Varning för herr Spock
Publicerat 2009-08-25 00:20
Kolumnen: Niklas Ekdal om religion och förnuft.
Vilken var sommarens intressantaste filmkaraktär?
Var det Charlotte Gainbsbourgs klitorisklippare i Lars von Triers ”Antichrist”? Eller kanske Sacha Baron Cohens glambög ”Brüno”, i andra änden av spektrumet mellan neurotiskt gravallvar och queersatir?
Nej, den som hade mest att säga oss var givetvis mr Spock i nya ”Star Trek”.
Herr Spock härstammar som alla vet från planeten Vulcan, där invånarna tänker helt och hållet logiskt, befriade från de röriga känslor som styr homo sapiens. Men Spock är till hälften människa, och slits därför mellan det emotionella och det förnuftiga. Denna inre konflikt är i själva verket motorn som driver rymdskeppet USS Enterprise framåt genom hela den oändliga Star Trek-serien.
Vad blir kvar av människan om vi börjar tänka fullkomligt logiskt? Detta framstår som upplysningens knepigaste stötesten, eftersom svaret förmodligen är: en freak, ett monster.
Det är känslorna som gör oss mänskliga, samtidigt som okontrollerade, egoistiska, irrationella känslor ofta tenderar att förgifta både det lilla och det stora livet. Särskilt när de sätts i system politiskt och religiöst.
Den största slakten i mänsklighetens historia, kriget mellan Nazi-Tyskland och Sovjetunionen 1941–1945, var en kamp mellan den tyska romantiken och den ryska kommunismen, alltså mellan en karikatyr på känslan och en karikatyr på förnuftet. Det mänskliga resultatet av dessa filosofiska motpoler blev slående likartat.
Marxism-leninismen gjorde anspråk på att vara vetenskaplig och alltigenom rationell. Denna lära har tagit livet av fler individer än någon annan, när människan visade sig passa dåligt in i den upplysta mallen.
Detta är något att fundera över för dem som menar att gudstro är världens problem nummer ett. Religionen är likt romantiken en motpol till extremistisk förnuftsdyrkan i stil med marxismen, men religion kan förstås, precis som romantik, drivas till en fanatisk punkt där cirklarna sluts.
Det är ingen slump att kommunisterna bekämpade kristendom och islam med alla medel, liksom nazisterna bekämpade kommunisterna. Anledningen är förstås att dessa läror konkurrerar om själarna, med hundraprocentiga anspråk.
Jag tillhör inte dem som förfasat sig över Humanisternas reklamkampanj mot Gud, men ärligt talat har jag lite svårt att förstå vad de missionerande ateisterna är ute efter i världens mest sekulariserade land. Att Svenska kyrkan nu svarar med egen tevereklam var ett förutsägbart resultat.
Jag tror inte ett ögonblick på någon Gud i den skepnad som människor vill ge honom, men man kan knappast förneka att religion är en grundläggande del av den mänskliga erfarenheten. Den går inte att tänka bort tron från historien, varken dess ljusa eller mörka sidor, och vid närmare eftertanke tror jag inte att vi vill tänka bort den från framtiden heller.
Förbundet Humanisterna betraktar världen 2009 år efter Jesu födelse och ser att religioner skapar problem eftersom religioner är oförnuftiga. Det liknar nykteristers sätt att betrakta världen, för att sedan konstatera att alkoholen är oförnuftig.
Från denna iakttagelse är steget inte långt till den radikala slutsatsen att livet vore bättre utan kyrkor eller sprit. Med risk för att stämplas som en kryptoreligiös alkoholromantiker måste jag säga att detta bygger på en rätt barnslig människosyn.
Den rakt igenom förnuftiga människan skulle vara andligt antiseptisk. Det är en utopi att tänka sig en civilisation befolkad av sådana mr Spocks, och knappast önskvärt heller.
Samtidigt måste man ju erkänna att det finns något slags samband mellan den sansade, privata religionsutövningen och dess koleriska avarter, precis som det finns ett samband mellan mitt glas bourgogne till middagen och det utslagna fyllot på trottoaren nedanför. Under lite andra omständigheter kunde det ha varit jag som låg där.
