Ordförandelandet Tjeckien har meddelat att EU kan tvingas bojkotta Durban II, uppföljningen till den antirasistiska FN-konferens som paradoxalt nog urartade i en rasistisk skandal 2001. Även Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier varnar nu för att konferensen i Genève nästa månad kan komma att utnyttjas för att ”göra ensidiga uttalanden om Mellanösternkonflikten”.

Det är ett diplomatiskt sätt att uttrycka farhågorna på. För åtta år sedan ledde antisemitiska utspel till att Israels och USA:s delegater lämnade sydafrikanska Durban i raseri. Trots att skådeplatsen var en konferens på temat antirasism utsattes den judiska staten för en samlad attack från långt mindre demokratiska länder.

Nu, efter att Gazakonflikten piskat upp hatiska stämningar i arabvärlden, pekar allt mot en upprepning av Durban del 1. Konferensen arrangeras även denna gång av FN:s råd för mänskliga rättigheter, en korrupt instans som tyvärr gör mer skada än nytta.

Med Kuba, Iran och Libyen i planeringskommittén var utvecklingen väntad. Men det är märkligt att tystnad råder i Sverige medan debatten rasar för fullt ute i Europa. Lika tyst var det från politiska ledare under Malmökravallerna i samband med Davis Cup-matchen. Enstaka röster vågade ta ton. SSU:s Jytte Guteland insåg att arrangemanget spårat ur och tog tåget tillbaka till Stockholm. Folkpartiledaren Jan Björklund satte fingret på problemet när han ifrågasatte konsekvensen i Malmös agerande genom exemplet handbolls-VM 2011, där Saudiarabien, Kuba och Algeriet sannolikt deltar: ”Är det bara Israel som det är politiskt korrekt att hetsa emot?”. Genève kommer med största sannolikhet att präglas av samma särbehandling.

Hur absurt det än må låta, utgör FN:s ”antirasistiska” konferens ett utmärkt tillfälle för regeringen att ta ställning mot antisemitism.