Kors i taket! Folkpartiet har i veckan släppt ett miljöpolitiskt dokument som inte kretsade kring, nämnde eller ens andades kärnkraft. Förslaget ägnades enkom åt havet och naturvården, och bröt i somligt av mot alliansens gemensamma anbud på miljöområdet.

Det finns uppenbara skillnader, som i rovdjurspolitiken. Folkpartisterna kallar frågan ”angelägen” och säger sig vilja påskynda invandringen nya vargar. Formuleringen i dokumentet är visst vag, men folkpartisterna känner sig inte manade att sätta ett tak för antalet nya vargar. I alliansens gemensamma miljöpolitiska arbetsgrupp däremot talas om ”högst 20” nya vargar inom den närmsta femårsperioden.

Folkpartiet vill också att länder ska ha möjligheten att införa akuta och ensidiga fiskestopp, och att forskarnas bedömning om fiskekvotsstorlek ska vara ”legalt bindande tak”. Alliansens samlade uppfattning talar om ”regionala beslut” och att politiker ska ta ”utgångspunkt” i vetenskapens råd om fångstkvoter.

Det finns också mer subtila skillnader. Programmet är skrivet i avvikande intonation, svår att direkt citera. Hänsynsreglerna i skogsvårdspolitiken ”bör kunna” skärpas, anslaget till biologisk mångfald ”behöver sannolikt höjas”, heter det hos Folkpartiet. Resonemangen saknas i alliansens gemensamma skrivning.

Folkpartiet diskuterar också handelsgödsel, om än i en skrivning som är svår att polemisera mot – ens för en centerpartist. Om användningen av handelsgödsel ”ökar markant” tycker folkpartisterna att ”det finns skäl att överväga” att återinföra skatten.

Det borgerliga blocket har en tydlig uppdelning i fråga om politikområden. Folkpartiet sköter skolfrågor, kristdemokrater är dominerande inom vårdområdet. Och så vidare. Men varje parti har ändå en självständig uppfattning på varje område, ett komplett politiskt program.

Frågan för den enskilde blir vad detta egentligen har för bäring på den samlade politiken. Är det ens möjligt att rösta på en kristdemokratisk skolpolitik? En folkpartistisk miljöpolitik? Eller kommer varje parti alltid att kompromissa bort allt som inte är särskilt hjärtenära, det som faller utanför nischen?

Partiföreträdare skulle hävda att storleken har betydelse: ett större parti har större inflytande också i ett nära samarbete. Men det är en sanning med modifikation, för varje parti har en inre prioriteringsordning. En allians är en affär som bygger på kompromisser, och för det enskilda partiet är somligt alltid av större betydelse än annat.

Men, men. En får glädja sig åt det lilla. Folkpartiets program var åtta sidor långt och inleddes med en strof om blåvingen. Alliansens gemensamma program tog 50 sidor i anspråk, men inte en endaste dagfjäril fick plats.