SVT om "Ett fall för Louise": Programmet visar att det finns möjlighet till förändring och förbättring.
Ett problem just nu Kattis Ahlström, är att du på DN Debatt den 24 oktober i din välvilja kränker. Kränker barns rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Läs också artikel 12 och 13 i FN:s barnkonvention. Huvudidén med SVT:s program ”Ett fall för Louise” är att lyssna på hur barn ser på viktiga och allvarliga saker i sin vardag. En erfaren psykoterapeut, Louise Hallin, samtalar sedan med föräldrarna och ger dem konstruktiva råd. Det är den vuxne som har ansvar när ett barn inte mår bra. Det är vuxna som har möjlighet att driva förändring.
Det kan vara ett dilemma att återge barns berättelser i tv – självklart. Det är något vi ständigt diskuterar och arbetar med. Men Kattis Ahlström avfärdar alla möjligheter för barn och unga att berätta om svåra saker i tv med ett diffust hot, där undertexten är ”då händer det ännu hemskare saker”.
En av vår tids stora utmaningar är att ge barn individuella rättigheter. Och vi ska göra det samtidigt som vi fortsätter att vara föräldrar och vuxna. Ingen demokratiseringsprocess har varit möjlig utan yttrandefrihet. Vi anser att man sviker barnen om man abdikerar inför svårigheterna att hitta sätt för barn att berätta i tv.
Vi tycker att ”Ett fall för Louise” bryter ett mönster och visar att det är bra att berätta, att det är en möjlighet till förändring och förbättring. Vi hoppas att programmet stärker tanken om att öppenheten är en god kraft. Hur konstigt det än kan låta i Kattis Ahlströms öron så är faktiskt hela idén med ”Ett fall för Louise” att våga låta barn och vuxna berätta och tro på att det leder framåt.
Att jämföra programmet med ”Nannyakuten” är direkt oförskämt. ”Ett fall för Louise” är raka motsatsen. Den pappa som du misskrediterar är en pappa som vågar stå för att han vill förändra ett mönster i sin familj – även om svaret är att det tar tid.
Gränserna förflyttas i tv. Ja det gör de! Samhället förändras, vissa saker till det bättre och andra till det sämre. Vi har att förhålla oss till en omvärld där våra barn lever sina liv på internet – bra och dåligt. Sverige har förändrats. Det anses inte längre opassande att kvinnor uttalar sig offentligt och vi gömmer inte handikappade och psykiskt sjuka på avlägsna institutioner. Men när det kommer till barnen utmanas den mest grundläggande samhällsinstitutionen.
Familjen är barnens främsta trygghet. Just därför är det också viktigt att den öppnas för yttrandefriheten. Kan vi i tv visa det naturliga i att barn FÅR uttala sig, att barns berättelser räknas, då är mycket vunnet!
Johan Brånstad
projektledare dokumentär
Ingemar Persson
programchef dokumentär
Maria Groop Russel
programbeställare fakta/dokumentär