Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Donald Trumps hundra dagar av osanningar.

Alternativt presidentskap.
Alternativt presidentskap. Foto: REX Shutterstock

Stats- och regeringschefer far ibland med osanningar. Donald Trump spelar i en egen liga av falskhet. Det undergräver tilltron till demokratin.

Donald Trumps 100 första dagar är till ända. Vad har kännetecknat dem?

Det finns mycket att säga om de tvära politiska kasten, om kaoset och brutaliseringen av Vita husets språk, om de personliga vendettorna, dynastitänkandet och bristen på politisk erfarenhet. Men om man ska säga en sak som binder samman Trumps första tid i Ovala rummet, så är det synen på sanningen.

Det började redan vid själva installationen. Den nye presidenten hade hoppats på ett historiskt massmöte, men sådana publikskaror uteblev. I jämförelse med Barack Obama misslyckades Trump synbart. Flygbilder som medierna visade tolkades som en förnedring.

Det Trump gör då är betecknande för hans maktutövning. Han går inte vidare och tar sig an verkliga politiska frågor, utan går till motangrepp och sprider falska uppgifter om publiksiffrorna. Marknadsföringen är viktigare än substansen.

Den nye pressekreteraren i Vita huset slår fast att installationsceremonin tilldragit sig den ”största publiken som någonsin bevittnat en installation – punkt”.

Påståendet har inget stöd i fakta. Men det struntar Trumpadministrationen i. När presidentens rådgivare Kellyanne Conway pressas om saken i tv-programmet ”Meet the press”, svarar hon famöst att pressekreteraren bara kommit med ”alternativa fakta” – en omskrivning för direkta lögner.

Detta är att systematiskt undergräva basen för en offentlighet byggd på förnuft och respekt för erfarenhet och kunskap.

I alla länder händer det att politiker far med osanningar, medvetna som omedvetna. Regeringschefer kan få saker om bakfoten – eller i värsta fall chansa på att ingen upptäcker att de slirar med sanningen.

Det hör också demokratin till. Men det typiska mönstret är att ansvariga backar från felaktigheter när dessa uppmärksammas. Det finns ett mått av skam om lögner avtäcks, en stark norm om att inte göra våld på sanningen. Fakta ska trots allt respekteras.

Den normen har Donald Trump ägnat sina 100 dagar åt att systematiskt undergräva.

Washington Post publicerade i veckan en samlad granskning av presidentens första tid ur ett faktaperspektiv. Man gick igenom Trumps alla påståenden och räknade: hur allvarligt är detta problem?

Svaret – det är svårt att hålla räkningen. Totalt fick tidningen ihop 452 falska eller missvisande uttalanden under 98 dagar, det vill säga mellan 4 och 5 felaktigheter per dag.

Det är svårt att hitta någon annan stats- eller regeringschef i en demokrati som till den grad sprider så mycket desinformation.

Att uppgifter varit falska har påtalats för Trump, men det har inte hindrat honom från att upprepa dem. Tvärtom har han ofta höjt insatsen när någon ifrågasatt honom. Trumps typiska reaktionsmönster är att slå tillbaka stenhårt. Precis som under valrörelsen ska egot och det personliga varumärket försvaras, även om priset är att presidentämbetet används för att trampa på sanningen.

De vanligaste felen handlar enligt Washington Posts genomgång om arbetstillfällen, invandring och utrikespolitik.

Trump tar åt sig äran för investeringar som Ford, GM eller något annat företag annonserat, trots att beslut om dessa satsningar fattades innan Trump blev president.

Trump påstår att Kina slutat att ”manipulera sin valuta” sen han tog över, när landet i själva verket inte devalverat de senaste två åren.

Trump hävdar att Barack Obama beordrat avlyssning av Trump tower under valkampanjen, utan att presentera en tillstymmelse till bevis. De myndigheter som borde veta har distanserat sig från den mycket allvarliga anklagelsen.

Så här fortsätter det, hela tiden. Av 98 granskade presidentdagar har endast 10 varit felfria – och vid 5 av dessa är förklaringen att Trump varit upptagen med att spela golf. Därmed har han inte hunnit uttala sig offentligt.

Spelar det någon roll om USA:s president slarvar med fakta? Detta är inte slarv med fakta. Detta är att systematiskt undergräva basen för en offentlighet byggd på förnuft och respekt för erfarenhet och kunskap, det vill säga det som kännetecknat våra samhällen sedan upplysningen och senare demokratins genombrott.

Vad som står på spel är därmed mycket mer än en enskild kandidats ego. Det är möjligheten att manipulera och lösa upp demokratins spärrmekanismer: maktbalansen, pluralismen, tilliten.

Sanningen blir en fråga om åsikter, ungefär som när Rysslands president Putin gjort gällande att landet inte gått in med trupp i Ukraina.

Trumps krig mot journalistiken och seriösa amerikanska medier (”folkets fiender”) ska ses i detta perspektiv. Oberoende journalister som ställer kritiska frågor stör hans varumärkesbyggande och möjligheter att manipulera. De är inte en del av hans propagandaapparat och ska därför angripas.

De journalister som säger vänliga saker om honom – företrädesvis på Fox News – lyfts stilenligt fram som föredömen.

Journalistikens grundfunktion i en demokrati, att vara en oberoende granskare av såväl offentlig som privat maktutövning och tjäna medborgarnas intresse, är Trump ointresserad av. Ifrågasättande medier avfärdas som illojala när de i själva verket är lojala mot demokratins idé. De flesta balanserande institutioner, domstolar inräknade, stämplas regelmässigt av presidenten som problem.

Det liknar hur diktatorer och auktoritära ledare brukar resonera. Nu har de fått en ideologisk kusin i Vita huset – som dessutom prisar deras insatser. När Turkiets president Erdogan fortsätter att styra bort landet från demokratin får han gratulationer per telefon från Trump.

Förra helgen demonstrerade människor runt om i världen till stöd för vetenskapen, och mot försöken att göra våld på sanningsbegreppet.

Numera sitter vetenskapens kanske farligaste fiende i Vita huset.

Trumps ord har inte gått att lita på under hans första tid vid makten, vare sig det handlat om fakta eller officiell politik. Inget talar för att det blir på ett annat sätt under de kommande 100 dagarna.

Läs mer: Fler krönikor av Peter Wolodarski

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.