Signerat – Rikard Westerberg.
För de borgerliga var gårdagens opinionsundersökning från SCB halvkul läsning. Jämfört med valet 2006 backar samtliga allianspartier utom Moderaterna som står stilla. Oppositionen har däremot anledning att vara nöjd. Tack vare Miljöpartiets ökande popularitet skulle vänsterblocket få egen majoritet om det var val i dag.
Mest nöjd är såklart Sverigedemokraterna som med 5,1 procent av väljarstödet är större än KD och C. Att få figurera på debattplats i Aftonbladet har onekligen stärkt partiledaren Jimmie Åkesson.
I förra valet satsade alliansen stort på ett kort: utanförskapet. Fler skulle komma i arbete genom att det skulle bli mer lönsamt att jobba. Vägen från bidrag till jobb skulle breddas. Budskapet gick hem hos väljarna som dessutom hade ledsnat på en allt tröttare Göran Persson.
Regeringen har på det stora hela hållit vad den lovat. Inkomstskatterna har sänkts, ersättningsnivåerna har sjunkit något och kriterierna för att få bidrag har blivit tuffare. Problemet är att utanförskapet, mätt i antal personer försörjda genom sociala ersättningar, nu ökar igen, enligt Konjunkturinstitutet och SCB. Ohälsotalen sjunker men de ersättningar som är relaterade till arbetsmarknaden ökar. Det gör också socialbidragen.
Ökningen beror naturligtvis på krisen. Men för en statsminister som lovade att bli utvärderad efter hur hans regering lyckats bekämpa utanförskapet ser det mörkt ut. Nu är det bråttom att hitta en ny berättelse – en ny verklighetsbeskrivning – som väljarna kan känna igen sig i och känslomässigt knyta an till. Regeringsduglighet, ansvarstagande och oenighet inom vänsterblocket räcker inte som slagträn i valrörelsen.
En berättelse om hur regeringen vill öka innanförskapet vore inte dumt.