Företrädare för NTF, däckbranschen och Transportarbetareförbundet, gick på DN Debatt 18/9 till storms mot Stockholms stads planer på att förbjuda dubbdäck på vissa gator. Jag kan hålla med om att den valda metoden är stollig och inadekvat.
Däremot har de tre skribenterna fel när de bagatelliserar hälsoeffekten av partiklar som rivs upp av dubbdäck. De ger visserligen inte upphov till lika allvarliga följder som de nanopartiklar som kommer ur avgasrören, men det betyder inte att man kan bortse från deras effekt på människors hälsa. Vad som oroar mest är inte halterna på Hornsgatan utan effekterna i Södra länken, Norra länken och Förbifart Stockholm.
Tunnlar omfattas inte av EU:s miljökvalitetsdirektiv och man kan redan nu under vinterhalvåret se hur luften i Södra länken bildar en gråaktig dimma under högtrafiktid. Med ytterligare många kilometer av motorvägstunnlar kommer yrkestrafikens förare på sikt att utsättas för kraftig exponering. Även dagliga pendlare som har känsliga luftvägar kan få problem. Stockholm måste således lösa dubbdäcksproblemet.
En annan hälsoaspekt är att dubbdäck ger 2-6 dB högre buller och sliter så mycket på underlaget att väghållarna inte vill satsa på dränasfalt som dämpar däck-vägbanebullret.
De tre hänvisar till teoretiska beräkningar av olyckseffekten. Bättre vore att studera vad som faktiskt hände i Oslo, Bergen och Trondheim när användningen av dubbdäck avgiftsbelades.
I Oslo genomfördes reformen 1999. Bilägare fick bidrag om de lämnade in dubbdäck och samtidigt uppvisade kvitto på köp av dubbfria vinterdäck. Samtidigt infördes en avgift för dem som fortsatte att köra med dubbdäck. Säsongen därpå bortföll bidraget medan avgiftssystemet behölls. Bilister som gör tillfälliga besök i Oslo kan köpa tillstånd för en eller flera dagar. Dubbdäcksanvändningen sjönk till 20 procent, men reformen orsakade inte fler allvarliga olyckor i Oslo. Jag är dock osäker på om effekten på Oslobilarnas användning i andra delar av landet studerats.
Oslomodellen borde utgöra ett förstahandsalternativ för Stockholm. Genom att inte förbjuda dubbdäcken skapas den flexibilitet som behövs för att reducera de negativa effekterna till ett minimum. Den som vintertid ofta använder bilen för färder på isiga vägar väljer förmodligen att betala avgiften, medan den som bara kör i Stockholm med förorter troligen föredrar det dubblösa alternativet. Man får alltså en naturlig och kostnadseffektiv uppdelning av bilisterna. Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, som åberopas av de tre, förordar det norska systemet.
Per Kågeson
fil dr i miljösystemanalys