Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Peter Wolodarski: Vi får inte lamslås och låta rädsla ta över

Foto: Gregorio Borgia/AP

Ingen kan bekämpa terrorn ensam. Den civiliserade världen måste gemensamt samla sig mot barbariet och samtidigt försvara upplysningens idéer.

En vänskapsmatch i fotboll. En konsert i innerstaden. En världsmetropol där invånarna går ut för att umgås efter en intensiv arbetsvecka.

Sedan skott och explosioner. Människor som flyr i panik, hänger längs med en husvägg för att undkomma mördare.

Därefter gisslandrama och ytterligare rapporter om skottlossning. Uppmaningar om att stanna hemma. President François Hollande utlyser undantagstillstånd och inför gränskontroller, armén kallas in.

Fredag den 13 november är skräckens dag. "La guerre en plein Paris", sammanfattar Le Figaro på sin förstasida; krig mitt i den franska huvudstaden.

Barbarerna angrep civilisationens hjärta, de slog till mot glädje, gemenskap och sammanhållning. Vid utrymningen av fotbollsarenan Stade de France sjöng människor Marseljäsen, den patriotiska nationalhymnen från 1792. På videoklipp från i fredags kan man höra publiken sammanbitet ropa: contre nous de la tyrannie; mot oss tyranniet. Så sammanfattas både ett stämningsläge och en brutal verklighet.

Terroristerna är tyranner, deras anspråk är totalitära och riktar sig mot oss alla. De vill välta vårt sätt att leva, de vill tysta genom att mörda, de vill tvinga oss till underkastelse, till att följa en extrem ideologi och ett extremt tankesätt. De är absoluta fiender till den frihet, jämlikhet och broderskap som växte fram ur den franska revolutionen och som format demokratier över hela världen, inklusive den svenska.

De koordinerade angreppen för terrorn till en ny nivå i Europa. Att de kunde genomföras så nära inpå klimatmötet, en sammankomst som redan höjt beredskapen i Frankrike markant, säger något om hur svårt det är att skydda sig.

Men alternativet existerar inte – varje ansvarstagande regering måste göra vad den kan för att säkra medborgarnas trygghet, utan att göra avkall på rättsstatens principer.

Här finns en risk, vilket reaktionerna efter den 11 september 2001 visade, att motåtgärderna går för långt och framkallar mer rädsla och motsättningar. I en demokrati måste diskussionen hela tiden föras om var balansen ska ligga mellan trygghet och personlig integritet, vilka åtgärder som stärker säkerheten också på lång sikt.

 

Solidariteten med Frankrike måste vara obegränsad, precis som den var i början av 2015 efter attackerna mot Charlie Hebdo och en judisk mataffär. Det finns ingen viktigare uppgift för den civiliserade världen än att gemensamt stå upp för friheten och demokrat.

 

Ett samhälle som präglas av rädsla är precis vad terroristerna önskar sig. Ett Europa där muslimer känner sig hotade skapar grogrund för fler anhängare av jihadismen.

Samtidigt måste det stå fullständigt klart att skulden för fredagskvällens illdåd ligger hos gärningsmännen. Varje försök att bortförklara massakrerna med fransk utrikespolitik – vilket den syriske diktatorn Assad gjorde i ett uttalande – är felaktiga och direkt motbjudande.

Solidariteten med Frankrike måste vara obegränsad, precis som den var i början av 2015 efter attackerna mot Charlie Hebdo och en judisk mataffär. Det finns ingen viktigare uppgift för den civiliserade världen än att gemensamt stå upp för friheten och demokratin.

På ytan hade livet i Paris återgått till det normala efter chocken i början av året. Jag har själv besökt staden ett tiotal gånger under 2015 och slagits av hur vardagen stegvis återvänt; senast i onsdags promenerade jag från Les Halles förbi Centre Pompidou, och stämningen var lika uppsluppen och inbjudande som vanligt.

Så kastas Paris åter in i chock och sorg, en stad som miljontals människor i världen har ett speciellt förhållande till.
Sammanhållning och beslutskraft krävs mer än någonsin. De mycket starka globala reaktionerna på lördagen visade att det finns en möjlighet att bryta den internationella förlamning som länge präglat världspolitiken.

President Hollande pekade på lördagen ut Islamiska staten som ansvarig för illdådet. Om dess barbari ska kunna tryckas tillbaka behövs breda, globala initiativ. Krigen i Syrien och Irak, sönderfallen i Jemen och Libyen – den djupa oron i Mellanöstern ger livsfarlig näring till de mest extrema våldsverkare och fanatiker. Fred behövs inte bara för att flyktingar som flyr förtrycket ska kunna återvända hem, stabiliteten är nödvändigt för att komma åt jihadismens rötter.
Ett splittrat FN, ett svagt EU, ett inåtvänt USA, ett Kina med ekonomiska problem, ett auktoritärt Ryssland – allt detta gör sammantaget uppgiften så mycket svårare.

Terrorismen kan aldrig besegras av ett enskilt land. Och den kan heller inte slås tillbaka enbart med militära medel, även om dessa också behöver ingå i en motoffensiv. IS kan inte tillåtas härja mellan Syrien och Irak; bredast tänkbara internationella koalition måste trycka tillbaka mördarna och upprätta säkra zoner för civilbefolkningen. Sverige bör fortsätta att stödja dessa ansträngningar aktivt.

Men ett långsiktigt stabilt styre av Irak och Syrien, där grundläggande mänskliga rättigheter respekteras, kan bara åstadkommas genom förhandlingar som inkluderar en stor del av samhället.

Afghanistan visar att utmaningen är enorm. Men vilket är alternativet? Flyktingkrisen påverkas av detta, terrorismen gör det, chanserna till fred och försoning likaså.

Frankrike och världen har sorg. Åren mellan Berlinmurens fall den 9 november 1989 och terrorn i New York och Washington den 11 september 2001 framstår allt mer som en parentes i vår nutidshistoria, en lyckosam period vars fönster smällts igen. Vi lever i stället med konstant oro, med kriser som avlöser varandra och krig som fördjupas. Allt hänger samman. De människor som under hösten flytt till Europa har inte sällan gjort det för att undkomma samma slags terror som nu hemsökt Paris. Måtte de inte få betala ett dubbelt pris för den motoffensiv som måste följa.

Världens demokratier har inget annat val än att hålla ihop och stå fast vid sina kärnvärden, så som dessa i århundraden format Frankrike och trikoloren: liberté, égalité, fraternité.

Läs mer. Fler krönikor av Peter Wolodarski

Lyssna på polisen som varnar för lynchstämningKraven på sanning och relevans är centrala för all journalistik. De ökar i betydelse med internets snabbhet.

• Låt SD vråla för sig själva i svensk politikSverigedemokraterna försöker polarisera Sverige genom att vrida upp ljudnivån maximalt. De andra partierna bör svara skarpt i normal samtalston.

• Vad gör Sverige om det otänkbara inträffar? I teorin är länderna kring Östersjön tillsammans rika och motstånds­kraftiga. I verkligheten är de splittrade och därmed svaga.