Tiden har hunnit ikapp dagens biobankslag. Men den nya lag som socialdepartementet tänker sig är ett riktigt dåligt alternativ.
Det kom ett pressmeddelande. Avsändare var Stockholms läns landsting. Och syftet: att avråda de personer som har sparade prov i PKU-biobanken eller andra biobanker "att ta förhastade beslut om att kassera dessa prov". För den utredning som nu tillsatts för att se över den fem år gamla biobanks-lagen har inte "som hävdats i massmedia" till uppgift att utreda i vilken mån "polisen får tillgång till PKU-biobanken". Översynen syftar i stället, enligt avsändaren, "till att stärka integritetsskyddet".
Men Stockholms läns landsting har läst utredningsdirektiven med en särdeles välvillig blick. För mitt ibland dessa ibland något styltiga och svårbegripliga resonemang finns formuleringar som får det att isa sig i ådrorna. Det finns förstås ingenting som säger att utredarens slutsatser går i samma riktning. Men att socialdepartementet resonerar som om allas våra kroppar vore deras känns onekligen olustigt.
En utgångspunkt i direktivet är att "alla som lämnar vävnadsprov ska omfattas av lagen oavsett av vilken anledning provet tas och var det tas". I dag säger lagen att varje patient ska ta ställning till om prov får tas och vad de ska användas till. Skulle läkarna och forskarna låt säga tio år senare komma på något nytt användningsområde så måste de fråga en gång till. Det vill socialdepartementet ändra på.
Formuleringen om att det är ointressant var provet tas inger också oro. Det kan handla om prover vid kliniska prövningar av läkemedel utanför sjukhusen. Men det torde också kunna handla om vävnadsprover från polisen, även om det inte sägs uttryckligen. Som att kontrollera generna hos alla rattfyllerister till exempel. Det är inte utan att man kommer att tänka på den systematisering av människan och hennes egenskaper som frenologer och rasbiologer sysslade med. Men i stället för att mäta kranier, avstånd mellan ögonen och pannlängd så ägnar vi oss numera åt att dissikera kromosomer.
Det här med att man som patient lämnat samtycke för en viss användning tar socialdepartementet lätt på. Sparade prover bör kunna användas till annat eftersom "både den enskilde och samhället har ett intresse av att forskning kan bedrivas". Integritet, javisst. Men bara efter en bedömning av "vilka värden som går förlorade om materialet i en biobank inte kan komma till användning".
Och jodå, Stockholms läns landsting, i utredningsuppdraget ingår visst att undersöka i vilken grad polisen ska få tillgång till PKU-registren. Utredaren ska "analysera vilka behov de brottsbekämpande myndigheterna har av att kunna ta vävnadsprover från PKU-biobanken i beslag". Perspektivet är de brottsbekämpande myndigheternas. Inte de individer som anförtrott vården att ta blodprov på sina nyfödda att använda i medicinskt syfte.
Sjukvården sitter på ett potentiellt dna-register över alla svenskar födda efter 1975. Socialminister Göran Hägglund funderar nu på att lagfästa rätten för polisen att kika in. Som om inte det vore nog funderar socialdepartementet på om det inte vore bra om alla blodprover som tas på gravida också sparades systematiskt som en "mycket viktig basresurs för forskning om kvinnors reproduktiva hälsa och barns hälsa".
Den personliga integriteten är satt under attack. FRA vill åt våra tankar. PKU åt vår kropp.