Fredrik Reinfeldt och Anders Borg vill skapa ett helt nytt parti. Röran kring försvaret och krisen i rättsväsendet är en följd av att moderaterna lämnat sina gamla intressefrågor.
Det rör sig bland moderaterna. De är oroade och upprörda över hur regeringen hanterar försvaret. Morgonekot hade i går gjort en rundringning till länsordföranden i landet och redovisade häpenhet och kritik.
- Man har svårt att känna igen sig. Att vi ska behöva ha den här röran kring försvaret, sade ordföranden för moderaterna i Stockholms län. Och Skånemoderaternas ordförande var övertygad om att en hel del moderata sympatisörer har tappat förtroendet för försvarets förmåga. I bägge fallen handlar det om starka moderata distrikt.
När sedan också rättsväsendet behandlas styvmoderligt finns det skäl att fråga sig vad de nya moderaterna håller på med. Statsminister Fredrik Reinfeldt, för dagen på besök hos en barnvagnsfabrikant i Skåne, svarade just på den frågan: - Vi har inte ambitionen att vara det parti vi en gång var.
Det är ett lika klargörande som intressant svar. Klargörande därför att de väljare som föreställde sig att det nya med de nya moderaterna var att de hade lyckats sy ihop en allians med de andra borgerliga partierna och på det sättet blivit rege-ringsdugliga, hade fel. Tyngdpunkten i nya moderaterna ligger på nya, inte på moderaterna. Fredrik Reinfeldts parti har lämnat moderata intresseområden som rättsväsen och försvar och flyttat fokus helt till arbete-bidrag-skatter.
På detta nya fält skuggar de nya moderaterna det gamla regeringspartiet, socialdemokraterna. Målet är att bättre än dem förvalta den svenska modellen av tyglad marknadsekonomi, höga skatter, goda sociala skyddsnät och en välfungerande välfärdssektor.
Helt överlagt lämnar alltså moderaterna sina tidigare kärnfrågor. Huruvida de räknar med att behålla sina gamla väljare eller om de anser dem så försumbart få att de inte behöver bry sig är oklart. Klart är i vart fall att alliansregeringen är inställd på att en gång för alla kväsa försvaret ekonomiskt och att lämna specifika svenska försvarsintressen för en ny internationell karriär i fredsuppdrag. Försvarsberedningen är till för att ge underlag åt denna starkt ideologiska politik - ideologisk i samma mening som Bushs neokonservativa: man har en gång för alla bestämt sig för hur världen är beskaffad.
Andra partier har också likt moderaterna förnyat sig genom att presentera en politik för nya grupper. Ett välkänt exempel är 1950-talets socialdemokrati som anammar inkomstbortfallsprincipen och tjänstepension för alla och därmed friar till de växan-de tjänstemannagrupperna. Detta gjorde man dock utan att uttryckligen överge gamla värderingar. Det var först under 1990-talets budgetsanering som socialdemokrater började beklaga sig över att de inte kände igen sitt parti. Rätt många stannade också hemma i valet 1998 eller röstade på Gudrun Schymans vänsterparti.
De nya moderaterna ser möjligen att gammalmoderater inte har något alternativ. Men partiers förtroende-
kapital har en annan aspekt. Under lång tid arbetar partier in sig hos väljarna, de skapar en föreställning om vad just detta parti står för och förmår. Socialdemokraterna hade till exempel fram till tsunamikrisen ett grundmurat förtroende, också hos väljare som inte sympatiserade med dem, för att kunna regera landet. De hade helt enkelt den bästa regeringskompetensen.
På samma sätt har moderaterna haft ett tillitskapital när det gällt rättsväsen och försvar. Var det några frågor moderater förstod och drev var det försvaret av landet och lagen.
Just nu håller de nya moderaterna på att förbruka detta kapital. Och det därför att budgetbalans blivit en besatthet hos dem. Det förefaller vara ett avancerat politiskt vågspel.