningarna att skärpas i Nordirland, skriver Richard Haass.

Foto:  Beslutet att stanna kvar i EU eller inte ska naturligtvis britterna och deras valda representanter fatta själva, men fler intressen än brittiska och europeiska kommer att beröras av utgången. Därför är det både legitimt och på sin plats att andra parter ger sina åsikter till känna.

Låt mig alltså utöva min rätt som utomstående med starka intressen i vad som sker att framföra en klar och tydlig åsikt: ur mitt perspektiv (och många andra amerikaners) vore ett beslut av Storbritannien att gå ur EU olyckligt – i högsta grad olyckligt.

Jag är medveten om ironin i detta med tanke på att USA:s egen självständighet uppstod när de amerikanska kolonierna bröt sig loss från Storbritannien. Men det var då och detta är nu, och Storbritanniens steg ut ur Europa skulle hälsas med lika delar beklagande och oro av dess närmaste allierade.

Det finns flera orsaker. Ett skäl till att USA värderar sina band till Storbritannien så högt som det gör är detta lands roll i EU. Storbritannien är viktigt inte bara som en bilateral partner utan också för att London för det mesta argumenterar för och stöder beslut i Bryssel som stämmer med USA:s intressen, eller i varje fall ligger nära.

Den ”speciella relationen” har redan blivit betydligt mindre speciell på senare tid, och särskilt att parlamentet fram till december vägrade att stödja militära operationer i Syrien slog en djup spricka i den. Storbritannien har i realiteten blivit en mindre pålitlig och mindre kapabel allierad – och uppfattas allmänt som en sådan – och om britterna vidtar en åtgärd som marginaliserar deras roll på kontinenten får både realitet och uppfattning stadigt fäste. Det är svårt att tänka sig att Brexit skulle leda till något annat än ett mer provinsiellt och mindre inflytelserikt Storbritannien.

Ett EU utan Storbritannien skulle dessutom ge Tyskland ännu större inflytande än det redan har. En sådan övervikt i makt kan inte vara sunt i längden eftersom den skulle underblåsa aggressioner mot Tyskland, och EU skulle antagligen varken kunna eller vilja agera samstämmigt på världsarenan. Följden blir ett svagare Europa just när USA behöver ett starkare.

 

Tidpunkten kunde knappast vara sämre vald. Europa står redan inför en sannskyldig storm av påfrestningar

 

Ännu farligare är att amerikaner som vill att USA ska begränsa sin roll i världen högst sannolikt skulle nappa på Brexit som ytterligare ett bevis på att traditionella allierade inte gör sitt. De skulle också peka på att ett USA som står inför växande underskott och väldiga behov inom landet inte ska behöva ställa upp med det som fattas.

Vi måste hålla ett enkelt faktum i minnet: det europeiska integrationsprojekt som inleddes i andra världskrigets efterdyningar har bidragit till att i nästan tre fjärdedels sekel ge stora delar av kontinenten en stabilitet och ett välstånd som aldrig förekommit tidigare. Ett brittiskt beslut att begära skilsmässa skulle förstärka de centrifugalkrafter som redan märks. Nationalism och populism är redan på väg uppåt av såväl ekonomiska som sociala skäl och skulle ta ännu större fart. Att utgången är oviss är det minsta man kan säga.

Ett beslut av britterna att lämna EU skulle också återföra frågan om Skottlands självständighet till dagordningen, och högt upp. Många i Skottland skulle argumentera för självständighet för att bli kvar i EU, en populär refräng som mycket väl kan leda till ett avgörande: vi sliter banden med Storbritannien. Vid en tidpunkt när Ryssland återigen ses som ett hot mot Europa skulle amerikanerna sannerligen inte bli glada åt en känslig, kontroversiell offentlig debatt med Skottlands ledare om de kärnvapen som finns på deras territorium.

Fragmenteringen skulle inte vara slut med det. Utvecklingen i Skottland kan mycket väl sprida sig som ringar på vattnet över det som blir kvar av det inte längre förenade kungariket. Om Storbritannien lämnar EU och Skottland lämnar Storbritannien skärps i synnerhet spänningarna i Nordirland mellan unionister, som vill vara kvar i Storbritannien, och republikaner, som vill anslutas till Irland. Att ta upp frågor om ”slutgiltig status” under en period när båda sidor har visat sig oförmögna att komma tillrätta med det förflutna eller samarbeta i nuet är inget framgångsrecept.

Storbritanniens beslut om relationen kommer inte att fattas i ett vakuum. Tidpunkten kunde knappast vara sämre vald. Europa står redan inför en sannskyldig storm av finanspolitiska påfrestningar, klen ekonomisk tillväxt, enorma inflöden av migranter och flyktingar och förnyad aggression från Ryssland. Som om det inte räckte är Mellanöstern på väg att falla sönder, klimatförändringen går allt fortare, terrorismen sprider sig och en ny farsot – orsakad av zikaviruset – är på väg.

Och så ska en ny amerikansk president väljas i år. Det han eller hon allra minst önskar sig är att se USA:s närmaste partner försvagad och utmattad efter en svår skilsmässa. Det är precis vad som kommer att hända om Brexit går från möjlighet till verklighet.


Översättning: Margareta Eklöf

Copyright: Project Syndicate

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.