Mona Sahlin valdes på lördagen till ny ledare för socialdemokraterna. Göran Persson tackade för sig och passade samtidigt på att dra upp riktlinjerna för partiets framtid.
Den som möjligen trodde att Göran Persson i sitt avskedstal skulle bjuda på någon liten mening eller två som skulle öppna dörren för Mona Sahlins förändringsarbete, trodde fel. Göran Persson gjorde det motsatta.
Den avgående partiordföranden ägnade huvuddelen av sin talartid åt att slå fast hur gårdagens socialdemokratiska modell inte bara överlevt utan dessutom "visat sig mer modern är någonsin". Därför fanns inget skäl att gräva ned sig i den valanalys som ännu inte är färdigskriven. I stället gäller det att "återskapa" det den borgerliga regeringen ställt till med. Som att återställa ersättningsnivån i a-kassan, till exempel.
I regeringsfrågan, där Göran Persson tidigare antytt att den hittillsvarande lösningen nått vägs ände, talade han denna gång om "samarbete" och värdet av "breda lösningar". Om att socialdemokraterna måste vara ett brett parti som attraherar väljare som också befinner sig en bra bit ifrån mittfåran.
Men den tid då socialdemokraterna samlade halva väljarkårens röster hör historien till. Det Göran Persson säger är att ett parti som numera samlar dryga 30 procent av rösterna ska fortsätta att agera som om det var ett 50-procentsparti. Men det är en svårframkomlig väg. Det kommer att bli betydligt tuffare för socialdemokraterna att slingra sig runt regeringesfrågan i nästa val. Då är det vänsterblocket som ska upp till bevis.
Göran Perssons beskrivning av verkligheten var också den gammalmodig. Den arbetslöshet, det utanförskap, som partiordföranden inte såg under valrörelsen var inte mer synligt nu. Tack vare kunskapslyft och andra socialdemokratiska satsningar har - menade Göran Persson - arbetslöshetens pressats tillbaka. Vi går mot full sysselsättning, sa han om ett Sverige där uppemot en miljon människor står utanför arbetsmarknaden.
Mona Sahlin ville vänta till söndagens installationstal med att avslöja sina planer för det parti hon just blivit satt att leda. Men det lilla hon ändå sa på lördagen - plus det hon sagt tidigare - kontrasterar rejält mot Göran Perssons syn på partiets framtid. Där Göran Persson vill förvalta vill Mona Sahlin förnya. Och det förändrar förutsättningarna för nästa val.
I valet 2006 representerade Fredrik Reinfeldt och hans alliansvänner något nytt. Allliansen, särskilt moderaterna, utmanade en gammal och sönderregerad socialdemokrati. I valet 2010 kan rollerna mycket väl vara de omvända. Mona Sahlin är en modern politiker och kan hon få partiet med sig är det socialdemokratin som står för det nya. Till detta nya hör bland annat synen på eget ansvar kontra offentliga lösningar, på socialförsäkringssystem som är generösa mot dem som är "insiders" men som i gengäld stänger ute en växande grupp, att inte begränsa offentlig verksamhet till en och samma driftsform, att inte fastna vid diskussioner om nivåer i arbetslöshetsförsäkringen när det är arbetslösheten som ska åtgärdas.
Allt detta är åsikter som Mona Sahlin uttrycker i sin bok "Med mina ord". Hon skrev den efter kontokortsaffärerna som tvingade henne att lämna regeringen och när hon hade sin politiska karriär bakom sig. Återstår att se vilka ord hon väljer i dag, tio år senare, när hon har en stor del av sin politiska karriär framför sig.