Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

För många skattekronor slösas på extremister

Hur många skattemiljoner har finansierat extremister i deras arbete? Sofie Löwenmarks reportageserie på Timbros nya sajt Smedjan ger en dyster bild av hur de pengar som varit avsatta för att stödja barn- och ungdomsorganisationer faktiskt har använts.

I genomgången hittar man ett projekt som har fått hundratusentals kronor av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) för att starta en hemsida, och som – trots att hemsidan uteblev – ändå fick mer pengar året därpå.

Kring vissa organisationer syns extremister med kopplingar till våldsromantik, homofobi, antisemitism och en syn på kvinnor som bara kan beskrivas som sorglig.

Lika vårdslöst som MUCF tidigare har kastat i väg bidrag, lika godtyckligt väljer myndigheten nu att avslå ansökningar.

En av dessa organisationer är enligt Löwenmark Sveriges förenade muslimer (SFM). Föregångaren, Troende unga framtida förebilder, lades ner efter att ha blivit av med bidragen på grund av antidemokratiska budskap. Den nya organisationen tog vid där den gamla slutade, i samma lokaler och med samma centralfigurer. Kopplingarna till extremister kvarstod. Vips började projektpengarna att trilla in igen.

Men lika vårdslöst som MUCF tidigare har kastat i väg bidrag, lika godtyckligt väljer myndigheten nu att avslå ansökningar. Sedan årsskiftet är det hårdare tag som gäller.
I december kom beskedet att Sveriges unga muslimer (SUM) och Sverigedemokratisk ungdom (SDU) hade fått avslag på sina ansökningar. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor förklarade varför (TT 19/12): ”Vi gör nu en striktare bedömning av vad det innebär att respektera demokratins idéer.”

I avslagen klargör myndigheten att den tidigare har tillämpat en väldigt vid definition av vad som kan anses vara demokratiskt, vilket är ett villkor för att få bidrag. Gränsen var då det "som får uttryckas i Sverige”. Alltså: vad som helst som inte är direkt olagligt att uttrycka har varit godtagbart.

Nu är det annorlunda. Arbetet mot intolerans och diskriminering får till exempel inte motarbetas, eftersom det är ologiskt att stödja projekt som motarbetar myndighetens andra uppdrag, resonerar man.

Men när det sedan är dags att förklara varför just SUM inte klarar detta lyser beläggen med sin frånvaro. I stället nöjer sig beslutsfattarna med att förklara att organisationen ”pekats ut som en miljö där det förekommer individer som inte respekterar demokratins idéer”. Pekats ut? Av vem? Och viktigare: vad är det som över huvud taget får myndigheten att bedöma utpekandet som relevant?

I SDU:s fall motiveras avslaget med dess syn på svenskhet, och det hänvisas även till ”den mycket restriktiva hållningen till invandring”. Men med ett sådant argument skulle de flesta politiska organisationer inte kvala in i dag. Och hur lyder då den demokratiskt godtagbara definitionen av svenskhet?

Kanske har myndigheten bra svar på detta. Men det bryr den sig inte om att visa i sina beslut.

Uppenbarligen är de här bedömningarna så svåra att göra att det både slutar med godtycke och finansiering av verksamheter som inte förtjänar en enda skattekrona. Risken är stor att den som hamnar i strålkastarljuset riskerar sina pengar, medan andra – som sysslar med värre saker – kommer undan.

Det finns ett enkelt sätt att ta bort den orättvisan. För lika självklart som det är att tillåta extrema tankar och åsikter i ett samhälle, lika vansinnigt är det att sponsra dem med skattekronor. Det är dags att slopa bidragen.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.