Signerat – Peter Wolodarski.
Socialdemokraterna går från oklarhet till oklarhet. Den senaste i raden av överraskande kandidater är Karin Wanngård, föreslagen att bli partiets främsta namn i Stockholms stad.
Att S återigen lanserar en doldis till ett toppuppdrag, säger en del om den kris som partiet befinner sig i. Antingen vill tidigare socialdemokratiska profiler inte längre företräda S, eller så åtnjuter de inte något förtroende hos medlemmarna eller den nya partiledningen.
Frågan är vilket av alternativen som är värst.
Mest intressant när nomineringen av Wanngård presenterades häromdagen var emellertid hur hon uttalade sig i flera medier.
Inget tvivel om att hennes inpass kommer från vänster. Rutavdraget kallar Wanngård nedsättande för en subvention som gynnar ett fåtal med städhjälp hemma. Förbifart Stockholm tycker hon är en dålig idé som kan ersättas med högre trängselavgifter. Och hon anser dessutom att kommunen ska räkna på att köpa tillbaka sitt energibolag från Fortum.
Vänsterpartisterna i Stockholm kan nog inte formulera saken bättre.
Beskeden från Wanngård är ingen tillfällig vänstersväng. Sajten Makthavare.se har gått igenom hennes svar i SVT:s valpejl från förra året och funnit att hon till 77 procent blev vänsterpartist, 73 procent miljöpartist och 68 procent socialdemokrat. Den rikspolitiker som Wanngård ligger närmast är Lars Ohly.
Det står naturligtvis Socialdemokraterna fritt att pröva om denna åsiktsprofil blir en valvinnare i Stockholm 2014, staden där Moderaterna numera är större än S och V tillsammans. Överraskningarnas tid är inte förbi.
Det mest anmärkningsvärda bland intervjuerna var dock när Wanngård fick frågor om ungdomsarbetslösheten, och gjorde klart att unga inte ska ”tvingas ta och låsas in i skitjobb, som att vara säljare och arbeta på provision”.
Jag vet inte om Karin Wanngård någonsin har arbetat med exempelvis telefonförsäljning. Jag vet inte heller om hon anser att det finns fler ”skitjobb” på svensk arbetsmarknad – och vem som i så fall ska utföra dem. Att alla inte kan bli chef på den multinationella IT-jätten Hewlett-Packard, som hon själv, torde stå klart.
Inte heller är det många som får väljarnas förtroende att bli finansborgarråd i Sveriges huvudstad. Frågan är vad Karin Wanngård gjort för att förtjäna det.