Signerat - Lisa bjurwald.
Min fiendes fiende är min vän. Det var länge sedan talesättet så väl beskrev en inhemsk situation som i dag, när höger- och vänsterextremister gör gemensam sak mot det israeliska tennislaget i Malmö.
Korsbefruktningen mellan Israelhat och judehat har skapat en hybrid av modern antisemitism som obönhörligen binder samman de olika grupperingarna, oavsett om de likt nazisterna passar på att utnyttja publicitetstillfället, eller som vänstern generas över sällskapet.
Inte ens politikerna verkar gå säkra för stämningarna. Malmös politiska ledning har genom beslutet att låta matchen spelas utan publik legitimerat särbehandlingen av Israel. Att de senaste antiisraeliska demonstrationerna i staden urartat i våldsamheter gör Malmös beslut ännu mer oansvarigt. Vänsterpartiledaren Lars Ohly, som talar under dagens demonstration, har i tidningen Journalisten utnämnt en bevisat antisemitisk blogg till sin favoritlektyr. Det faktum att Mellanösternkonflikten importerats till invandrartäta Malmö har influerat vänsterns retorik och jargong.
En annan huvudtalare är Ammar Daoud, ordförande i Islamiska kulturföreningen. Till Sydsvenskan ville han i förra veckan inte svara på om Israel har rätt att existera. Däremot anser han att liknelsen mellan den judiska staten och Nazityskland är klockren.
”De har nästan samma ideologi”, menar Daoud (28/2).
Socialantropologen Aje Carlbom vid Malmö högskola är kritisk till Islamiska kulturföreningen. ”Vissa saker är helt enkelt inte möjliga att förändra, enligt dem. En grundtanke är att kontrollera kvinnor och kvinnors sexualitet”, säger Carlbom till Sydsvenskan (26/2). ”Vi får ett integrationsproblem om samhället accepterar de här idéerna. Deras syn på kvinnor är inte demokratisk.”
Att bojkotta Islamiska kulturföreningen i stället för Mellanösterns enda demokrati hade varit rimligare.