Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Upp med paraplyet, det regnar i Trumps Washington

Stormvarning utfärdad.
Stormvarning utfärdad. Foto: Matt Rourke AP

Donald Trump framträdde i fredags som han är: oförblommerad, arg och övertygad om sin egen förträfflighet. Världen är varnad.

Talet hade en global utblick. Det manade till samarbete, varnade för riskerna med isolering och innehöll en stark plädering för frihandel. ”Protektionism är som att stänga in sig i ett mörkt rum. Regn och vind hålls borta, men också luft och ljus.”

Orden framfördes tidigare i veckan i den schweiziska alpbyn Davos. Den som bara hört dem, och inte sett talaren på podiet, hade kanske gissat att Barack Obama var upphovsmannen. Eller Tysklands Angela Merkel. Eller Storbritanniens premiärminister Theresa May.

Men personen i fråga var inte en demokrat. Det var Kommunist-Kinas president Xi Jinping, som valde att spela rollen som ansvarsfull global ledare, enpartidiktaturen i nya kläder.

Tre dagar senare kom veckans andra stora anförande. Det hölls när Donald Trump svors in som USA:s 45:e president.

Den som bara läste talet, och inte uppfattade någon nationalitetskoppling, hade kanske gissat att anförandet hölls av en auktoritär ledare i Sydamerika. Eller av en högernationalist i Europa, som tycker att Vladimir Putin är någon att se upp till.

Formuleringarna var så avvikande från ett vanligt installationstal, att de inte ens skulle platsa i en mörk episod av ”House of cards”.

Men för den som följt Donald Trumps väg mot världens mäktigaste ämbete var fredagens budskap bekant. Det var nationalistiskt, splittrande och fullt av ilska. Det var ingen tillfällig lapsus, ingen förväxling av manuslappar, inget plötsligt infall.

Det var Donald Trump som han är: oförblommerad, arg och övertygad om att han – ingen annan nolla! – kan befria det amerikanska folket från den påstådda förnedringen.

Mannen som började sin valkampanj med att kalla mexikanska invandrare för våldtäktsmän höll ett tal där nyckelbegreppet ”America first” användes som ett vapen i Trumps korståg mot verkliga och inbillade faror.

Ledaren för den fria världen är nu Tysklands förbundskansler Angela Merkel – ett faktum som Sverige och Norden borde dra politiska slutsatser av.

Många av de budskap som brukar ingå i amerikanska presidenters installationstal var utbytta mot en exkluderande, nationalistisk retorik.

Inte ett ord om att försvara frihet, mänskliga rättigheter eller samarbete baserat på delade värderingar.

Frihandel målades ut i svarta färger. ”Vi ska följa två enkla regler: köp amerikanskt och anställ amerikaner”, sade Trump.

Fönstret mot världen smälldes igen av den nytillträdde presidenten. Med knuten näve lovade han att USA ska nå storartade framgångar, ja, det kommer helt enkelt att bli fantastiskt bra!

Ord har betydelse. Oavsett om det handlade om ekonomi eller försvar ställde Trump USA:s nationella intressen mot resten av världens.

Europa, vars säkerhet är beroende av USA:s välvilja och engagemang, kan rimligen inte längre utgå ifrån att tidigare garantier gäller. ”Vi har försvarat andra länders gränser samtidigt som vi vägrat försvara våra egna”, sade Trump.

Den tiden är förbi, lade han sedan till.

Donald Trump har långt ifrån hela USA med sig. I Washington DC gapade hundratusentals ståplatser tomma när presidenten svors in. Sedan valet har Trump, bortsett från segernatten, inte gjort några ansatser till att ena USA och överbrygga de klyftor som öppnade sig under kampanjen. I en talande Twitterhälsning på nyårsafton valde Trump att använda begreppet ”fiender” för att beskriva sina politiska motståndare.

Han agerar konsekvent. Han framträder inte som en vinnare utan som en utstött och lättretad outsider, vars dagshumör är konstant beroende av smicker och beröm. Det krävs inte mycket kritik för att Trump ska twittra ut sin vrede mot antingen etablissemang, medier eller främlingar. De tomma publikytorna under installationstalet riskerar att tolkas som ännu en förödmjukelse, svårsmält för en narcissist.

Resten av världen måste hoppas på det minst dåliga och försöka hitta pragmatiska lösningar med Trumpadministrationen. Flera tillträdande ministrar har visat mer hoppfulla sidor. Men vi är varnade. Bytet av herre i Vita huset är dramatiskt. Tidigare avtal och förbindelser kan snabbt komma att omprövas.

Europa kan inte längre räkna med att Onkel Sam ställer upp om och när det går illa. Vi kan inte ens utgå ifrån att USA:s regering kommer att stå upp för de värden som under 1900-talet säkrade fred, stabilitet och demokrati i stora delar av Europa.

EU måste, om och om igen, försöka hitta konstruktiva lösningar med de nya makthavarna i Washington. Men hotet mot den liberala demokratin och öppenheten är verkligt.

I Davos försökte Kinas president framställa sig som den ansvarstagande världens nya ledare. Några dagar senare valde hans regim att försvåra spridningen i Kina av Donald Trumps installationstal.

Så mycket för ljuset och luften i det politiska Peking.

Ledaren för den fria världen är nu Tysklands förbundskansler Angela Merkel – ett faktum som Sverige och Norden borde dra politiska slutsatser av. Det var ingen tillfällighet att president Obamas sista internationella telefonsamtal gick till henne.

Men som Barack Obama själv uttryckt det: ingen enskild ledare klarar detta på egen hand. Det är upp till varje samhällsmedborgare att engagera sig och göra skillnad.

Bekymrar du dig för demokratins framtid? Hjälp politiska partier och frivilligorganisationer i stället för att klaga.

Oroar du dig för hat på internet? Säg ifrån och stöd dem som står för något bättre.

Fruktar du hårdför nationalism och protektionism? Inse att detta är en idémässig strid, som aldrig kommer att vinnas med passivitet.

Bejaka det svenska samhällets guldreserv: den mellanmänskliga tilliten, viljan till samarbete, kompromisser och konstruktiva lösningar.

Barack Obama har lämnat plats för Donald Trump. I Washington DC kom regnet.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.