Signerat

Tröttsamt gnäll på politiker

Stefan Sauk och andra som delar skådespelarens politikerförakt underskattar sin egen roll. Vi får de politiker vi förtjänar, skriver Amanda Björkman.

”Ett gäng backstabbers som klättrar på varandra, det är vad det är”, ”civilkuraget är ju inte det första man tänker på”.

Det finns få yrkeskategorier som är så tacksamma att hacka på som politiker. Fråga bara skådespelaren Stefan Sauk efter hans utläggningar i ”Stjärnorna på slottet” (SVT 26/12).

Och nog finns det mycket att vara kritisk till. Som att politiker fattar fel beslut, för många beslut eller inga beslut alls. För att de inte lyssnar på väljarna tillräckligt mycket eller ständigt har ett blött finger sträckt mot opinionsvinden. För att deras budskap är förenklat eller inte låter sig förstås.

Allt är en fråga om tycke och smak, värderingar och åsikter.

Det finns med säkerhet politiker som stämmer in på Sauks beskrivning. Men om man nöjer sig med att förbanna samtliga som en och samma sort, ett gäng karriärister som bara hugger andra i ryggen, tror jag att man gör sig skyldig till två grova felbedömningar.

För det första är det dogmatiska budskapet fel i sak. Politiken är full av människor som dras dit för att de vill påverka samhället i olika riktningar. Som brinner för ett mer liberalt, socialistiskt eller konservativt Sverige. Där det främst är övertygelsen som får dem att tillbringa timmar med att föra protokoll på nämndmöten i kommunen Gud glömde eller möta väljare på något av landets folktomma och regniga torg.

För det andra tror jag att Sauk och andra som delar hans politikerförakt underskattar sin egen roll; vi får de politiker vi förtjänar.

Det är upp till var och en att göra en ansträngning – ta reda på vilket parti som står närmast de egna övertygelserna, vilka personer som kan förvalta ett kryss på valdagen och vilka kommunpolitiker som matchar visionerna om hemorten.

På samma sätt som det är viktigt att ställa höga krav på de valda, borde det vara självklart att ha höga förväntningar på den som väljer.

Politik sägs ibland vara som vilken annan konsumtion som helst. Och Stefan Sauks beteende påminner onekligen om en missnöjd kund som förklarar för kundservice att han minsann inte behöver titta närmare på varan för att veta att den är undermålig.

Men vi är inte missnöjda konsumenter, vi är medborgare. Om vi inte har förtroende för våra folkvalda har vi ett ansvar att byta ut dem. Och för den som på fullaste allvar tror att det är bristen på civilkurage som förenar dagens politiker återstår mycket arbete.