På den gamla, moderna tiden fanns något som kallades ”desintressering” i alkoholpolitiken. Eftersom spriten hade tråkiga sociala konsekvenser ville man åtminstone försöka hålla tillbaka vinstintresset och marknadsföringen.
Det är en pragmatisk och humanistisk princip som också kan tillämpas när det gäller tro. Vad är separationen mellan kyrka och stat – som ju varje upplyst människa bejakar – om inte en form av desintressering?
Är Sverige världens mest välmående samhälle därför att vi är så föga religiösa? Eller är vi föga religiösa därför att vi lever i världens tryggaste samhälle?
För mig är det uppenbart att den sistnämnda tolkningen ligger närmast sanningen. Hysterisk religiositet, som i den amerikanska Mellanvästern eller den ofria Mellanöstern, är i huvudsak symtom på andra problem.
Det är alltså inte Gud som är fienden, utan fanatismen och intoleransen. Dessa fenomen dyker ständigt upp i olika skepnader, såväl sekulära som religiösa.
Niklas Ekdal
Visar 1-10 av 53. Per sida:
Ekdal tar upp vikta tankar om tron. Jag vill helst tala om kristendomen, som byggt upp den svenska identiteten.
Jag tror att det finns så många ateister i vårt land av ett par olika skäl.
Svenska kyrkan har inte lyckats övertyga om att Jesus är den ende Frälsaren och Sanningen.
Men inte heller de kristna lever så att de visar att Gud lever.
Så har konsumtionskulturen blivit Sveriges avgud. Allt konsumeras: varor, tjänster, ideer. Marknaden är den nya kyrkan med dagliga böneutropare. BNP och aktieindex är de nya psalm numren.
Denna PK-kultur är rädd för alla som inte inordnar sig i ledet. För alla som inte dyrkar kroppen och hälsan mer än själen. Rädd för den som tror på Gud (han måste vara fanatiker och bokstavstroende!)
Alla religiösa symboler måste rensas bort, så att barnen inte påverkas.
Svensken är på väg bli Mr Spock, en religiös utomjording!
Frihet, 16:03, 31 augusti 2009. Anmäl
Classe och alla andra
De som tror fel anser människan förmer än alla andra varelser för det tror på bilderna inkl ordbilden (symboler) och får godkänt på standardproven men förstår inte meningen med bilderna
Nils-Erik Forsberg, 10:59, 31 augusti 2009. Anmäl
Nils-Erik! Du skulle inte kunna ta om det där på svenska?
Anders! Vilka är det som anser människan förmer än övriga varelser - troende eller ateister?
Classe, 09:28, 31 augusti 2009. Anmäl
Den vetenskapliga bilden innebär det samma som den vardagliga bilden - kunnande om det den existerande varelsen ser och vet - illusionen - det som uppkommer och dör ut - förändring - det substanslösa - det intiga - det icke existenta - verkan - energi.
Dock är med den vetenskapliga metoden verifierbart prövat förändringen inte
hipp som happ utan sk kronologiskt naturlagbunden (tidsförlopp).
Med den globalt utvecklade och tillgängliga informationsteknologin sätts den filosofiska frågan om orsaken till verkan på sin spets för alla människor utan undantag eftersom bara vetande medför ohållbar utveckling, dvs verkan av vad varelsen gör på det sättet känns emotionellt fel mentalt som fysiskt.
Frågan att begripligen besvara. Hur är den substantiella verkligheten som yttrar sig som en oräknelig mängd olika tidsbegränsade bilder?
Som varelse erfar man faktiskt emotionellt oupphörligt och inte till och från oavsett tillfällig emotionell variant.
Nils-Erik Forsberg, 08:12, 31 augusti 2009. Anmäl
Att vara helt övertygad om att människan inte är något annat än en biologisk maskin och medvetandet en illusion (som är den strikt vetenskapliga bilden idag), dvs att "liv" är en meningslös definition ger intressanta filosofiska utmaningar.
Ateism-falangen inom humanismen känns i det sammanhanget en smula löjlig och naiv. Man håller fast vid värderingar som tidigare fanns för att man trodde på människan som något större, men nu har man ryckt bort själva fundamentet som värderingarna står på. Jag undrar hur länge de kan hänga i luften.
Anders, 21:56, 30 augusti 2009. Anmäl
Humanisterna ett alternativ till olika religioner.
Vad hjälper det när det ändå bara är ytterligare ett kolsuperialternativ.
Det blir magstarkt som med för mycket kålsoppa.
Nils-Erik Forsberg, 18:31, 30 augusti 2009. Anmäl
Bästa Magnolia!
”Humanisterna” är ett alternativ och en motrörelse till olika religioner. I Sverige och världen. Deras företrädare granskar och kritiserar olika religiösa yttringar, vilka påverkar politik och samhälle (=berör andra än dem som frivilligt anslutit sig till aktuell religion).
Naturligt nog blir det därför inte så mycket känslor i dessa analyser, utan mera av vetenskaplighet.
Det innebär så klart inte att de/vi skulle sakna vanliga mänskliga känslor.
Kanske har du och jag samma slags känslor, men vi uttrycker dem lite olika. Det du kallar Gud och Gud=kärlek, har jag olika namn på.
En underbar solnedgång, ett enkelt leende, givande samtal i en anhöriggrupp (ideellt inom Röda Korset) eller Matteuspassionen av (djupt troende) Bach samt mkt annat. Bachs musik ger mig ofta en jublande känsla, men ingen tro på överjordiska väsen. Ingen lust att åkalla någon Gud. Allt finns i min hjärna. Det är min tro. Härligt! Vetenskapen uttrycker samma sak med andra ord. Spännan
Inga Lövgren, 15:39, 30 augusti 2009. Anmäl
Humanisterna (de sekulära) påstår att de tror på människan och ateisterna att de tror på vetenskapen.
Hör upp på vad de ytterst påstår och försöker rätta sig efter.
Gemensamt för båda falangerna är att de tror på det särskilda och kommer således i luven på varandra om vilken särskildhet som gäller att rätta sig efter. Vilket när det kommer till kritan blir slutsatsen att "jag tror på mig själv". "Man är sig själv närmast"
Att det är omöjlig att göra ett skvatt själv är en icke fråga.
En skock Spockare med hjärnspöken som envetet som synden vägrar använda tanke- och språkförmågan som avsett.
TV, radio, tidningar, internet dränks med sådana tankesätt och affärer.
Nils-Erik Forsberg, 08:15, 30 augusti 2009. Anmäl
Magnolia! Jag skulle inte vilja påstå att ett bemötande av kritik är att smutskasta. Jag är faktiskt undrande över hur den som kallar sig ateist, sedan slår undan benen på sig själv genom att antyda att en ateist saknar något vitalt, som bara en troende har (jag hårdrar litet). De verkar tro på tron, men tycks inte ha en tanke på att bli troende själva. Det är det jag mest blir förvånad över.
Att de sedan väljer att polemisera mot förbundet Humanisterna är egentligen är av underordnad betydelse. Allt Sturmark säger eller påstås säga får ju alla medlemmar i Humanisterna stå för, så där är väl ingen bättre än någon annan. Men jag tror att hans kritik oftast är specifik och inte så generaliserande som ibland påstås - men där kan jag ha fel.
Magnus Apell, 21:44, 29 augusti 2009. Anmäl
Magnus, Sturmark hämtar i princip alla sina exempel från uttalanden av någon i ett Latinamerikanskt land eller från den kristna högern i USA, även om dessa uttalanden är mer politiska än "religiösa". Sedan påstår han att dessa åsikter kännetecknar alla troende i Sverige.
Titta även på frågeformuläret som presenteras på webben i samband med kampanjen "Gud finns nog inte". Den som konstruerat det formuläret är antingen helt okunnig av vad kristna och muslimer tror , eller avsiktligt valt att sprida fördomar om troende.
Poängen med mitt förra inlägg är dock att även ateister och agnostiker tar avstånd från Humanisterna (precis som du själv konstaterat). Det finns en anledning till detta och det borde leda till självkritik inom rörelsen. Men i stället försöker man smutskasta alla kritiker. Zern, Ekdahl, Rosenberg, Einhorn, Birro är några exempel på personer som hamnat i onåd hos rörelsen.
Magnolia, 19:22, 29 augusti 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
