För några år sedan skrev jag en artikel där jag uttryckte min tveksamhet inför kommersiellt surrogatmödraskap. Ett läsarmejl fick mig att bli än mer skeptisk.
Det var elegant, men spydigt, skrivet. Mannen var homosexuell och levde sedan flera år tillbaka med en annan man i en tillvaro där ingenting, mer än en liten avkomma, fattades. Och säg, hur kunde jag vara så egoistisk att jag ifrågasatte deras rätt att få denna längtan tillfredsställd.

Men nu var det ju inte männens ”rätt” (som för övrigt inte är någon rätt) att bli föräldrar jag ifrågasatte utan deras rätt att välja bort en mor till sitt barn. Åtskilliga homosexuella män väljer att skaffa barn med en eller två lesbiska kvinnor. Men det kräver förstås samarbete med den blivande mamman. En helt annan sak är att använda fattiga kvinnors kropp till något som är potentiellt livsfarligt för att rika män ska kunna leva ett liv fritt från kvinnor.

Jag gillar inte den patriarkala, bortskämda tonen: om män har ett behov så är det kvinnors skyldighet att hjälpa dem att tillgodose det. Att kvinnor måhända har egna, och kanske motstridiga, behov blir i detta sammanhang irrelevant.

SvT:s ”Korrespondenterna” gjorde i onsdags ett svep över västvärldens ”barnlängtan”. Ett inslag handlade om äggdonation i Ukraina och ett om surrogatmödrar i Indien. Inget handlade om spermadonation i Danmark. Då hade antagligen hela tesen om den rika världens utnyttjande av den fattiga gått förlorad.

Men om äggdonation ska jämföras med något är det inte surrogatmödraskap utan spermiedonation. Att donera ägg är förvisso avsevärt krångligare än att donera sperma eller att vara blodgivare. En förklaring till att så få svenska kvinnor är villiga att donera är sannolikt att de inte får ett öre för besväret. Ukrainska kvinnors beredvillighet kan på motsvarande sätt förstås i termer av att de får jämförelsevis mycket för besväret.

Slutligen bara: är inte begreppet ”barnlängtande” lite missvisande för heterosexuella par i fertil ålder som gör allt för att få ett barn utom att adoptera. Vore inte ”reproduktionslängtande” en bättre beskriving?