Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Peter Wolodarski: Historisk chans att ge skydd och rättigheter

En papperslös i Västsverige som utnyttjades på ett slavliknande sätt då han skyfflade skit åt en grisfarmare för femton kronor i timmen. #deosynliga
En papperslös i Västsverige som utnyttjades på ett slavliknande sätt då han skyfflade skit åt en grisfarmare för femton kronor i timmen. #deosynliga Foto: Roger Turesson

Krönika. Rädda människor gömmer sig och löper risken att utnyttjas. Migranters existens måste erkännas och synliggöras.

Han ger Sveriges statsminister en skämtsam örfil, pussar Belgiens premiärminister på hjässan och kallar Ungerns regeringschef för ”diktatorn”.

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker kan inte klaga på att europeiska medier skrivit för lite om honom. Problemet är att hans egna utsvävningar börjat skymma sakfrågor som verkligen har betydelse för Europa.

Ta flyktingpolitiken. I onsdags, när SVT:s Aktuellt hade ett långt reportage om Junckers pajaskonster, lanserade kommissionen ett förslag om hur EU-länderna gemensamt ska dela på flyktingmottagandet. Det fick knappt någon uppmärksamhet i Sverige.

Beskedet grundar sig i ett vallöfte som Jean-Claude Juncker gav när han kandiderade som ordförande för EU-kommissionen, och som nu ser ut att genomföras.

Det vore i så fall historiskt.

År 2014 stod 4 av 28 EU-länder – Tyskland, Sverige, Frankrike och Italien – för två tredjedelar av samtliga beviljade asylansökningar i hela unionen.

Så fortsätter det också i år. Någon gemensam känsla av ansvar existerar inte, bara en tävlande i beklaganden när människor drunknar i Medelhavet. Vissa EU-medlemmar tar över huvud taget inte emot flyktingar, trots det massiva behovet från krigets Syrien. EU:s nuvarande ordförandeland Lettland beviljade förra året asyl till endast 25 (!) personer – för Sverige var motsvarande siffra 33025.

Om Junckers EU-kommission får som den vill kommer detta att ändras. I ett första steg ska 40 000 asylsökande som anländer till Grekland eller Italien de närmaste två åren fördelas jämnt över hela EU, i förhållande till främst folkmängd och respektive lands ekonomi.

EU:s medlemmar ska lova att solidariskt hjälpa till. Och kommissionen har också rekommenderat mottagande av ytterligare 20 000 flyktingar som identifieras av FN-organet UNHCR, men som ännu inte tagit sig in Europa.

För varje person som tas emot betalar EU drygt 50 000 kronor. Gemensamt åtagande förenas med ekonomiskt stöd.

Som vanligt finns invändningar. Det står redan klart att tre stater – Danmark, Irland och Storbritannien – har undantag. Och med tanke på hjälpbehovet är totalt 60 000 individer väldigt få; bara från Syrien befinner sig över 10 miljoner människor på flykt. Innan den tvingande delen av kommissionsförslaget blir verklighet krävs också att en kvalificerad EU-majoritet röstar för.

Så här kan man fortsätta att ifrågasätta. Mer rättvisande är dock att se initiativet som embryot till en genomgripande förändring av Europas flyktingmottagande.

Båtkatastroferna i Medelhavet har förhoppningsvis fått många europeiska politiker att inse: vi måste göra något, det kan inte fortsätta så här.

För första gången någonsin finns en chans att EU-länderna gemensamt tar ansvar för människor som söker en fristad i Europa. Det viktiga är principen – att alla hjälps åt. När krig pågår i vår närhet kan det inte vara så att några få EU-länder står för merparten av hjälpen.

När väl denna princip etablerats kommer Europas flyktingpolitik att steg för steg kunna förändras till det bättre.

Dagens modell innebär inte bara en skev fördelning. Vad den framför allt leder till är att flyktingar och andra migranter ofta gömmer sig, i rädsla för myndigheterna. De känner sig oönskade och hunsade i ett ovärdigt chicken race mellan EU-staterna. Misstron och misstänkliggörandet går hand i hand.

Många drivs in i det parallellsamhälle, som DN:s Josefin Sköld, Niklas Orrenius och Roger Turesson med skrämmande precision beskrivit i sin artikelserie ”De osynliga”.

I denna värld härskar rädsla, utnyttjande och en känsla av rättslöshet.

Där finns inte bara flyktingar utan tusentals migranter från hela världen, som kommit till Europa i hopp om att finna en försörjning för sig själva och sin familj:

”Sara från Mongoliet som tvingas till sex av chefen på kemtvätten. Abir från Marocko som lastar bröd för 19 kronor i timmen på Årsta partihallar och sover på McDonald’s. Bhola Man Jimee från Nepal som får sitt pass taget i beslag.”

– Det är som ett slag i magen att läsa om hur de här människorna har det, säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i lördagens DN.

Om det fanns ett enkelt sätt att ge migranterna upprättelse, då hade det redan skett.

Mycket av det som i veckan beskrivits i DN:s serie är olagligt. Men så länge de drabbade är paniskt rädda för det omgivande samhället kommer inga anmälningar att göras. Övergreppen bara fortsätter.

Det krävs ett perspektivskifte om man vill åstadkomma verklig förändring. François Crépeau, FN:s rapportör för migranters rättigheter, är inne på något grundläggande när han i DN:s reportage talar om att vi måste synliggöra och erkänna dessa människors existens.

Lösningen är inte att stänga ute globaliseringen, utan att hjälpa migranterna att komma ut ur skuggan. Svarta jobb måste göras vita, arbetstillstånd ersätta en desperat tillvaro i marginalen.

Med tanke på Europas demografiska utveckling, med en åldrande befolkning, kommer efterfrågan på enklare service- och tjänstejobb att växa. Arbetskraftsinvandringen blir bara viktigare. Det ligger i Europas ekonomiska egenintresse att motverka trenden med ett sjunkande antal förvärvsarbetande i förhållande till andelen pensionärer.

Utmaningen är densamma som i flyktingpolitiken – att på EU-nivå skapa gemensamma vägar in i Europa, att ersätta smugglare med tillstånd, bindande avtal och rättigheter.

Jean-Claude Junckers EU-kommission har därför tagit ett viktigt första steg.

Missbruk och utnyttjande kommer alltid att finnas. Men riskerna minskar radikalt för dem som betalar skatt och har ett officiellt papper i handen.

Migrationen kan inte tänkas bort. Den måste göras laglig för fler. Och Europa behöver migranterna.

Fördjupning. De osynliga

Publicerade delar i DN:s serie De osynliga:

• Första delen. Skuggsamhället mitt ibland oss

• Andra delen. De hotas i jakten på ett drägligare liv

•  Tredje delen. Slit med reklam hans sista utväg

•  Fjärde delen. De jobbar sju dagar i veckan - får 7 000 i månadslön

• Följ den fortsatta granskningen på fokus.dn.se. Bloggen #deosynliga uppdateras hela tiden med extramaterial och nya uppgifter.

 

Tipsa DN

• Är du utnyttjad eller känner du till någon som är det? Har du sett något misstänkt på arbetsmarknaden? Tipsa DN:s reportrar på dngranskar.dn.se.

Läs mer. Söndagskrönikor
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.