Fredrik Reinfeldt lovade i valrörelsen att inte sälja ut akutsjukhusen. Därmed ströks privatiseringsdebatten från dagordningen. Men nu lägger alliansen trots detta löfte en proposition, "Driftsformer för sjukhus" (2006/07:52), som gör det fritt fram för att flagga ut hela sjukhusflottan från den 1 juli. Detta är inte bara ett skamligt löftesbrott utan också ett förhastat och ogenomtänkt förslag. Den diskussion som borde ha ägt rum under valrörelsen, men som målades över med en lögn, måste därför föras nu, i elfte timmen. Att skolor kan vinna på en utförsäljning betyder inte att avancerad vård, utbildning och forskning med framgång kan omhändertas av privata entreprenörer.
För det första har sjukvården en spännvidd som ingen annan allmän medborgarservice. Sjukvården kan vara mycket enkel, som när en läkare skriver ut hostmedicin per telefon. Och oerhört komplicerad, som när flera läkarteam måste avlösa varandra för att genomföra en komplicerad organtransplantation.
Att bassjukvård kan privatiseras utan att kvaliteten sjunker betyder inte att storsjukhusen utan vidare kan säljas till högstbjudande eller splittras upp i vårdgallerior. Medan basvården bör decentraliseras så långt möjligt måste specialistvården tvärtom koncentreras. Det svenska patientunderlaget är i minsta laget för ovanliga och komplicerade ingrepp. I framtiden får man räkna med en ytterligare koncentration, vilket leder till nedläggning av sjukhus. Detta är en för lokalpolitikerna smärtsam process. Inte minst av det skälet har norska staten tagit över huvudmannaskapet för landets sjukhus.
Det andra argumentet mot utförsäljning av stora sjukhus, särskilt universitetskliniker, följer av det första: konkurrensen blir skenbar. Konkurrens mellan privat och offentligt må ha sin plats i den lågteknologiska vården. Men jämfört med ett akutsjukhus är en vårdcentral billig både att upprätta och driva. Och ganska lätt att flytta. Men ett sjukhus står där det står.
Även efter en privatisering råder i praktiken en monopolsituation. Äkta konkurrens innebär att minst två företag erbjuder samma tjänst. Men så blir det inte. I stället kommer läget att likna det som råder för Gotlandstrafiken. Den som vinner kontraktet blir ensam herre på täppan och kan sedan utöva utpressning på licensgivaren att höja insatserna, eftersom inget alternativ finns. Att byta entreprenör är en långsam process med uppenbar risk för kvalitetssänkning under övergångsperioden. Se bara på pendeltågseländet!
En utförsäljning innebär ju inte heller att politikerna kan frånsäga sig ansvaret. För att citera socialutskottet: "Landstingen har, även om driften av en verksamhet överlåts, kvar huvudmannaskapet och därigenom också det yttersta ansvaret för verksamheten " Men hur ska detta ansvar kunna tas? Vilken back-up finns om ett privatiserat sjukhus hotas av konkurs? Eller om den internationella koncern som köpt sjukhuset sviks av sina aktieägare eller äts upp av en ännu större koncern med andra intressen?
De stora sjukhusen är vårdens ryggrad. De ska också ansvara för utbildning och klinisk forskning. Men regeringen tycks inte ana några komplikationer. Man räknar kallt med att ALF-avtalet mellan stat och landsting om hur forskningen ska tryggas kan överföras till den privata ägaren. De medicinska fakulteterna lämnas utan reellt inflytande. I propositionen står bara att landstingen ska "samråda" med universiteten om utbildningen och forskningen inför en försäljning. Samråd kan som bekant innebära allt från seriösa överläggningar till information i efterskott av redan fattade beslut.
Regeringen vill inrätta en särskild delegation som ska utgöra "ett samtalsforum" för klinisk forskning - i praktiken ett sällskap utan makt. Regeringen avser också att utse en särskilt utredare att titta på forskningens behov och villkor. Hade det inte varit på sin plats att låta utredaren säga sitt innan man lyfter alla restriktioner för en privatisering av universitetssjukhusen?
Att Reinfeldt & Hägglund har bråttom är inte så konstigt, om mindre än fyra år kan regeringens saga vara all. Frågan kvarstår dock om Reinfeldt ljög eller inte. Han kan faktiskt ha menat vad han lovade, men sedan varit för svag för att driva igenom sin ståndpunkt i en försäljningsberusad allians. Eller ljög han. Medvetet. Eller i panik för feg för att ta en direktkonfrontation i teve med Göran Persson.
Skolor kan privatiseras eller återföras i kommunal regi med någon termins varsel. Att köpa tillbaka svenska universitetssjukhus spridda till ägare över hela världen lär inte bara kosta åtskilliga miljarder utan också ta decennier. Sjukvårdens nyordning är av samma dignitet som reformeringen av det allmänna pensionssystemet. Så genomgripande förändringar får anständigtvis inte göras utan en överenskommelse över blockgränsen.