Replik: "Vi måste få visa att barns berättelser räknas"
Publicerat 2009-11-01 00:50
SVT om "Ett fall för Louise": Programmet visar att det finns möjlighet till förändring och förbättring.
Dela med andra:
DN Debatt 24 oktober
Ett problem just nu Kattis Ahlström, är att du på DN Debatt den 24 oktober i din välvilja kränker. Kränker barns rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Läs också artikel 12 och 13 i FN:s barnkonvention. Huvudidén med SVT:s program ”Ett fall för Louise” är att lyssna på hur barn ser på viktiga och allvarliga saker i sin vardag. En erfaren psykoterapeut, Louise Hallin, samtalar sedan med föräldrarna och ger dem konstruktiva råd. Det är den vuxne som har ansvar när ett barn inte mår bra. Det är vuxna som har möjlighet att driva förändring.
Det kan vara ett dilemma att återge barns berättelser i tv – självklart. Det är något vi ständigt diskuterar och arbetar med. Men Kattis Ahlström avfärdar alla möjligheter för barn och unga att berätta om svåra saker i tv med ett diffust hot, där undertexten är ”då händer det ännu hemskare saker”.
En av vår tids stora utmaningar är att ge barn individuella rättigheter. Och vi ska göra det samtidigt som vi fortsätter att vara föräldrar och vuxna. Ingen demokratiseringsprocess har varit möjlig utan yttrandefrihet. Vi anser att man sviker barnen om man abdikerar inför svårigheterna att hitta sätt för barn att berätta i tv.
Vi tycker att ”Ett fall för Louise” bryter ett mönster och visar att det är bra att berätta, att det är en möjlighet till förändring och förbättring. Vi hoppas att programmet stärker tanken om att öppenheten är en god kraft. Hur konstigt det än kan låta i Kattis Ahlströms öron så är faktiskt hela idén med ”Ett fall för Louise” att våga låta barn och vuxna berätta och tro på att det leder framåt.
Att jämföra programmet med ”Nannyakuten” är direkt oförskämt. ”Ett fall för Louise” är raka motsatsen. Den pappa som du misskrediterar är en pappa som vågar stå för att han vill förändra ett mönster i sin familj – även om svaret är att det tar tid.
Gränserna förflyttas i tv. Ja det gör de! Samhället förändras, vissa saker till det bättre och andra till det sämre. Vi har att förhålla oss till en omvärld där våra barn lever sina liv på internet – bra och dåligt. Sverige har förändrats. Det anses inte längre opassande att kvinnor uttalar sig offentligt och vi gömmer inte handikappade och psykiskt sjuka på avlägsna institutioner. Men när det kommer till barnen utmanas den mest grundläggande samhällsinstitutionen.
Familjen är barnens främsta trygghet. Just därför är det också viktigt att den öppnas för yttrandefriheten. Kan vi i tv visa det naturliga i att barn FÅR uttala sig, att barns berättelser räknas, då är mycket vunnet!
Johan Brånstad
projektledare dokumentär
Ingemar Persson
programchef dokumentär
Maria Groop Russel
programbeställare fakta/dokumentär
Visar 1-10 av 10. Per sida:
Jag tycker i den här frågan att man bör fråga barnet inte som i disscusion som förs på Debatt prata över huvudet på barnet det är överbesyddat.
SVT Gör programmet för att barnet ska få föra sin talan. inte som Cattis tro att barnet tar skada det är inte bäbisar vi talar om.
Lasse Lind, 01:25, 6 november 2009. Anmäl
Plattityder och pompösa brösttoner präglar det debattsvar där en trio ansvariga för SVT:s dokumentärprogram försöker försvara det kritiserade programmet "Ett fall för Louise". Artikeln lämnar oss kritiska TV-tittare i sticket. Vi har fått ett goddag-yxskaft-svar på våra kritiska funderingar kring barns utsatthet i ett program av detta slag. För vem har något att invända mot att barn har "rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet" eller att man ska "lyssna på hur barn ser på viktiga och allvarliga saker i sin vardag" och andra förnumstigheter. Nyckelordet i det senare citatet är lyssna, vars innebörd i det här sammanhanget är närmast motsatsen till att exponera barn med problem i bild i ett massmedium som TV. Att dokumentärstrion på SVT tycker att mycket är vunnet med att "vi i TV (kan) visa det naturliga i att barn FÅR uttala sig, att barnberättelser räknas" är i det här sammanhanget - med tanke på berättelsernas känsliga och privata karraktär - ren cynism. Av den varan får vi tillräck
Erik Holm, Göteborg, 14:23, 5 november 2009. Anmäl
Svt:s försvar av sin programserie chockerar verkligen. Ingenstans i Kattis Ahlströms artikel finner jag ett ifrågasättande av barns rätt att yttra sig! Vad hon vänder sig emot är blottläggandet av barnens känslor i TV! Reaktionen från de tre representanterna från SVT är häpnadsväckande och antyder konstigt nog att det som inte händer i TV inte sker alls! Deras försvar gör mig stum av häpnad men är kanske att förvänta sig om man tar i beaktande en detalj sonm namnet på serien. Redan här sätts barnet åt sidan och fokus läggs på terapeuten som i förlägningen representerar de som gör programmet, och deras egenintressen. Att de själva hävdar att de har barnets bästa i åtanke känns som en extrem nivå av självbedragelse. Varför skulle familjen gagnas av själva exponeringen i TV? Jag trodde det var processen i deras eget liv som skulle leda till förändring,, och den har, tänker jag, mycket lite med TVn att göra.
