Utöya är en mycket liten ö, blott 10,6 hektar. Utrymmet att fly är minimalt. Den skräck som ungdomarna måste ha känt kan vi andra möjligen ana men aldrig leva oss in i.
”Jag sökte skydd bakom ett slags murvägg. Vi var många. Jag bad, bad, bad. Jag hoppades att Gud såg mig. Jag ringde mamma och sa att det inte var säkert att vi skulle mötas igen, men jag skulle göra allt för att klara mig.”
Orden kommer från den unga socialdemokraten Prableen Kaur, som i går bar vittnesbörd om ”Helvetet på Utøya” på sin blogg (http://prableen.origo.no).
Hennes fasansfulla berättelse framkallar en osäglig sorg och vrede: den eller de som ligger bakom massakern på ungdomarna och den våldsamma explosionen i centrala Oslo får inte komma undan.
Demokratin viker sig inte, det öppna samhället försvarar sig genom att tillämpa de principer som grundar en rättsstat.
Det råder inget tvivel om att fredagens attacker hade politiska mål och syftade till att orsaka massdöd, förödelse och rädsla. Om vi inte kallar detta för terrorism förlorar begreppet sin innebörd.
Den som bombar sönder regeringsbyggnader attackerar den politiska demokratins centrum.
I hjärtat av detta folkstyre finns de ungdomar som engagerar sig demokratiskt, som i tidig ålder ger sig hän åt tankar och idéer för att förändra världen.
Sommarläger, som det på Utöya, har format tusentals politiker i både Norge och Sverige. Det är platser för debatter, vänskap och lek. Det är stunder av glädje, idéer och förälskelser. Många svenska politiker har sina mest kära uppväxtminnen från orter som Bommersvik och Kopparbo.
Den norske statsministern fångade den ohyggliga kontrasten mellan sin ungdoms paradis och fredagens mörker när han talade till det norska folket. Mitt i chocken över det avskyvärda lyckades Stoltenberg finna rätt ord och ton.
Han uttryckte den djupaste medkänsla med offren och deras anhöriga. Han underströk allvaret i situationen och manade till nationell samling. Han ingöt mod i sina landsmän och lovade att Norge ska förbli Norge.
Stunder av kris och tragedi ropar på politiskt ledarskap. Stoltenberg klarade prövningen. Han var skakad men samlad. Han bidrog inte till paniken och rädslan utan visade att Norges högsta politiska ledning fungerar. Landets viktigaste officiella byggnader må vara utblåsta men Norge är beslutsamt och sammanhållet, inte lamslaget.
Vårt grannland har drabbats av den värsta katastrofen sedan andra världskriget. Den oskuld som Sverige sades förlora i samband med mordet på statsminister Olof Palme har också Norge förlorat. Från och med nu måste skyddet av politiker och politiska möten bli ett annat.
Samtidigt vore det ett misstag att beskriva hotet från hatfyllda samhällsomstörtare som något nytt och oväntat. Vi vet, inte minst genom Säkerhetspolisens återkommande rapporter, att såväl högerextremister som radikala islamister finns i de skandinaviska samhällena.
Inom medierna har vi det senaste decenniet fokuserat på den extrema islamismen och knappast gett vit makt-miljön eller de autonoma grupperna tillräcklig uppmärksamhet. Därmed inte sagt att dessa hot ska ställas mot varandra; tvärtom bör de ses som olika sidor av ett extremt och dödligt tänkande.
Det värsta terrordådet i USA före den 11 september inträffade den 19 april 1995 när högerextremisten Timothy McVeigh parkerade en skåpbil med sprängmedel framför en federal byggnad i Oklahoma City. 168 människor miste livet och mer än 680 skadades.
Att döma av den norska polisens huvudspår har fredagens explosion i Oslo mer att göra med Oklahoma City än med attackerna mot World Trade Center. Terrorismens ansikte var denna gång blont och blåögt.
Det borde lända till eftertanke om vad förhastade slutsatser och kategoriserande av människor kan ställa till med.
Norge är ett litet land men ett land som har klarat ohyggliga prövningar förr. I de norska reaktionerna finns en behärskning som demonstrerar styrka inför hela världen.
Inget land kan vänja sig vid tanken på terror och massmord. Men en nation kan genom sammanhållning och beslutsamhet ta sig igenom de svåraste av dagar.
”Den norska demokratin blir starkare när det gäller”, sade Jens Stoltenberg på fredagskvällen.
Måtte det bli så.