Signerat - Håkan Boström.
När jag frågar handläggaren på en av Stockholms största arbetsförmedlingar vilken den största skillnaden är sedan alliansen kom till makten blir svaret: ”Det är väl alla namnbyten på åtgärderna.”
Regeringen Reinfeldt storsatsar på arbetsmarknadspolitik. Senast i veckan meddelades att 40.000 personer ska sättas i ”aktiveringsinsatser”. Skillnaden mot den gamla arbetslivsutvecklingen (Alu) eller Perssons plusjobb förefaller hårfin.
Arbetsförmedlaren jag träffar tycker inte att det fattas resurser. Svårigheten ligger snarast i att hinna fylla platserna och skaffa fram bra praktikplatser. Det kan gå ut över själva jobbförmedlingen. Myndighetens möjlighet att planera framåt blir dessutom begränsad när politiken kan ändras flera gånger om året. I kristider behövs det visserligen extra åtgärder. Att människor röjer sly eller tar promenader med gamla är bättre än att de inte gör något alls. Vissa grupper kan behöva speciella insatser. Invandrare med svenskan och meritvärderingen, handikappade, ungdomar och interner kan behöva få in en första fot på arbetsmarknaden.
Men för den stora gruppen arbetslösa är det bristen på arbeten som är huvudproblemet. Vem som helst kan tappa sugen av att söka hundratals jobb utan att få något. Enligt arbetsförmedlaren är det nya kravet, att arbetslösa ska söka alla sorters arbete från dag ett, helt riktigt. Att ha ett okvalificerat arbete är bättre än inget alls.
Men Arbetsförmedlingen vill i första hand se sig som en serviceinrättning. Att tvinga människor att söka arbeten de inte vill ha skapar mest problem för arbetsgivarna som översköljs med oseriösa ansökningar. Service- och kontrollfunktionerna är inte alltid enkla att förena.
Man gör sitt bästa. Men många av de arbeten som Arbetsförmedlingen kan förmedla är tillfälliga anställningar eller jobb på bemanningsföretag. Ungdomar utan a-kassa kan även få timvikariat. Så ser verkligheten ut på dagens arbetsmarknad. Regelverk och höga ingångslöner förpassar en stor del av arbetskraften till en rundgång av vikariat, utbildning och åtgärder. Regeringen värnar systemet. Kalla det inte solidariskt.