Eva Lupin, 08:47, 4 november 2009. Anmäl
Jag tycker inte barnen exploateras, men jag kan hålla med om att det är en form av utpressning. Jag tror nämligen att barnen får ut vad de vill ha, och föräldrarna med, men till ett pris de flesta inte vågar betala. Å andra sidan så är mervärdet stort. Jag liksom alla andra här är ju inte perfekt och har trots det redan insett hur viktigt det är att lyssna på barnen och bla bla bla.. men hur? Hur gör man? Detta är inte teorier, det är empiriska instruktioner till oss här hemma som går rakt in i hjärtat och får mig att verkligen tro på detta mer än som en politiskt korrekt hållning gentemot barnen. Dessutom är inte tv-exponering en töntig sak bland ungdomarna, hur den än ser ut.. det skänker vikt och legitimitet till deras person och de tenderar tvärtom att bli allas plötsliga bästis för att de synts en snabbis i tv. Annat är det med internet vill jag lova..
David, 13:10, 2 november 2009. Anmäl
Arbetar själv med de absolut viktigaste relationerna i livet, de med våra barn. Att barn och deras tankar och känslor kan lära oss enormt mycket förnekar jag inte. Jag älskar att Louise inte kommer med belönings- och bestraffningssystem som föräldrarna ska införa utan fokuserar på föräldrarnas förändring. Ett av de bästa föräldraprogammen men när jag har tänkt till lite inser jag att det verkligen skulle vara bäst om de hade skådespelare istället. Barn exploateras på ett sätt som inte är till barnens fördel. Barnens bästa bör vara i centrum och det är det inte nu. Tanken var god men kan göras ännu bättre. Vi behöver program som ökar vår medvetenhet och utvecklar vårt föräldraskap. Dessa relationer är oerhört viktiga för både föräldrarnas och barnens framtid.
Britt-Marie,
Man får aldrig se hela bilden i media. Det är i princip en omöjlighet vad det än gäller.
Att hävda att barn inte ska öppna sig i tV utifrån en allmän försiktighetsprincip eller med oro för att de ska mobbas i skolan efter att varit med i tv får massvis med absurda konsekvenser om man alltid ska tillämpa en sådan princip när det kommer til barn. Utifrån en sådan princip ska de aldrig lämnas ensamma eller få ta ett eget beslut eller ens spela fotboll eftersom det alltid finns risk för att de skadar sig eller råkar ut för en olycka.
c, 00:35, 2 november 2009. Anmäl
Det är självklart att barns rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet ska beaktas. Men gör ni det i TV? Ser vi hela bilden? Ser ni till barns bästa genom att exponera dom? Måste vi inte alltid sätta barns skydd i första hand? Var det barnet som kom till TV och ville berätta sin historia? Är det inte vuxna som bereder vägen och får därefter barnen att uttala sig. Vems yttrandefrihet och rättigheter är det då som beaktas? Det är skillnad att bli lyssnad till i skydd av tysnadsplikten och bli lyssnad till offentligt i TV. Beroende på ålder så ser inte alla barn konsekvensen av sitt handlande. Föresten så gör inte alltid vuxna det heller.
Ni skriver att "Vi har att förhålla oss till en omvärld där våra barn lever sina liv på internet - bra och dåligt." Jag säger om våra ungdomar "OCH".
Vad ni än säger så tycker jag att det var en mycket bra tankeställar Kattis gav oss förra söndagen. Den skapar en bra debatt som måste fortsätta för våra barns skull.
Britt-Marie, 14:45, 1 november 2009. Anmäl
Vi vet att samhället förändras men det innebär inte att vi bara ska flyta med och inte fortsätta att ha ett kritiskt tänkande. I detta senmoderna samhälle måste vi alltid sätta barns skydd i första hand och inte använda yttrandefriheten som en lösning för att barn ska få hjälp. Jag anser att det tandlöst att komma med det som ett argument för att försöka förklara att misstag har begåtts genom att man hänger ut dessa skyddslösa barn och deras föräldrar. Det visar återigen på stor okunskap.om hur barn fungerar och att etik inte tas på allvar.
Åsa Rustas, 13:43, 1 november 2009. Anmäl
Kattis har rätt! Barn ska inte berätta om sina problem i tv, de ska söka hjälp hos psykologen, socialen eller liknande. För att de inte kan bedöma vad detta kommer att få för konsekvenser för dem i framtiden, dessutom kan man inte bli hjälpt med ett par samtal när man har så här grova problem. SVT vet att sådana här serier blir populära hos tittarna, en typ av förnedrings-tv, men de gör inte detta med barnens bästa i åtanke. Jag skulle aldrig kunna exploatera mina barn i tv, den förälder som gör det saknar omdöme, och det gör dessa föräldrar.
tanja, 12:54, 1 november 2009. Anmäl
"Kan vi i tv visa det naturliga i att barn FÅR uttala sig, att barns berättelser räknas, då är mycket vunnet!"
Snyggt! Oerhört snyggt och klokt.
c, 11:45, 1 november 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
