Greklands kris

Sjunga högt i skogen

Sjunger högt ut sin klagan framför parlamentet.

Foto: Thanassis Stavrakis / AP Sjunger högt ut sin klagan framför parlamentet.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kolumnen: Richard Swartz om varför Grekland behöver mer än besvärjelser.

Kolumnen: Richard Swartz om varför Grekland behöver mer än besvärjelser.

Med nöd och näppe och knappast av egen kraft klarade sig Grekland efter kriget ifrån att hamna i Stalins del av Europa. Vi räknar landet till Väst- eller Syd-, inte till Östeuropa. Därvid smusslas undan att dagens Grekland är i minst lika stort behov av radikal ombyggnad som de realsocialistiska staterna var för tjugo år sedan: bara att det lär bli långt svårare.

När Östeuropa efter kommunismens fall raskt byggdes om kunde reformerna – också de smärtsamma – räkna på stöd från medborgare som nästan utan undantag var övertygade om deras nödvändighet. Parlamentarisk demokrati plus marknadsekonomi blev till garanti för vad som uppfattades som ett ”normalt liv”. Den stora majoriteten i Östeuropa visste vad man haft och inte längre ville ha, dessutom vad man ännu inte haft, men ville ha (däremot inte alltid vad detta krävde).

Annons:

Och Grekland? Någon ”normal” europeisk stat är landet knappast. Här saknas industri och egentligen också jordbruk. Här finns antika ruiner, men inget Silicon Valley. Förutom ruinerna, sol och hav finns mycket litet som intresserar omvärlden. Följaktligen lever grekerna på rederier och turism. I övrigt fungerar landet som marginell avsättningsmarknad för väst- och nordeuropeiska industriprodukter.  

Det svåraste hindret för ett reformerat och ”normalt” Grekland är att landet utgör ett särskilt svårt fall av sydeuropeisk klientelism. Staten är misstrodd annat än som försörjningsinrättning. Därav dess groteska storlek. Bara få skatter drivs in av en statsförvaltning präglad av godtycke, korruption och byråkratisk omständlighet. I stället för att tjäna utövar den makt över medborgaren. Politikerna, oavsett parti, betraktar väljarna som klienter; deras röster byts mot jobb som ofta är rena sinekurer. Utan mäktiga beskyddare låter sig inte mycket uträttas i samhällslivet: de rätta kontakterna är viktigare än egna meriter.

När kommunismen föll i Jugoslavien och Titos stat gick under i nationalistiska inbördeskrig, stod Europa handfallet. Det visade sig att man visste så gott som ingenting om detta balkanska land; länge visste man inte heller vad man borde eller kunde göra, och som vanligt under efterkrigstiden hade väl detta europeiska problem inte alls kunnat lösas utan att amerikanerna först gripit in. Visserligen är även Grekland ett balkanskt land, men knappast mångnationellt, inte avskärmat genom kommunism, dessutom sedan 1952 i Nato och i EU sedan 1981. Så mycket märkligare därför att resten av Europa har vetat så utomordentligt litet om detta land – så till den grad att dess egenheter och de facto statsbankrutt verkar ha kommit som en överraskning.

Nu ska Grekland räddas (egentligen euron) genom ett omfattande spar- och reformprogram, understött av omvärlden medelst stora nödlån. De som har hand om den grekiska patienten andas samma optimism som den som sjunger högt i mörka skogen för att bota sin egen rädsla. Ekonomiska och politiska argument mobiliseras för att detta är en angelägenhet för hela Europa. Dessutom talas om solidaritet, ett moraliskt argument som är mer förbryllande. Kan ett land som avsiktligt och systematiskt förtigit sina verkliga skulder, dessutom förfalskat statistik och så fuskat sig till euron, räkna med andras solidaritet? Är det inte snarare Grekland som visat sig osolidariskt mot Europa?

För andra européer är det kanske mest förvånande grekernas egen bild av den knipa de försatt sig i. I Östeuropa fanns en realistisk bild av vad man hade att göra och varför. I Grekland är det Europas fel att man levt över sina tillgångar och på just Europas bekostnad. Och är det inte Europas fel, så är det de egna politikernas, samma politiker som grekerna röstat fram i val efter val, sannolikt just därför att de lät dem leva över sina tillgångar. Men där alltid någon annan är skyldig och inget eget ansvar finns, är redan möjligheterna att spara små och till radikala reformer nästan obefintliga.

Låt oss ändå hoppas att grekerna klarar av att gå i pension senare och att börja betala skatt. Kanske går det också att hålla sig till löner som någorlunda återspeglar utfört arbete. Men att bygga om en stat och ett helt samhälle så att vad som är mentalitet eller ett sätt att leva i grunden kommer att förändras?

I Östeuropa var tabula rasa möjligt därför att man gick från något entydigt dåligt till något långt bättre. Därför var man redo att byta även identitet, att göra sig av med vanor och karaktärsdrag som hör Homo sovieticus till. Men grekernas riktning är den motsatta. De har levt i Schlaraffenland och förväntas nu nöja sig med vatten och bröd – dessutom att bli (nästan) till tyskar. Vilken politiker vill ställa sig i spetsen för ett sådant program? Och vilket folk ställa sig bakom en sådan politik?

Redan utförsäljningen av det grekiska familjesilvret – den privatisering av statsegendom som är tänkt att stoppa igen akuta hål i statskassan – är förmodligen en olöslig uppgift: sådan egendom är i ett klientsystem del av det politiska instrumentariet, den plats där svågrar, vänner och väljare stoppas undan på välavlönade poster som tarvar föga av arbete. Utan detta familjesilver ingen grekisk politik. I alla fall ingen grekerna skulle känna igen.

Kommentarer (24)

Den här artikeln går inte längre att kommentera.

0 Per sida:

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

gyllene_puff
Foto:AFP

 Skrämt hela stadsdelar. I morgon inleds rättegången mot Gyllene Gryning. 1  1 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

finland288
Foto:AP

 Förhandsrösterna har räknats. 4,5 miljoner finländare går till val. 3  3 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

 DN på plats i Helsingfors. ”Nu är man besviken på regeringen.”

 I regeringen sedan 1979. Orolig valspurt för Svenska folkpartiet 37  14 tweets  23 rekommendationer  0 rekommendationer

medelhavet1000
Foto:Google Maps, Reuters

 700 befaras döda. ”En av de största tragedierna på Medelhavet.” 400  10 tweets  389 rekommendationer  1 rekommendationer

 EU:s utrikesministrar i krismöte. Migrationspolitiken högst på agendan.

flyktingpress
Foto:Reuters

 DN:s Peter Loewe på Sicilien. Ström av flyktingar som korsar havet i livsfarliga båtar. 22  8 tweets  14 rekommendationer  0 rekommendationer

 Röda korset: Fler säkra och legala vägar in i Europa behövs. 29  24 tweets  5 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
isframryckning
Foto:AP

 Skjuter och skär halsen av dem. Förstör flera kristna kyrkor i nya filmen. 16  9 tweets  7 rekommendationer  0 rekommendationer

 Historiker om terrororganisationen. De brutala metoderna förskräcker. 1694  68 tweets  1623 rekommendationer  3 rekommendationer

 Ny krönika från Top Gear-Clarkson. Jeremy Clarkson fick ett besked av läkaren – som var felaktigt.

clarkson488
Foto:AFP
Annons:
Annons:

Så får du DN:s flash

 Missa inga nyheter. DN:s app ger dig senaste nytt.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: