Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Kom upp ur sandlådan

Först lyssna, sedan fajtas.
Först lyssna, sedan fajtas. Foto: Maja Suslin/TT

Nej, Stefan Löfven har inte uppträtt statsmannalikt sedan han tillträdde för två månader sedan. Hans ledarstil är märkligt vag och famlande, han har gjort flera dåliga politiska vägval och uppträtt både motsägelsefullt och osäkert, en olycklig kombination.

Några av hans missar berör direkt samarbetet med allianspartierna. Tillsammans med Vänsterpartiet började Löfven snabbt efter valet att planera kraftiga inskränkningar av valfriheten i välfärden. Han har sänkt friskole­överenskommelsen och brutit mot protokollet genom att ensidigt bjuda in Miljöpartiet i Pensionsgruppen.

I utrikespolitiken har han och Margot Wallström stövlat fram i den diplomatiska trädgården, så full av bräckliga plantor. Erkännandet av Palestina må stryka partiets vänsterflygel medhårs men är direkt provokativt för alliansen, Wallströms uttalanden om Ryssland var allt utom förtroendeingivande.

Men. Två fel gör inte ett rätt. Under budget- och regeringskrisens senaste dagar väcker även alliansens uppträdande allvarliga frågor.

När Löfven på torsdagen intervjuades i Aktuellt berättade han att han gett alliansen två stora chanser att undvika budgetkaoset. Några dagar efter valet ska han ha velat inleda ett samtal dels om budgeten, dels om andra former av riksdagssamarbeten. De borgerliga partiledarna ska ha sagt blankt nej.

I tisdags, efter SD:s besked om att partiet tänkte fälla regeringens budget, ska Löfven ha kommit med en ny invit. Den var enligt S-ledaren förutsättningslös:

”Finns det någonting i form eller sak – skatter och avgifter på inkomstsidan, utgiftssidan, skolor, äldrevården?”, säger sig Löfven ha frågat alliansens ledare. ”Den scenen var öppen då. Och då fick vi beskedet att nej, vi kommer att lägga vår budget.”

Man kan förstå alliansens generella tveksamhet till att förhandla med S och Stefan Löfven, inte minst sedan han visade en sådan iver att komma överens med MP och V och göra en kraftig, tillväxtfientlig vänstersväng.

Men till Aktuellt säger Löfven att han vände sig till Jonas Sjöstedt först efter att alliansen gett honom kalla handen direkt efter valet. Om den versionen stämmer förefaller det som att Kinberg Batra, Lööf, Björklund och Hägglund faktiskt hade två chanser att vända situationen till någonting riktigt hyfsat – och tappade dem båda.

Anta att de hade kommit till förhandlingsbordet med några av följande ingångsvärden, för att använda Löfvens favoritord: Nej till skattehöjning på inkomster, respekt för friskoleupp­görelsen, inget samröre med Vänsterpartiet samt fasthållande vid arbetslinjens principer. De hade till och med kunnat lansera idén om en allians­regering med S-stöd.

Löfven hade kunnat acceptera, helt eller delvis, vilket i så fall hade resulterat i en bättre politik för Sverige. Eller han hade kunnat säga nej och därmed blivit av med det kort han nu kommer att spela ut fram till nyvalsdagen: Jag ville förhandla och samarbeta, det ville inte ni. Jag tog ansvar.

Det är naturligtvis fullt möjligt att Stefan Löfven tog en rövare i Aktuellt och gav en tillrättalagd bild av vad som hände vid de där beramade förhandlingsborden där han så ödmjukt ska ha sträckt ut sin hand. Kanske var det hela i själva verket ett typexempel på ”Träd in i min salong, sa spindeln till flugan”.

I så fall är det läge att alliansledarna kliver fram och berättar hur det egentligen gick till.

Nu framstår det som att oppositionen ville rusa in i en konflikt och fälla Löfven till varje pris – men ändå inte var beredd att ta över landets styre. Och dessutom som att dess företrädare tycker att det är topprioriterat att kräva diverse ”ursäkter” för det ena och andra innan de behagar sätta sig i en förhandling om Sveriges framtid.

Det är med den bilden vi nu går in i valrörelsen, i stället för med en entydig bild av en S-partiledare som lierade sig med vänstern, klantade sig fatalt i avgörande frågor, misslyckades med att få igenom sin budget och föll efter bara ett par månader.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.