Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Sergej Guriev: Rysslands svindlande snurr på slantarna

Under årets tre första månader översteg Rysslands militärutgifter 9 procent av kvartalets BNP – mer än dubbelt så mycket som budgeterat. Det är en ohållbar utveckling.

Den 9 maj höll Ryssland sin största militärparad sedan Sovjetåren. I den tidens tradition fylldes Röda torget av arméns senaste utrustning, även den nya stridsvagnen T-14 Armata. Och likaså i den tidens tradition stod folkhumorn genast beredd när stridsvagnen fick motorstopp under generalrepetitionen: ”Armatan kan verkligen ställa till makalös förstörelse; en bataljon kan ta kål på hela den ryska budgeten!”

Skämtet överdriver (varje stridsvagn kostar omkring 8 miljoner dollar) men belyser en annan återgång till livet i Sovjetunionen: alltför mycket pengar till militären. Nu hotar Kremls militärutgifter helt klart Rysslands ekonomi, som redan är försvagad av låga oljepriser och västs ekonomiska sanktioner. Och detta slöseri visar inga tecken på att avta. De senaste månaderna har militärutgifterna accelererat kraftigt och överskridit myndigheternas redan ambitiösa planer.

Den budget för 2015 som Ryssland tog fram i somras byggde på att oljepriserna skulle ligga kvar på 100 dollar fatet, med en årlig BNP-tillväxt och inflation på cirka 2 respektive 5 procent. Sedan dök oljepriserna tvärt, ekonomin försämrades och inflationen blev tvåsiffrig. Regeringen stack huvudet i sanden och president Putin undertecknade en reviderad budget först i april.

Lyckligtvis är den nya budgeten mycket mer realistisk och minskar utgifterna med omkring 2 procent i nominella tal. Med en årlig inflation på minst 11 procent motsvarar detta en real minskning på cirka 8 procent av de planerade utgifterna.

Eftersom lägre oljepriser och ekonomisk stagnation undergräver statsintäkterna kommer underskottet ändå att stiga från 0,5 till 3,7 procent av BNP. Detta är ett stort bekymmer i och med att Ryssland, trots sin obetydliga statsskuld på endast 13 procent av BNP, inte kan låna på globala finansmarknader på grund av västs sanktioner.

Regeringens enda möjlighet att finansiera underskottet är att åderlåta sin reservfond, avsedd som en buffert mot ekonomiska chocker. Fonden uppgår till endast omkring 6 procent av BNP och därmed kan Ryssland leva med ett underskott på 3,7 procent i mindre än två år innan det antingen måste dra sig ur Ukraina för att slippa västs sanktioner eller också vidta en omfattande – och för Putin politiskt riskabel – finanspolitisk anpassning.

Men också detta scenario kan vara för optimistiskt. Enligt just offentliggjorda budgetsiffror uppgick de statliga civila utgifterna under första kvartalet 2015 till 16,5 procent av BNP, helt planenligt, men militärutgifterna översteg 9 procent av kvartalets BNP – mer än dubbelt så mycket som budgeterat.

Ryssland har således redan förbrukat mer än hälften av sin totala försvarsbudget för 2015. Fortsätter man i den takten är reservfonden tömd före årets slut.

Att reservfonden nu förbrukas representerar ett avgörande steg i en utdragen debatt om Rysslands militärutgifter. Den började 2011 när dåvarande president Dmitrij Medvedev föreslog att militärutgifterna under en tioårsperiod skulle ökas med 600 miljarder dollar, från under 3 procent till över 4 procent av BNP. Dåvarande finansministern Alexej Kudrin – som hade åstadkommit budgetöverskott, bidragit till att reservfonden byggdes upp och betydligt minskat statsskulden – hävdade att Ryssland inte hade råd med en sådan ökning, varpå han blev avskedad. Planen antogs kort därpå.

Men att Kudrin tvingats bort ändrade inte fakta. Kremls mål var ytterligt ambitiöst, efter både ryska och globala mått. De flesta europeiska länder ägnar nu mindre än 2 procent av BNP åt försvaret, Kina lite mer än 2 procent och USA omkring 3,5 procent. Enligt Världsbanken är det bara nio länder, bland dem Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Israel, som lägger ner mer än 4 procent av BNP på sin militär.

Ryssland kan inte fortsätta att ägna så mycket av sin budget åt försvaret, och för övrigt saknar dess försvarsindustri kapacitet att producera modern utrustning så snabbt som planen förutsatte.

Sedan planen antogs har skandalerna med överpriser och korruption duggat allt tätare, och många ledande personer i försvarssektorn har fått gå. Ändå låg försvarsutgifterna fram till i år kvar på 3 procent av BNP.

Mot denna bakgrund är det ryska slösandet på försvaret desto märkligare. Det tyder på att regeringen till varje pris vill behålla sitt folkliga stöd, trots en allt sämre ekonomi, och hellre demonstrerar sitt stöd för rebellerna i östra Ukraina än investerar i den modernaste utrustningen. Kreml kan rentav förbereda en stor offensiv för de kommande månaderna. Eller också finns det ingen strategi alls, och de ovanligt höga försvarsutgifterna avspeglar helt enkelt att konflikten kostar mer än väntat.

Hur som helst har Kudrins ekonomiska och finansiella logik ännu större giltighet i dag än när han avskedades. Om Ryssland inte kunde kosta på sig en försvarsbudget på 4 procent av BNP i goda tider kan det omöjligt klara så höga militärutgifter nu, med rekordlåga oljepriser, västs sanktioner och ekonomisk recession. Regeringen kan förstås chansa på att oljepriset stiger; det har skett förr när Ryssland varit i nöd. Men liksom Armatan på Röda torget kan Putins goda tur få motorstopp.

Översättning: Margareta Eklöf
Copyright: Project Syndicate

Sergej Guriev är en av Rysslands

Sergej Guriev är en av Rysslands mest ansedda reformekonomer. Han är i dag gästprofessor vid Sciences Po i Paris.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.