Signerat – Gunnar Jonsson.
Efter flera års torka på Afrikas horn uteblev den senaste regnperioden helt. Skördarna har förtvinat, boskapen dött av brist på bete. För de fattiga på landsbygden råder redan nödläge, och svälten kräver allt fler offer särskilt bland barnen.
Afrika har på senare tid klarat sig undan svåra hungerkatastrofer, men nu beräknas 10–12 miljoner människor i Somalia, Kenya och Etiopien behöva hjälp att överleva. Situationen blir alltmer prekär när det gäller livsmedel, rent vatten och mediciner.
Av de 10 miljarder kronor världen borde skramla fram finns bara hälften, enligt FN, trots flera månaders varningar om Afrikas horn. Rika länder är pressade av finanskrisen, och det är lättare att få gehör för appeller efter en plötslig jordbävning än vid en sakta växande livsmedelsbrist.
Kanske har de globala klimatförändringarna med saken att göra. Problemet tycks dock i första hand vara väderfenomenet La Niña som regelbundet ger översvämningar på vissa håll och torka på andra.
Men den mänskliga faktorn är avgörande för krisen. Någon fungerande stat har inte existerat i Somalia på 20 år. Inbördeskrigen mellan olika miliser har avlöst varandra. Bistånd hamnar i fel fickor och används för att köpa allierade, hjälporganisationernas anställda hotas till livet. Den islamistiska rörelsen al-Shabaab har periodvis vägrat att släppa in livsmedelshjälp.
Lägren för somaliska flyktingar i Kenya och Etiopien är överfulla, samtidigt som dessa grannländer har egna bekymmer. Ingenstans i regionen har långsiktiga investeringar för att göra byarna mer motståndskraftiga prioriterats, strukturer saknas för att underlätta matdistributionen, den privata sektorn är för svag.
Torkan har höjt de lokala priserna på durra och majs. Ute i världen har livsmedel också blivit dyrare, vilket försvårar för hjälporganisationerna. Globalt finns ingen brist på mat eller odlingsbar mark, men mängder av handelshinder (inte minst EU:s snedvrider den internationella marknaden.
Biståndet måste fram. Människorna på Afrikas horn dör utan akut hjälp. Men mellan katastroferna är både rika och fattiga länder skyldiga att göra sitt för att förebygga dem.