Arbetsförmedlingen förlorade målet mot diskrimineringsombudsmannen. Den muslimska man som myndigheten företrädde fick sin a-kassa indragen då han bedömdes ha saboterat sina möjligheter till en praktikplats genom att vägra ta en kvinnlig representant för det aktuella företaget i hand.

Några av de närvarande vid mötet berättar om hur mannen inte gjorde några nämnvärda ansträngningar att förklara varför han inte ville ta i hand och hur han undvek att se på kvinnan. Hon vittnar om hur hon kände sig kränkt och utanför. Arbetsförmedlingen hävdar att den grundade sitt beslut på mannens samlade uppträdande, inte enbart på den uteblivna handskakningen.

Blott den som står till arbetsmarknadens förfogande har rätt till arbetslöshetsersättning. Och det gör inte den som går på en intervju, lägger upp fötterna på bordet och förklarar sig ointresserad av jobbet. Däremellan finns förstås ett helt spann av beteenden. Men det torde vara svårt att juridiskt slå fast vad man signalerat med kroppsspråk och attityd och i vilken mån det är ett skäl för indragen a-kassa.

Rent principiellt finns ändå ett par saker att säga om domen. Det aktuella arbetet skulle ske vid en tekniskt avancerad maskin där handskakningsförmågan är ointressant. Om mannen däremot varit aktuell för en praktikplats eller ett arbete inom vården där det hör till jobbet att ta i människor, skulle han förstås diskvalificerat sig omedelbart genom att vägra ta i hand vid anställningsintervjun.

Det viktiga måste vara hur man klarar av jobbet, inte om någon företagsledare blir stött under anställningsintervjun. Olika yrken ställer olika krav. Turban funkar inte vid en svarv, långärmat inte inom vården och kroppskontaktsmotstånd inte inom yrken där kontakt, kroppslig eller mental, är någon form av förutsättning för att kunna göra ett bra jobb.