Den internationella pressen rapporterade i början av året, att Frankrikes före detta premiärminister Alain Juppé dömts for "political corruption". Juppé dömdes för att ha accepterat partivänner på Paris stads lönelista under den period då han var ekonomiansvarig. Juppés anhängare försökte försvara honom med att han "ju inte berikat sig själv". Men domstolens resonemang var - enligt The Economist - rakt på sak: Han hade förverkat medborgarnas förtroende ("deceived the trust of the people").
Därmed hade domstolen baserat sitt utslag på den moderna internationella definitionen av korruption, nämligen: "Korruption är missbruk av makt- eller förtroendeställning för personlig förmån eller till förmån för en annan person eller grupp till vilken man har ett lojalitetsförhållande." För missbruk av förtroende dömdes Juppé i första instans till tio års avstängning från politiska förtroendeposter. Straffet sänktes helt nyligen i högre rätt till ett års avstängning.
I Sverige har vi en snäv syn på begreppet korruption. Och det är tankeväckande att ordet "korruption" inte ens finns i svensk författningstext, endast i bakomliggande konventionstexter! Korruption är enligt gammalt svenskt synsätt avgränsad och konkret, det är helt enkelt mutor - en bunt sedlar under bordet för en given tjänst. Man kan i Sverige ställas till mutansvar men inte till ansvar för förtroendemissbruk. Bedrägeri och trolöshet mot huvudman är de rubriker som skulle kunna komma till användning - med strafflagens skarpa krav på uppsåt och skada. Åtal för korruption existerar inte. Alltså har vi ingen korruption i Sverige!
Dock - om vi har ögonen öppna för vad som döljer sig under begrepp som "skandal", "affär", "mygel", "gräddfil", "fusk" - så finner vi att det är just "korruption" som rapporteras, och det praktiskt taget dagligen. I någon mån är den avslöjade endemiskt korrupta kulturen i Systembolaget en ögonöppnare. Monopolen är korruptionens livsluft. Monopolen finns i staten. Korruption, det är missbruk av förtroende och makt. I den genren har vi under de senaste åren fått oss ett stort antal "affärer" till livs.
En tjänsteman i ett statligt verk säljer svenska medborgarskap, en stiftelse närstående en annan myndighet säljer förarbevis för lyxfartyg, personalen i en tredje myndighet är inblandad i mutaffärer och försäljning för privat bruk av statlig egendom. Dessvärre kunde listan göras längre. Detta är inte "affärer", det är korruption och uttryck för en korrupt kultur.
Folkrörelseförbund, mottagare av statligt stöd för sin verksamhet, meddelas ha "fuskat" med sin rapportering och därmed orättmätigt ha tillskansat sig miljonbelopp. Det är inte bara "fusk" det är korruption och uttryck för en korrupt kultur. Och låt oss i fortsättningen kalla saker vid deras rätta namn - korruption, korrupt.
Ett statsråd som utnyttjar regeringsplanet - som betalas av skattemedel - för att snabbt komma hem till ett privat arrangemang efter en privat förlängning av en tjänsteresa, utnyttjar och missbrukar sin förtroendeställning. Att göra det är korrupt. Ett statsråd som bjuder sina vänner på en privat middag för skattebetalarnas pengar, missbrukar sitt förtroende. Att göra det är korrupt. En hög politiker tar emot en rekreationsresa till en annan världsdel som födelsedagspresent av ett privat företag. Rimligt? Knappast - snarare korrupt.
Kommunala chefer i en sydsvensk stad låter bostäderna i det kommunala bostadsbolaget gå till sig själva och till släktingar. "Gräddfil", säger tidningen. Och bostäderna får de behålla. Korruption är vad det är.
Och fackliga förtroendemän som utnyttjar och missbrukar sitt förtroende och sin maktställning för egna eller närståendes förmåner - som i den allra senaste rapporteringen. Det är inte bara "mygel", det är ren och skär korruption.
Också regeringens utnämningspolitik faller under begreppet "korruption". Vänskapskorruption kallar vi det en smula snällare, som en besvärjelse för att inte se allvaret. Korruption är missbruk av makt och regeringen missbrukar sin utnämningsmakt till att förläna höga ämbeten i staten till politiska vänner på outgrundliga meriter. Man upphandlar ju inte ett offentligt bygge utan den öppenhet och den utvärdering av pris kontra kvalitet som lagen kräver. Eller? Men ett sexårskontrakt som verkschef, det förlänas i en process som är helt otillgänglig för insyn och därmed öppen for fullständigt godtycke.
Ett av de senaste exemplen: Karin Starrin måste ju själv ha undrat över varför just hon blir chef för den komplicerade statliga myndigheten Tullen. Vid det här laget bör hon ha kommit till insikt om att hennes landshövdingepost i Halland behövdes som en bricka i ett läggspel vid en regeringsombildning. Den komplicerade och viktiga statliga verksamheten som underlag för förläningar till Perssons Politiska Polare (PPP). Att vara PPP är nödvändigt, ibland fullt tillräckligt för att bekläda statens högsta ämbeten!
Pressen agerar i stort sett regeringens sällskapshundar och kommenterar sådana utnämningar i kåserande ton - ibland med ett slags inställsamt beröm för statsministerns "oväntade" utnämningar. Knappast någon seriös kritik, trots att det är en grundlagsfråga. Och dessutom korruption.
Sverige är faktiskt lite småkorrupt. "Fisken ruttnar från huvudet", säger min bulgariske kollega lakoniskt.