År 2002 började de svenska apoteken sälja smink. Det borde ha föranlett ägaren till monopolföretaget Apoteket, nämligen staten, att säga att mascara och läppstift inte har med hälsovård att göra, så sluta med det. Men ägaren teg.
Något år senare stod det klart att EU-domstolen inte accepterar den svenska utformningen av apoteksmonopol. Utgången i målet var given, så Apoteket var redan i färd med att befästa sin ställning på hälsomarknaden när domen föll. Man öppnade Apoteket shop; med receptfria läkemedel, tandborstar, hudkrämer och schampo i hyllorna. Läkemedel som ingen annan, än så länge, fick sälja – och varor som såväl parfymerier som matbutiker saluför.
Här kunde ägaren ha ingripit. Men 2005 var regeringen socialdemokratisk och inget hände.
Regeringen Reinfeldt beslöt om omreglering av apoteksmarknaden. Privata apotek ska tillåtas, receptfria läkemedel kunna köpas i mataffärer. Apoteket AB fortsatte sitt varumärkesarbete. Företaget registrerade namnet Apoliva, vars teve-reklam lett till att Facebookgruppen ”Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen” fått över 112.000 medlemmar.
Filmen är för övrigt gjord av Forsman & Bodenfors, liksom kampanjen för sexleksaker i fjol. En av reklamföretagets grundare, Sven-Olof Bodenfors, är sedan december 2006 ledamot i Apotekets styrelse. Men styrelsen sköter förstås inte själva reklamupphandlingen.
Bodenfors sitter inte många dagar till. Socialminister Göran Hägglund meddelar att en helt ny styrelse tillsätts inom några dagar. Skälet är att Apoteket försöker skaffa sig fördelar på den omreglerade marknaden. Något de blivande konkurrenterna inte har möjlighet till innan de vet i vilken omfattning de får köpa gamla statliga apotek.
Då talar vi inte om att skapa hudvårdsserier som Apoliva, som låter statligt kvalitetsstämplat, utan om att knyta upp Ica i samarbete om att sälja i vanliga butiker. Och om massiva reklamkampanjer innan konkurrenterna ens är på banan.
Det är utmärkt att Göran Hägglund tagit sitt ägaransvar. Ett av de stora problemen med statligt ägande är att staten sällan tar sitt ansvar utan låter vd och styrelse hållas till det går alldeles över styr.