Signerat

Kultur spelar roll – både för offer och förövare

I två år har killgäng ofredat flickor vid Europas största ungdomsfestival We are Sthlm.
I två år har killgäng ofredat flickor vid Europas största ungdomsfestival We are Sthlm. Foto: Alexander Tillheden/We

Vi var många som nickade igenkännande vid frukostbordet framför Hanna Fahls text om händelserna i Köln (DN 8/1): ”Det är en fasansfull händelse, ofattbar, och också så... bekant. Principen, inte skalan.”

Hon beskriver mellanstadiet, kroglivet och hur män reagerat på att bli nekade.

Av alla sammanhang jag befunnit mig i på svensk mark var det som värst under Stockholmsveckan i Visby. Kultur spelar roll. Att Stureplan flyttar till Gotland en vecka påverkar vad människor uppfattar som acceptabelt beteende.

Oavsett om det gäller en kultur som utvecklats under en festvecka eller i samhället i stort så påverkar den.

Många menar nu att det som är relevant, och borde diskuteras, är att gärningsmännen i Köln alla var män. Ingenting annat. Men att olika kulturer bär på olika värderingar är ett faktum.

Ju mer norm ett beteende är, ju färre som reagerar på att en man tar sig friheter med en kvinnas kropp, desto mindre kostnad för den som gör det.

Därför är det inte bara principen, utan också omfattningen, som avgör hur fria och trygga kvinnor kan känna sig. Om åtta av tio moment i en kvinnas vardag kan bedömas innehålla risken att utsättas för sexuella trakasserier är det en stor ofrihet jämfört med en tillvaro där ett av tio moment medför samma typ av risk.

Om åtta av tio män är uppfostrade i en kultur där synen på kvinnan är att hennes kropp tillhör en man skapar det en helt annan norm än om en av tio män har fostrats så. Det betyder varken att individer inte bär ansvar för sina handlingar eller att de saknar möjlighet att inte följa den rådande normen.

Men kultur spelar roll. Också för offren.

När uppgifter nu avslöjats om att ofredanden har skett i stor skala också i Kungsträdgården väcks nya frågor. En av dem är varför inte polisen rapporterade. En annan är varför flickornas vittnesmål inte nådde ut ändå? Varför reagerade inte fler, starkare?

Kanske har många varit så säkra på att Sverige trots allt är bättre än andra länder och därför inte reagerat lika starkt på berättelser från festivaler och skolkorridorer.

I ett samhälle där mängder av flickor blir tafsade på utan att det leder till några reaktioner etableras också en bild hos unga att detta är om inte okej så i alla fall svårt att komma ifrån. En kultur som accepterar.

Detta intygar också flera av de flickor och unga kvinnor som nu tillfrågas. Aya Yanis berättar i Aktuellt om hur killar ”bara får för sig att det är helt okej” att tafsa. På frågan hur det känns svarar hon: ”det är lite obehagligt, men man lär sig att hantera sånt”. ”Alla tjejer är vana vid det”, fyller Anna Nicander i.

Alla tjejer är vana vid det.

Det är dags att höja rösten. Ingen ska behandlas som om hennes kropp vore allmän egendom – ett budskap som samhället uppenbarligen har misslyckats att förmedla, både till flickor och pojkar.